Ja, faktiskt. Det kommer ta ett bra tag att komma över detta. Portugal är exakt det land Sverige har velat närma sig i så många år ett land vi både vill ikapp och förbi.
Sverige stod också bättre rustat än tidigare med spelare som skaffat sig internationell rutin och med en Daniel Windahl som seglat upp till den nivån då man kan bedömas som superstjärna på den här nivån.
Jonas Björkman gjorde precis det jag bad om: han vågade sära på Windahl och Simon Vasquez och det var nog enda sättet att nå en slutseger i den här lagmatchen. Men då måste man såklart ha marginalerna med sig.
Och det var väldigt länge sedan jag tog en förlust så hårt som när Windahl och debutanten Albin Olsson förlorade den första matchen med 7-6 i avgörande set mot Vasco Pascoal och Pedro Araujo.
Albin Olsson spelade så fantastiskt och jag hade redan börjat döpa honom till ”Bragd-Albin” när Sverige höll sin ledning genom hela tredje set.
Förlusten var en brutal käftsmäll.
Att Sverige skulle lyckas vända efter det var osannolikt. Men jag hade ändå aldrig kunnat föreställa mig att Simon Vasquez och Anton Andersson skulle göra en så dålig match som de gjorde mot Miguel Oliveira och Pedro Perry.
Det var en märklig padel i superspeedtempo och siffrorna 6-2, 6-0 säger ungefär allt som behöver sägas. Det var bedrövligt att skåda. Anton Andersson var så långt ifrån sin normala kapacitet att jag på allvar undrar om han mådde riktigt bra.
Förlusten innebär att Sveriges herrar missar VM. Det må väl vara hänt. Ännu ett VM i Qatar känns ändå helt sjukt. Men värre är att ballongen vi blåst upp sprack så in i helvete.
Sverige är inte närmare Portugal i dag än vi var för tre år sedan då lagen senast möttes. Bortsett då från Daniel Windahl.
Det är helt galet vilka kliv i utvecklingen han har tagit.
Och det var glädjande att se unge Albin Olsson. Vilken landslagsdebut han gjorde. Han spelade helt utan rädslor och hans padel räcker redan till mot väldigt bra motstånd. Det är klart att man började fundera på hur bra han kan vara om ett par år med rätt uppbackning och massor av internationell padel.
Det är klart att man i efterhand kan undra om Sverige borde ha gjort något annorlunda. Men jag tror faktiskt inte att det hade förändrat något.
Nu får vi deppa ett tag och inse att de spelare som ska lyfta Sverige till högre nivåer kommer underifrån.
Det kommer att ta lite tid, men vi kommer att nå dit en vacker dag.
Johan Håkansson
