Det är dagen efter den mastiga SM-helgen och då har jag gjort till en liten tradition att sätta mig på hotellet för att reflektera och summera i lugn och ro. Som vanligt snurrar tankarna i olika riktningar. Det är alltid så många intryck och nu kanske mer än någonsin.
SM har för mig alltid varit den stora höjdpunkten på året, det är då mästare ska utses och det är då spelarna verkligen tömmer allt för att skriva in sig i historieboken. Jag är så tacksam att vi fick ett SM denna konstiga säsong. Visst, det blev lite annorlunda med restriktioner, men förbundet gjorde verkligen det allra bästa efter förutsättningarna.
Samtidigt: tänk hur det hade varit om det varit fritt fram för publik. Min känsla är att vi då hade fått uppleva något vi aldrig tidigare sett inom svensk padel, en hall som fullständigt hade kokat.
Men sportsligt blev det verkligen ett högklassigt SM – särskilt på herrsidan. Bland damerna saknades tre riktigt tunga namn vilket gjorde att det var två lag som stod ut. Dessa bjöd å andra sidan på en av de mest dramatiska dammatcher jag sett i Sverige.
Tyvärr kom en del av finalen att präglas av ett direkt felaktigt domslut, vilket också är ett exempel på hur sporten har utvecklats. Jag har sett många domslut genom åren, några har till och med blivit små snackisar – skillnaden nu är att centercourten var omringad av TV-kameror som alla kan visa bra reprisbilder.
Därför kunde alla verkligen se att den boll Antonette Andersson och Emmie Ekdahl dömde ut i avgörande set var inne. Och den var inne med god marginal.
Dessa officiella TV-bilder lade jag ut på Padelfebers Instagram, något jag har fått kritik för. Vissa tyckte att det var taskigt gjort.
Därför vill jag förklara hur jag resonerar. Just eftersom detta hade visats på TV via repriser så visste också en stor skara TV-tittare att ett tydligt felaktigt domslut var på väg att få en direkt avgörande betydelse i en SM-final.
Jag insåg att oavsett hur matchen skulle sluta så skulle det prägla hela rapporteringen. Därför ville jag även att Padelfebers följare skulle få se med egna ögon exakt vad artikeln handlade om.
Bollen och domslutet som gör att Johan Håkansson nu vill att repriser ska kunna hjälpa domarna i framtiden.
Jag förstår att spelare är ovana, men just sånt här är det bara att vänja sig vid att det kan hända, eftersom bevakningen av sporten har snäppat upp till en helt ny nivå.
Det är ungefär som att man visar ett gravt felaktigt offsidemål i fotboll eller en solklart felaktigt dömd straff. Enda skillnaden är att där är det domare som gör misstaget – här var det spelarna.
Vilket egentligen leder fram till den fråga jag vill lyfta. I finalerna hade förbundet matchdomare som satt i domarstolen. I just detta fallet ville inte domaren Martin Glenvik ta något beslut eftersom han inte såg den ytan på grund av en reklamlist. Därför fick spelarnas beslut gälla. Det kan jag kanske acceptera. Men borde inte Glenvik haft möjligheten att ta teknisk hjälp där?
Jag tycker det. Och jag tycker det är en fråga som det är lika bra att förbundet lyfter här och nu. Om inte annat inför kommande säsonger. För självklart krävs det en formulering i tävlingsbestämmelserna först.
De stora matcherna på SPT och SM kommer att TV-bevakas med reprismöjligheter. Då tycker jag det är självklart att man åtminstone kollar om det finns reprisbilder som kan avgöra tveksamma situationer.
För det är väl det vi alla i slutändan vill: att det ska bli rätt.
Det här med att spelarna dömer själva i padel är något som givetvis är problematiskt och som bygger på ett gentlemens agreement. Och då tycker jag att alla tveksamma bollar ska anses vara inne.
Så var det möjligtvis förr. Men min känsla är att det skett en tydlig förändring. Allt oftare ser jag våra elitspelare döma ut bollar som absolut är på gränsen. Och ibland handlar det om rent felaktiga domslut.
Kanske beror det på att allt har blivit tuffare och samtidigt viktigare. Prestigen har ökat, likaså allvaret och pengarna. Samtidigt har vi spelare som kontinuerligt spelar WPT-kvalen, som är kända för att vara djungelns lag där spelare tar allt de kan ta.
För att summera: jag tycker att det som hände i damernas final var djupt olyckligt, samtidigt är jag helt övertygad om att Antonettes känsla var att bollen var ut och att hon dömde på den.
Det handlade inte om ett medvetet fusk.
Men tänk om domare Glenvik bara hade kunnat pausa spelet, springa ner till produktionsteamets monitorer och snabbt fått ett tydligt svar.
Så mycket vi hade sluppit då. Jag tror ingen vill att ett sådant misstag ska få avgöra SM-finaler i framtiden.
Andra saker värda att nämna på damsidan:
Jag tycker att Emmie Ekdahl gjorde sin bästa tävling och att hon helt klart har tagit kliv. Mindre misstag och bättre försvar.
Samtidigt imponeras jag av ungdomarna Tea Hylander och Frida Bostrand. Det är nästa spelare att ta plats i rampljuset efter Amanda Girdo.
Kul också med Ingela Pihl i semifinal.
Men nästa år vill vi självklart se trion Arvidsson, Soleymani och Gajic i startfältet.
André Schlyter och Christoffer Persson högg på en semifinalplats.
På herrsidan var det väldigt väntade lag som gick till kvartsfinalerna. Trots den ökade bredden fortsätter de etablerade lagen att ha ett försprång.
I slutändan visade det sig att Knutsson/Windahl var ett nummer större än alla andra. Det är roligt att se att deras hårdsatsning börjar ge tydliga resultat.
Samtidigt börjar det bli allt tuffare för Stjern/Bonfré att hävda sig, vilket självklart hänger ihop med Pierres svårigheter att få bra kontinuerlig träning. De åkte ut i första omgången i Göteborgs SPT och i kvartsfinal nu. Är deras lilla era över – eller klarar de att växla upp ett snäpp?
De lag som imponerade på mig lite extra var Schlyter/Persson och Axelsson/Arvidsson. Dessa lag spelade bättre padel än jag trodde de skulle göra.
Och givetvis Johan Brunström - som nu definitivt tillhör våra 3-4 bästa forehandspelare.
En annan sak som är värt att notera är att många topplag i dag har matchcoacher. Detta var helt obefintligt för inte så länge sedan. Men nu är det inga av topplagen som vill spela utan att ta den taktiska hjälplen.
Andréas Johansson, Joel Christensen, Robert von Scheele, Jonas Myllenberg och Stefan Thunell var några av coacherna som hjälpte våra toppseplare.
Detta är utmärkt och också en naturlig utveckling av sporten. Våra coacher kommer givetvis bara att bli skickligare på att förbereda taktiker och att se saker som kan ändras. Våra spelare kommer samtidigt att bli bättre på att ta emot dessa instruktioner.
Riktigt kul var det också att plötsligt få kollegor. I fyra år har jag i princip varit ensam padeljournalist. Nu fick jag trängas med TV-team, lokaltidningsjournalister och en ny padelsajt.
Apropå naturlig utveckling av sporten, alltså.
Slutligen: jag tycker det var synd att junior-SM avgjordes samtidigt som senior-SM. Min önskan är att det aldrig sker igen.
Nu fick våra duktiga ungdomar spela helt i skuggan av seniorerna. Jag hade till exempel ingen möjlighet i världen att följa dessa klasser.
Låt våra talanger få ett helt eget SM där de får glänsa och vara de stjärnor de förtjänar att vara.
Johan Håkansson
