Sant Cugat del Valles. Vi kan börja där, i en förkommun till stora Barcelona. Där bor cirka 80 000 människor och en av dem är 19-åriga Amanda Girdo från Höllviken i Skåne.
För några månader sedan tog hon det modiga beslutet att flytta ner hit för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt att lyckas med sin padel.
Hon letade upp lägenheten själv och hon flyttade också ner själv. Jag tänker att det ändå säger något om henne som person, att det krävs en målmedvetenhet och tuffhet för att våga göra en sådan sak.
- För mig passar det perfekt. Mitt liv kretsar kring områden utanför Barcelona och härifrån har jag cirka 20 minuter till allt. Men jag har ändå hunnit se mycket av Barcelona. Staden är verkligen fantastisk.
Brukar du gå på fotboll?
- Haha, nej. Fotboll är verkligen inte min grej. Men allt går att göra och se i Barcelona.
Det är tämligen sant. Och där finns även bland världens bästa förutsättningar för att träna padel. Många världsstjärnor bor och utgår från just Barcelona, där Fernando Belasteguin såklart är den mest kända.
Bela har tränats i perioder av den skickliga Marcella Ferrari – och det är just hon som tagit på sig ansvaret att försöka finslipa diamanten från Sverige.
- Det har varit extremt nyttigt för mig att ha en fast tränare och jag trodde inte att det skulle vara så viktigt att ha en kvinnlig tränare. Men det har faktiskt varit ens stor trygghet.
Förklara?
- Som person är hon hur härlig som helst. Hon bryr sig väldigt mycket och har redan från början varit noga med att jag kan ringa henne om precis allt. Hon har tagit en liten mammaroll. Sen ser hon direkt om man har en dålig dag. Hon har det kvinnliga ögat. Hon ser väldigt mycket och är förstående.
Vi återkommer till tiden i Barcelona – men den stora anledningen till att Padelfeber ringer upp Amanda Girdo är självklart det hon åstadkom i Bryssel, då hon blev den första svensk som någonsin lyckades kvala in i en WPT-turnering.
Det var en enorm milstolpe för svensk padel och en prestation som verkligen fick genomslag. Allt ifrån intervju i TV 4 till att bli intervjuad av WPT.
Nu har det gått en liten tid men hon har ändå inga problem med att minnas stunderna och återuppleva det hon kände.
- I sista kvalmatchen minns jag att jag ganska tidigt kände att vi skulle vinna. Tanken att jag och Nela Brito skulle kvala in för första gången dök upp några gånger under matchen, men jag försökte slå bort det, jag tänkte att det får vi ta efteråt.
När matchbollen väl var vunnen uppstod en känsla av overklighet.
- Jag fattade det nog inte. Vi har varit nära flera gånger, men det var nog ren och skär lycka jag kände. Och lättnad. Det var en så märklig känsla. Vad hände nu? Vänta nu, har vi inte en till match? Har vi uppnått det vi har kämpat för i över ett år?
Nu sitter hon i Katalonien och försöker greppa att hon verkligen har spelat på centercourten och att hon spelat en åttondelsfinal på World Padel Tour.
- Att spela på centercourten var extremt häftigt. Vilket ställe. Det var en blandning av kontor och konstutställningsarena. Men det var även växthus och glaspartier. Jag tyckte det var en perfekt arena för ett sånt event. Det var inte för stort heller.
Framgångarna ledde till en strid ström av grattismeddelanden och hejarop och att bli intervjuad i TV 4 för en internationell framgång var också en liten bit av svensk padelhistoria.
- Det var jättehäftigt och kul att det blev så uppmärksammat. Men jag tycker att det ska vara det. Det var ändå en stor sak som hände.
I åttondelsfinalen var Girdo och Brito ändå chanslösa mot världsspelarna Osoro och Iglesias. 6-2, 6-0 hade kunnat vara snyggare siffror, men skillnaden var ändå ganska stor.
- Vi förlorade fem golden points tror jag. Men vi spelade faktiskt bra. Jag gick in med en bra känsla och kände ingen nervositet. Det var skönt att spela så avslappnat. Jag känner ju Aranza sean tidigare och har även träffat Victoria. Det var en lättnad. Och jag njöt verkligen av varenda sekund. När matchen var slut var jag ledsen – men mest för att jag ville spela mer.
Det var första gången som Girdo fick känna på riktigt världsmotstånd på tävling. Och då insåg hon att det verkligen är skillnad på WPT och diverse inbjudningsturneringar eller events.
- Det här var en helt annan sak och det märkte jag mest på deras fokus. Aranza är ju kän för att vara lite galen, lite clown men jäklar vad tänd hon var på banan. Hon var där för att vinna och det var otroligt häftigt att få uppleva det också.
En viktig lärdom Girdo drog är att de här spelarna är bättre än vad hon kanske trodde.
- Det är enkelt att sitta hemma i soffan och titta på Viaplan och tycka att ”det där hade jag kunna göra lika bra2. Men shit vilken press och vilket tryck de sätter. Jäklar vad hårt de slår. Allt var så mycket bättre än vad man tror.
Slutsatsen drog hon snabbt:
- Det är de här matcherna jag måste spela för att bli bättre. Nu har vi gjort previa i ett års tid. Det är tufft där också, men för att bli ännu bättre måste vi få stryk av de här spelarna fler gånger.
Men en annan känsla hon har är att det ändå är där hon hör hemma. Hon är fast besluten att kvala in i fler huvudturneringar.
- Ja, vi måste få göra detta igen. Det bara måste ske. Jag har fått mersmak och motivation att träna ännu hårdare, att ta varje träning ännu mer seriöst.
Och du kommer för alltid att vara den första svensk som klarade av att kvala in till WPT.
- Ja, jag vet inte om jag riktigt har fattat det. Men det har känts en period att det skulle hända förr eller senare. Det skulle bara släppa och nu gjorde det det.
Tror du att din framgång kommer att få betydelse för de andra svenskarna som kvalar?
- Jag hoppas det. Jag träffar ju ofta killarna på kvalen och vet hur hårt de sliter. Jag hoppas att det här ger en push på vägen. Jag vet i alla fall att om någon av dom hade lyckats först så hade det gett mig en push.
Direkt efter tävlingen åkte Girdo hem till Sant Cugat del Valles. Hon säger så själv: ”hem”. När jag ber henne beskriva tillvaron där nere blir det av naturliga skäl mycket träning.
- Det är lite olika vecka till vecka. Men under försäsongen var det träning varje dag: ett padelpass och ett fyspass. Ibland var det två padelpass om dagen. I början var det riktigt jobbigt, men nu har det blivit rutin. Kroppen har vant sig.
Vad var det Marcella Ferrari ville ta tag i när du kom ner?
- Det gamla goda. Försvar, försvar, försvar. Vi har tränat mycket grundslag utan vägg, att hitta självförtroende i de slagen. Det har hänt att jag kommit tillbaka efter tävlingar och känt att jag inte haft det utan valt att lobba istället. Vi har nött tekik och hur jag rör kroppen. Att jag ska vara lägre och mer öppen, att få en längre bollträff.
Offensivt har Ferrari lagt fokus på att finslipa bandeja, vibora och kicksmashen.
- Sedan har vi faktiskt tränat mycket serve. Det är ett viktigt slag och jag och Anna Åkerberg brukar skoja om att min serve är sämst. Det är lätt att glömma hur viktig serven faktiskt är. Mot bättre motstånd är det ett måste.
Hur har du trivts där nere?
- Det går upp och ner. Träningarna är hur kul som helst. Jag känner efter varje träning att jag tänker på något nytt. Jag har lärt mig så otroligt mycket och blivit mer självsäker.Men jag bor ju själv och har spenderat en hel del tid ensam.
Hur har det varit?
- Det händer att hemlängtan smugit på en, men oftast gillar jag det. Jag är lite introvert och tycker att det kan vara ganska skönt efter en lång träningsdag. Sedan har jag tagit chansen att umgås med Tia Norton eller svenska kompisar.
När Girdo åkte ner till Barcelona var tanken att hon skulle stanna några månader. Därför flyttar hon hem till Sverige igen den 23 maj.
- Då blir Sverige min fasta punkt men förhoppningsvis kan jag återvända till Barcelona.
En sak är däremot helt säker: att hon tänker återvända till huvudturneringar på WPT.
- Det var något jag aldrig hade upplevt innan och det är som om en ny värld öppnats. Jag hoppas att min framgång kan inspirera fler svenska spelare att vilja spela WPT.
Hur bra kan du bli?
- Jadu, just nu har jag ett sånt motivationsrus som går igenom kroppen. Jag ska nå världstoppen. Målet är topp 50 redan i år, även om jag vet att det blir svårt. Men det är bara att återvända till previan och gneta som fasen, nu har jag bevisat för alla spelare där att jag är duktig.
Johan Håkansson
