Scenen var underbar. Lördagkväll. Betydligt mer folk i Globen. Och så ännu en kittlande prestigematch mellan två av världens största: Paquito och Bela.
Paquito Navarro och Martin Di Nenno började inspirerat och gick fram till 2-0 i första set.
Sedan fick vi se en fullständig överkörning – och det var Fernando Belasteguin som gjorde processen kort med just Paquito.
Bela och Arturo Coello storspelade och för varje game som gick såg Paqutio allt mer uppgiven ut.
Vid ställningen 6-2, 3-0 hade alltså Bela och Coello vunnit NIO raka games. Och i andra set hade de knappt släppt en enda boll.
De flesta i Globens publik satt nog började fundera på vad de skulle göra om en kvart eller så då den här matchen förmodligen var över.
Men då kom vändningen som är så svår att förklara. Visst, Paquito började se lite mer sugen ut när de fick ett par halmstrån att jobba med. Men de började även styra allt mer av spelet mot Coello, något de dittills hade undvikit till varje pris.
Lägg till en massa psykologi, momentum och allt det där så har vi en del av förklaringen till hur det kunde vara möjligt.
För helt plötsligt var det en helt annan match. Paquito och di Nenno tappade sin serve fram till 2-4 – men sedan var det de som vann fyra raka games. Publiken började sjunga ”Paquiiiiito, Paquiiiiito, Paquiiiiiito..” och Bela såg allt mer störd ut över att en till synes säker seger hade förvandlats till något helt annat och att ärkerivalen på andra sidan nätet hade förvandlats till ett monster.
Tredje set blev så bra som vi på förhand trodde att alla set skulle bli. Två lag som verkligen mätte sina krafter mot varandra och där det ändå kändes som att det var Paquito och Di Nenno som styrde.
De kunde utnyttja ett break och gå fram till 5-3, där de i Belas serve kunde skaffa sig flera matchbollar. Men ingen av dem kunde utnyttjas.
I stället tvingades Di Nenno serva för det och det blev ett game som innehöll det mesta. Poängen fram till 15-30 var nog en av turneringens allra bästa.
Varenda poäng var på en nivå där spelarna pressade sig till det yttersta. På golden point och matchboll fick Paquito läget att smasha hem det, men smashen blev helt misslyckad och Coello kunde kontra hem 5-5.
Men padel är konstigt ibland. I stället för att deppa klev Paquito och Di Nenno ut och breakade blankt.
Sista gamet blev precis lika dramatiskt. Di Nenno slogs mot kramp i låret. Bela mot sina nerver. Och allt slutade med en golden point.
Att Bela då skulle göra ett av matchens enklaste misstag var snopet, men inte helt oväntat. Han hade fyra missar i sista gamet.
Johan Håkansson
