Inom idrotten pratar man ofta om fyra viktiga komponenter: Fysik, teknik, taktik och psykologi (det mentala). Rent generellt är vi bra på att träna vår fysik, teknik och taktik, men hur många tränar egentligen psykologiskt? Jag tänker såhär: skulle du börja träna din teknik först när du inser att tekniken är dålig eller skulle du kontinuerligt träna på din teknik för att fortsätta utvecklas? Tränar du inte psykologiskt så missar du ju faktiskt en del av din utveckling.
Min idrottsbakgrund består främst av golf, även om jag testat på många olika idrotter, inte minst padel på senare år. Som juniorgolfspelare var jag rätt duktig, långt ifrån supertalang men ändå bättre än genomsnittet. Jag minns hur jag som 14-15-åring vid en träning fick frågan av min tränare ”Hur kommer det sig att du inte är scratchspelare (0 i handicap), så fint svingar du”. Och det var inte bara tränaren som berömde min sving, även klubbkompisar och föräldrar. Men trots min fina sving lyckades jag sällan prestera bra i stora, viktiga tävlingar som betydde något. Jag spenderade väldigt många timmar på teknikträning och även en hel del på fysiken. Tränade jag någonsin psykologiskt? Svar nej. Från att jag var 13-21 år gammal kan jag bara minnas att jag hade en föreläsning kopplat till psykologi. Det är omöjligt att säga huruvida min golfkarriär sett annorlunda ut om jag fått mer hjälp med det mentala, men det jag kan säga är att jag är en bättre golfspelare nu än när jag tränade och spelade som allra mest.
Ett av de vanligaste tipsen jag fick som junior och som jag tror många av er fått höra är att ”tänka positivt”. Det hade ju varit fantastiskt om det vore så lätt att styra över sina tankar men faktum är att det kan vi inte. Det vi däremot kan göra är att träna på vår förmåga att acceptera olika tankar och känslor och rikta uppmärksamheten mot det som är viktigt i stunden. Du är inte dina tankar – du har dina tankar.
En annan klassiker jag fått höra runt om på olika golfbanor och hallar är att ”jag tappade mitt fokus”. Nja, det funkar inte riktigt så, fokus försvinner inte utan skiftar snarare till något annat, vilket är helt normalt. Det vi kan göra är att utveckla vår förmåga att vara psykologiskt flexibla och då vara medvetna om att fokus kan flyttas från det som är viktigt (särskilt i utmanande situationer) och att det är normalt. Därefter kan vi notera att uppmärksamheten tillexempel är riktad inåt och istället återfokusera på det som är viktigt i stunden.
Dina psykologiska färdigheter bör precis som tekniken och fysiken ses som en färskvara som du ständigt måste arbeta med och utveckla. Därför är det också viktigt att psykologi inte ses som en quick-fix utan istället integreras kontinuerligt i träning och match, framförallt hos alla juniorer där ute så att dem får alla förutsättningar att maximera sin utveckling. För det är ju faktiskt så att tränar du inte psykologiskt missar du en del av din utveckling.
/Pontus Persson
