Efter att ha läst Andréas Johanssons blogginlägg i veckan fick jag vatten på min kvarn.
Padeln ska vara som en runda golf med mina vänner. Jag ska tävla mot mig själv och njuta av mitt umgänge och mina medspelare.
Jag värdesätter padeln väldigt högt. Efter en lång fotbollskarriär kom den "nya" sporten in som en räddning för mig. Liksom för många andra. Det gav mig en chans att idrotta och träffa ny människor. Golf är en njutning i sig, men i padeln finns det lilla extra. Här finns energi, kraft och sprudlande endorfiner i ett.
Jag var med ganska tidigt då padeln kom till Malmö. Vi spelade i en på vinter iskall lagerlokal. Då spelade vi tre till fyra timmar i streck utan att tröjan ens blev blöt. Nu är man helt slut efter två timmar. För vi lärde mig spelet.
Det ser vi också idag hur många som vill lära sig hur padel ska spelas. Med fler och fler tränare i hallarna så utvecklas spelet snabbt. Vi gick från att spela "tennis" på banan till att spela just padel. Och idag är ett av mina favoritslag en låg forehand efter väggen.
Så öppnades hall efter hall på den skånska myllan. Och resorna till framförallt Helsingborg blev frekventa. Man träffade nya spelare och framför att vänner för livet. Och sporren att visa vad man faktiskt kunde blev en extra boost.
Men det fanns ett problem som jag förmodar att alla padelspelare i Sverige känner igen. Nämligen att hitta spelare som håller samma nivå som sig själv.
För visst blir padeln som bäst när det är en stenhård fight mellan fyra ungefär lika bra spelare?
Hur får vi då fram spelare som håller samma klass?
Till en början tycker jag det är viktigt att när vi ses så är vi fyra spelare som spelar, inte två mot två. Vi berömmer medspelare och motspelare. Vi prata alla fyra i sidbyten. Vi snurrar runt och spelar olika konstellationer. Vi kör ibland bäst av nio game. Ofta hinner man två matcher på en och en halv timme.
Försök träna på olika saker varje gång du är på banan.
Tänk att i dag ska jag jobba på min lobb eller idag ska jag och min partner se vad som händer om vi smashar hårt i första set.
Bjud in spelare som ligger precis under din nivå. Och även de spelare på lägre nivå ska absolut våga fråga de som är bättre om matchspel.
Nummer ett är att vi skapar en glädje så att alla vill spela med alla. Precis som jag upplevt padeln de senaste åren.
Jag vill se att padeln fortsätter i samma anda nu när fler hallar öppnar och fler spelare kommer in i turneringarna.
För visst är det få sporter där man ser sverigeettorna kolla Youtubeklipp med motståndarna innan matchen för att sen åka samma bil till lunchstället?
Att höra på tävlingar vilka framsteg de gjort de senaste året. Vart kommer dom ifrån? Tränar dom mycket? Kan vi byta nummer och spela tillsammans.
Den känslan är lika viktig på elitnivå som hemma i hallarna.
Visa att ni har vinnarskalle men visa framför allt ödmjukhet mot alla på banan.
Först då får vi fram spelare som håller samma klass som dig själv.
Vid nästa avsnitt av "Tips från coachen" är vi tillbaka till slag och teknik som gör dig till en bättre spelare.
Kör hårt på banan!
Stefan Thunell
