Sex svenskar fick wild cards till WPT i Båstad/Vilshärad och alla sex förlorade redan i första omgången.
Inte alls oväntat. Den enda vi hade realistiska förväntningar på i förväg var Sofia Arvidsson – men ”Soffan” blåste bort i rena orkanvindar i Vilshärad i en padel som nästan blev parodisk i den extremt hårda sidvinden.
Men vi tar lagen och matcherna från början:
Calle Knutsson och Carlos Perez Cabeza gjorde på många sätt en toppmatch. De hade en väl fungerande matchplan och fick sina motståndare rejält ur balans.
Men det som grämer mig rejält är att de inte kunde förvalta det drömläge som uppstod. Några kostbara misstag gjorde att en 3-0-ledning försvann och när matchen var slut stod vi där med en ”hedersam” förlust med 4-6, 4-6.
Efter matchen jublade ändå Calle Knutsson som om han hade vunnit något stort. Han vinkade glatt till publiken och det var rena partystämningen.
Jag förstår allt det där. Det var ett stort ögonblick med alla vänner och familen på lätkarna. Men jag hoppas att jag slipper se det igen. Nu är nyhetens behag över och då ska förluster göra ont – särskilt när man är riktigt nära.
Padel innehåller så många moment, men det kanske viktigaste är att lyckas stänga matcher och att vinna de riktigt viktiga poängen.
Därför var det befriande att höra Daniel Windahl efter han och Simon Vasquez förlust..
Han och Vasquez gjorde en topprestation mot världsparet Campagnolo/Bergamini och förlorade med 6-4, 6-2. Det var imponerande att se, men Windahls första kommentar efteråt var:
- Det känns förjäkla surt att förlora.
Mer av den attityden och inställningen, om jag får be.
Att delta för att förlora snyggt är ingenting för Windahl. För honom existerar bara segrar.
I Vilshärad var förutstättningarna för padel riktigt tuffa under onsdagen. Blåsten från havet tilltog under dagen och det var extremt svårt att spela vettig padel.
Under de premisserna lyckades Baharak Soleymani och Antonette Andersson ta set på ett lag som normalt inte skulle ge dem någon chans alls.
Det var oerhört starkt gjort, de förtjänar enormt mycket beröm, men när jag senare träffade Baharak var hon riktigt frustrerad.
- Vi hade faktiskt kunnat vinna. Men vi slappnade av lite efter att vi vann det andra setet och då rann det iväg.
En läropeng – men just inställningen att hedervärda förluster inte är värda något älskar jag. Soleymani tänker i stället tillbringa hela torsdagen av att sitta i Vilshärad och se de bästa tjejerna spela för att suga upp all den kunskap hon kan ta in.
När det gäller Sofia Arvidsson tycker jag mest synd om henne. Mycket folk hade slutit upp i Vilshärad för att heja fram Halmstads första WPT-spelare någonsin, men det var ju nästan helt omöjligt att spela vettig padel under de förutsättningarna.
Sofia Arvidssons WPT-äventyr blåste bort och det känns nästan meningslöst att analysera matchen, eftersom den var så långt ifrån normal.
Johan Håkansson
