Det stora dramat började faktiskt redan tidigare i dag, då Windahl och Solano ställdes emot Teo Zapata och Anton Sans i previas andra omgång.
Allt såg klappat och klart ut, Windahl och Solano ledde med 5-0 i avgörande set och skulle bara gå in och slutföra arbetet. Fram till dess hade svensken gjort en snudd på perfekt match och slitit stenhårt.
Då drabbades Windahl av en monsturös huvudvärk.
- Jag försökte med både huvudvärk och coca cola. Men det tog 15-20 minuter innan huvudvärken gick över.
Då var ställningen mindre lustigt 5-3 och Windahl hade stått för några hårresande misstag.
Som tur var kunde de säkra segern när huvudvärken släppte.
Men problemen var inte borta för det. När det vankades previafinal nu i kväll mot Denis Perino och Sergio Alba kände sig inte Windahl okej.
- Jag var märkligt trött. Först i huvudet, men även i kroppen. Jag kände snabbt att det inte skulle gå.
Det som återstod var helt enkelt att vädja till sin partner.
- Jag sa åt José att han var tvungen att rädda mig och täcka jättemycket yta. För jag skulle inte orka. Och han steppade verkligen upp som en superhero. Jäklar vad bra han spelade. Jag skötte mitt hörn, men det var han som drog lasset.
Vad tror du att tröttheten berodde på?
- Jag vet faktiskt inte. Jag har skött all uppladdning med mat, kosttillskott, dryck och fysio. Så jag vet inte. Men jag tror det mesta sitter i huvudet. Och när huvudet blir trött påverkas även kroppen.
Vilket gör prestationen ännu mer imponerande.
- Hela året har visat att det inte behöver kännas 100 procent för att kvala sig vidare. Det behöver bara kännas bättre än det gör för motståndaren.
Under tiden Padelfeber intervjuar Windahl kommer Solano gåendes och faller plötsligt ihop.
- Det är visst benen som krampar, säger Windahl. Jag tror jag måste hjälpa honom.
Innan vi hinner gå in på morgondagens första omgång i huvudturneringen säger han:
- Nu krampar Josés rygg också. Det krampar överallt! Vi måste verkligen avbryta nu.
Så det återstår att se hur Windahl och Solano hinner återhämta sig till i morgon då Jorge Ruiz och Salvador Oria väntar.
Johan Håkansson
