World Padel Tour envisas med att bara ha 32 platser i huvudturneringarna. Men det trycker på underifrån. Skillnaden mellan de svagare lagen i huvudturneringen och kvallagen har aldrig varit mindre. Bara att ett lag som Leal/Semmler kunde gå hela vägen från pre previa till kvartsfinal i Vigo säger något intressant om hur situationen i världspadeln är just nu.
Det har blivit vilda västern där så många lag har kapacitet att på en bra dag slå ut de allra bästa. Så har det verkligen inte varit tidigare. Då var det snarare ovanligt att seedade lag åkte på stryk och inte höll sin ranking.
I dag spelar till exempel Javi Rico och Jeronimo ”Momo” Gonzalez semifinal (ett lag som för övrigt kommer till Stockholm nästa vecka för att spela FIP-turneringen).
Det är ännu ett lag som visat att de i sina bästa stunder och med rätt lottning kan gå i princip hur som helst.
För att verkligen få siffror på hur jämn världstoppen är just nu satte jag mig ner och gick igenom de fyra turneringar som hittills spelats (ja, den fjärde pågår ju ännu). Jag kikade på hur många olika lag som tagit sig till kvartsfinal.
På damsidan såg det ut ungefär som väntat. Där är skillnaden mellan toppen och de övriga större. Bara tolv lag har lyckats ta sig till kvarten.
Men på herrsidan är siffran 16, vilket ger en bra bild av hur oförutsägbar och rolig säsongen varit så här långt. Skrällarna har varit många. Etablerade lag går aldrig säkra. Padeln har kort och gott förändrats.
Endast tre lag har lyckats ta sig till samtliga kvartsfinaler: Ale Galan/Juan Lebron, Fernando Belasteguin/Sanyo Gutierrez samt Franco Stupaczuk/Alex Ruiz. Observera att det sista laget var ett lag som få trodde på inför säsongen.
Ytterligare två lag har nått tre kvartar: Paqutio Navarro/Martin Di Nenno och Pablo Lima/Agustin Tapia.
De lag som lyckats nå två kvartsfinaler: Maxi Sanchez/Luciano Capra, Arturo Coello/Miiguel Lamperti samt Fede Chingotto/Juan Tello.
Sedan har vi en rolig rad med hela åtta lag som en gång lyckats slugga sig fram till kvarten:
Allemandi/Lijo, Belluati/Garrido, Gonzalez/Rico, Moyano/Rico, Leal/Semmler, JMD/Nieto, Yanguas/Ramirez, Sans/Zarategui.
Javi Garrido och Juan Belluati slog sig fram i Santander.
Och vi är alltså bara i början av säsongen. Hur många fler lag har gått till kvarten i slutet av sommaren?
Det här visar ju bara att padeln växt rejält på bredden, vilket gör att det är hög tid att öka huvudklassen till 64 lag. Det skulle göra det ännu svårare att slå sig fram och vi skulle garanterat få se ännu fler skrällar, ännu fler lag som får visa att de kan spöa skiten ur etablerade namn på väg utför.
Så här ser förresten listan ut på damsidan så här långt.
De lag som nått fyra kvartsfinaler:
Salazar/Triay, Riera/Llaguno, Sainz/Gonzalez.
Tre kvartsfinaler:
Brea/Icardo, Alayeto/Alayeto, Osoro/Iglesias, Sanchez/Josemaria, Ortega/Marrero.
Två kvartsfinaler:
Mesa/Las Heras.
En kvartsfinal:
Amatriain/Araujo, Talavan/Ortiz, Nogueira/Navarro
De stora vinnarna är naturligtvis alla vi som följer touren med största intresse. Hela tiden måste vi lära oss nya spelare och varje tävling får vi nya favoriter.
Det är dags nu för WPT:s ledning att ge ännu fler lag chansen att glänsa.
Johan Håkansson
