För att förstå den resa Simon och Cayetano har gjort måste vi backa bandet till 2019. Det var då Rocafort kom till Sverige och Stockholm och fick höra att en duktig, men oslipad svensk forehandspelare saknade en partner.
Simon Vasquez hade separerat från Daniel Windahl och hans karriär såg ganska osäker ut.
Det Cayetano Rocafort erbjöd honom måste ha varit väldigt lockande. Budet lät ungefär så här: ”Gör exakt som jag säger så kommer vi att vinna titlar och du kommer att bli etta i Sverige”.
Vi känner alla till parets magiska resa. Den började lite knackigt, men paret blev allt bättre och de båda började rada upp SPT-titlar.
Två titlar blev tre, som blev fem, sex…och till slut åtta raka – vilket naturligtvis är svensk padelhistoria och förmodligen ett oslagbart rekord.
Men när 2021 kom märktes det tydligt att något hade hänt. Paret utstrålade disharmoni och jag har en teori om vad som hade hänt.
Simon Vasquez hade utvecklats så mycket som spelare att han tyckte att han var ämnad för en större uppgift än att bara vara ”Cayetanos lydiga dräng” som bara utförde exakt det partnern ville och sedan få höra så fort han ”gjorde fel”.
Det ledde fram till en ny fas där Vasquez började ta sig nya friheter på banan, vilket i sin tur gjorde Rocafort frustrerad.
Kulmen på det såg vi i Hede på försäsongen då Rocafort visade ett dåligt kroppsspråk mest hela tiden. Men även efter det har den naturliga harmonin saknats. Paret har spelat matcher där de knappt har tittat på varandra under hela matchen.
Men i takt med Simon Vasquez framgångar på WPT har hans status kraftigt stärkts. Rocafort har nog insett att Vasquez är ämnad för större ansvar.
Och det är ungefär där vi är nu.
Hela säsongen har det känts som om Rocafort och Vasquez varit nära den definitiva separationen. Men istället ser det ut som om de hittat tillbaka till varandra – på en helt annan jämställd våglängd.
Spelarna har pratat ihop sig, diskuterat sig fram – som jämbördiga – hur de ska spela och det vi såg i Haninge i helgen var något helt annat än vad vi sett tidigare under säsongen.
Visst, det hänger delvis ihop med att Rocafort kunnat träna bra och uppenbarligen är i en bra form. Men framför allt handlar det om kemin dem emellan.
I Haninge har de utstrålat en helt annan harmoni och en betydligt större vilja att kämpa för varandra, och att spela med varandra.
Båda matcherna på söndagen var helt underbara att skåda. Först segern över Staffan Falkenström och Filip Svensson – och sedan finalen mot Linus Frost och Pierre Bonfré. Det var både försvarspadel och anfallspadel på riktigt hög nivå på de relativt snabba banorna.
Som Rocafort sa i segerintervjun efteråt för Padel-Television:
- Vi log igen. Vi hade bra vibbar och energi. Det var en seger och det hade det varit även om vi hade förlorat.
Så nu är frågan vad som ska hända med paret i framtiden. Om någon hade frågat mig före helgen hade jag gissat på att det kanske rent av var parets sista tävling tillsammans. Vasquez har ju indikerat att det inte blir några fler SPT för honom i år.
Nu låter det lite annorlunda. Dörren slås upp på glänt.
- Vi får se vad spelschemat säger. Går det så spelar vi gärna. Vi är hungriga att spela mer, sa Vasquez till Padel-Television.
Båda ska nu spela FIP Gold i Stockholm. Men inte med varandra. Vasquez parar ihop med stjärnan Javi Garrido. Rocafort ska spela med förbundskapten Jonas Björkman.
Sedan ska Rocafort lägga stort fokus på APT.
Men något säger mig att vi kommer att få se betydligt mer av Vasquez och Rocafort. De som nu står där som jämlikar och som just vunnit sin nionde SPT-titel.
Johan Håkansson
