Ett gäng svenskar åkte ner till Madrid utan några större förhoppningar, egentligen. Några av dem ligger mitt i en brutalt hård träningsfas, väldigt få var samspelta med sina partners. Ändå slutade årets första WPT-kval med en hejdundrande svensk succé.
Amanda Girdo var och nosade på huvudturneringen i Miami. Simon Vasquez och Daniel Windahl mer än så.
De tog sig båda till previas sista runda och var alltså en enda match ifrån att skriva svensk padelhistoria, att bli de första svenskar att kvalificera sig för en WPT huvudturnering.
Vasquez och hans partner Johan Bergeron var aldrig nära, mest på grund av att Bergeron kroknade totalt.
Närmare var Windahl, med sin både tillfälliga och underbara partner Ramos Pereyra. De ville verkligen till Miami. De kunde nästan känna sanden från Miami Beach mellan tårna och här hemma i Sverige satt flera tusen svenskar och följde dramat via Twitch (hur många visste ens vad det var för något innan helgen?). Nu har WPT streamat kval, de har insett att ingen dog av det – tvärtom har de nu fått siffror på hur svensk Padelfeber ser ut.
Pereyra gjorde alltså sitt livs första tävling som forehandspelare, det kan inte nog påpekas. Men han visade sig vara en perfekt partner för Windahl. En tekniskt skolad argentinare som gillar att spela hårt, lågt och snabbt – vilket svensken trivs alldeles utmärkt med.
Tyvärr blandar ännu Pereyra lite väl mycket. Fantastiska saker växlas med enkla misstag och tyvärr var det lite för mycket av den senare varan i den sista kvalmatchen mot Raul Marcos och Javier Garcia.
Windahl och Pereyra fick serva för första set vid 6-5, men gjorde då ett riktigt dåligt game – följt av ett lika svagt tiebreak.
Det avgjorde matchen. I andra set blev de snabbt breakade två gånger, vilket ledde fram till 3-0.
Det blev ett underläge som de inte orkade resa sig ifrån.
Visst, just nu känns det jäkligt tungt. Vi har varit här några gånger nu, fått känna vittringen på WPT fullt ut – men då fått se svenskarna förlora. Vi kan detta sedan tidigare och nu hände det igen – ändå vill jag påstå att det ändå var annorlunda. Läget nu är ett helt annat än tidigare.
Vi har tre svenskar som är stadigt på den här nivån och min känsla är att alla tre kan nå en huvudturnering i vilket kval som helst, oavsett lottning. Det är en ny styrka och då är det bara en tidsfråga innan den där jäkla maindraw nås av en eller flera svenskar.
Amanda Girdo var också och sniffade på huvudturneringen.
Min gissning är att när det väl sker så rasar hela dammen. Då kommer fler svenskar att följa efter.
Jag inser också att alla tre svenskarna är rejält besvikna nu. Det är självklart. Men jag tror att de ganska snabbt kommer att vara ännu hungrigare. De kommer att inse att 2022 kan bli ett fantastiskt roligt år, vilket kommer att öka motivationen ännu mer på varje träningspass.
Spelarna och Andréas Johansson har fått kvitto på att de gör helt rätt saker och det är en otroligt skön känsla att ha inom idrotten. Att försöka lokalisera fel och åtgärda brister tar massor av kraft. Nu är det bara att köra på och se ännu större resultat rulla in som en logisk följd av ett väl utfört arbete.
Det känns förjävligt att det inte blev Miami. Jag är uppriktigt ledsen när jag skriver den här krönikan.
Men på sikt är det skitsamma. Det här var hård erfarenhet. Redan i mars kommer två nya chanser. Och innan året är slut har de försökt minst 25 gånger till.
Frågan är bara hur ofta de då har lyckats.
Johan Håkansson
