Swedish Padel tour del 2 spelas just nu för fullt i Umeå.
C Knutsson, Windahl och de stora namnen är på plats.
Själv är jag på en annan nivå. Padel är för mig en viktig ingrediens samt injektion i livet som helhet. Det är nästan alltid roligt oavsett vinst eller förlust.
Samtliga tävlingar jag varit runt på inklusive SPT1 i Luleå har varit fantastiskt ordnat.
Många åker 100 tals mil bara för att spela och umgås.
Just ordet Padelfamilj var för mig och säkerligen även för väldigt många andra viktigt.
Tills jag hamnade i Umeå.
Vi backar bandet lite först.
Min partner för helgen Tobias Ivarsson. En tvättäkta padelnörd från Sundsvall som exakt varenda spelare i Västernorrland vet vem det är.
Tobias är varje hallägares våta dröm.
Han spenderar större delen av sin inkomst på att spela Padel. Jag vågar påstå att Tobias har ett snitt på minst 3 timmar om dagen. En riktigt bra ambassadör som alltid springer runt och sprider glädje.
Inför helgens tävling ville Tobias så gärna att vi skulle anmäla oss både till herrarnas A respk. B-klass. Varför?
För att få känna på riktigt bra motstånd tyckte han spontant. ”Vi kan ju bara torska med 6-0 6-0 ”
Skön inställning. Men förklarade att det skulle bli för tufft. Det blev B o C.
Vi betalar gladeligen in anmälningsavgiften för båda klasserna. Vi bokar hotellrum över helgen.
Tobias har tagit ledigt ifrån helgarbete och åker bil upp från Sundvall samtidigt som jag får boka om med flyg då fredagens arbetsdag var i Stockholm. Vi har båda alltså fått en hel del extra kostnader och förlorade intäkter inför helgen men det tog vi gärna bara för att vi såg fram emot en trevlig och gemytlig padelhelg.
Spelet gick inget vidare på fredagen när vi anlände. Det var rent ut sagt bedrövligt men det är läropengar. Ivarsson, han var lika positiv som alltid och trivdes och minglade bland alla övriga padeldeltagare.
Lördag morgon.
Ivarsson vaknar och börjar direkt och prata om alla matcher han ska kolla på under dagen innan det åter blir dags för oss att göra entré på banan.
Jag är forfararande less över skitmatcherna under fredagen och inte på topphumör men Ivarsson taggar igång mig.
Vi kommer till hallen och det är halvdåligt med platser att sitta på,läktarna är fulla då det inte finns så många.
Umeå padelhall har däremot ett loft man gå upp till med bra utrymme och bra utsikt.
Men vad händer när vi kommer dit? Här är inte Tobias välkommen? Vad är det som händer undrar jag!
VIP-brickorna som spelarna i A-klasserna förses med. Som ger tillträde till "gräddhyllan".
Umeå Padel Club som är arrangören har nämligen upprättat en VIP avdelning som får beträdas av A klass spelare enbart! Dessa har försetts med VIP-brickor. Det står till och med VIP på dem. Very Important Persons. Dom är viktiga. Vi är alltså inte viktiga.
Dessa får hålla till uppe på gräddhyllan i hallen, men vi andra måste hålla till nere mellan banorna.
Tobias Ivarsson, anmäld i två klasser, fick ingen VIP-bricka. Då fick han följa matcherna mellan banorna.
Ivarsson som betalat avgift för dubbla klasser får alltså inte beträda ”gräddhyllan” - vilket egentligen är ett loft.
Padelfamiljen, gemskapen, vännerna.
Har Umeå Padel Club glömt dessa värderingar och gjort detta till en statussport? Jag beklagar djupt vart padeln är på väg om vi ska behöva se sånt här på fler ställen.
För mig är just den familjära stämningen, där amatörer och landslagsspelare umgås sida vid sida, en av sportens storheter.
Vill vi verkligen börja dela in oss i A-lag och B-lag?
/Fredrik Nordin
Fotnot: Detta är en debattartikel. Padelfeber kommer givetvis ge arrangören av Umeå Padel Open möjlighet till replik.
