Några omtumlande dagar i Uppsala är över och jag försöker förstå och känna in det jag har fått uppleva. För det är faktiskt lite omskakande.
Innan jag åkte ner hade jag ett samtal med Andreas Jatko, stark man inom Luleås padel. Vi pratade lite om startfältet och frågan som vi båda lyfte var: kommer Daniel Windahl och Simon Vasquez att förlora mot svenskt motstånd 2018?
Givetvis lite tillspetsad (herregud, det börjar bli många bra lag där ute), men ändå befogad. Båda har haft en fantastisk utvecklingskurva och tränar riktigt hårt med sikte mot nya och större framgångar. Vår slutsats var att det inte kommer att bli enkelt att besegra de regerande svenska mästarna 2018.
Så vad händer?
Jo, Vasquez och Windahl åker ut i kvartsfinalen i den lilla turneringen Shotluckan Open. Det som skulle bli en promenadseger och en mjukstart på säsongen slutade i en smärre chock.
Staffan Falkenström och Pablo Figueroa är en så galen saga att man knappt tror den är sann.
1) De bor grannar i Lidköping – en stad som inte ens har padelbanor.
2) De tränar knappt ”vi har väl fått till nån träning var tredje månad, men man känner sig som en nybörjare varenda gång”. Innan tävlingen hade de tränat sex timmar tillsammans.
3) De gjorde sin andra tävling ihop.
För att förstå hur denna ekvation ändå går ihop måste vi veta lite mer om vilka Falkenström och Figueroa är.
Det handlar om två underbarn inom tennisen. Falkenström besegrade självaste Nadal som ung, men hade inte drivet att försöka bli elitspelare. I dag är han 32 år och jobbar som tennistränare.
Figueroa är en legendar inom svenska tennistouren där han samlat på sig över 100 senortitlar.
Förutsättningarna är alltså extremt bra. Den bollbegåvning och den känsla som dessa herrar besitter har inte svensk padel sett tidigare.
Efter skrällen i kvartsfinalen pratade jag med Simon Vasquez, som faktiskt är kusin med Figueroa och som sedan coachade laget vidare i turneringen.
- Visst, det går att vara efterklok och kanske borde vi gjort något annorlunda. Men just då kändes det inte så. Det är ju den här padeln som tagit oss dit vi är. Men de fick oss att känna oss precis som vi fått andra att känna sig tidigare. Dom stressade sönder oss, och deras händer är ju helt sjuka.
Ja, det är en trend just ni inom svensk padel. Duktiga tennisspelare tar sig in i sporten och vill göra det de kan bäst: attackera i alla lägen, dra upp tempot och spela volley.
- Vi vill ju utnyttja det vi är bäst på och i volleyspelet är det inte många som slår oss. Vi känner oss oövervinnerliga där, sa Staffan Falkenström.
Vilket är förståeligt. Det var så imponerande att se vad dessa spelare klarade att göra med bollen i det höga tempot, hur främst Figueroa lyckades ändra fart och placering så smart med sina känsliga handleder.
Deras resa genom turneringen var onekligen häftig. I allra första omgången hade de faktiskt matchboll emot sig mot duktiga paret Sebastian Carlsson och Robin Aksér. Sedan kom skrällen mot svenska mästarna. Även i semifinalen mot Oscar Hovhammar och Felix Bengtsson var det en riktig rysare.
Men ingen match blev så välspelad och dramatisk som finalen mot hemmaparet Anton Andersson och Andreas Ehrnvall. Det var en rafflande pang-pang-padel med häftiga volleydueller mellan några av de känsligaste handlederna i Sverige.
Till sist kunde Falkenström och Figueroa vinna med 10-8 i tredje avgörande set och efteråt var de minst sagt omtumlade. Vilket är förståeligt: på två dagar hade de alltså besegrat tre svenska mästare.
- Vårt mål var att försöka överleva första rundan. Men det kan ha gjort att vi spelade så bra, vi hade inga förväntningar, sa Figueroa.
Samtidigt gav han en stort tack till sin kusin Simon Vasquez:
- Han har hjälpt mig extremt mycket, hur jag ska tänka och hur jag ska slå vissa bollar. Att jag ibland måste ta det lugnare och kanske sikta mot galler. Jag vill verkligen tacka honom.
Pablo Figueroa tror att det blir sista året med tennisen. Han ska spela tyska ligan och elitserien, men gillar verkligen padel.
- Jag spelar gärna fler tävlingar. Det är skonsammare för kroppen också.
Staffan Falkenström tävlar gärna också mer, men har svårt att få till någon satsning i en pendlartillvaro med barn.
- Men det här är verkligen en kick i livet och såna behöver man.
Efter finalen pratade jag en stund med Anton Andersson. Han har varit med i svensk padel i många år och följt utvecklingen. Jag frågade honom om han är förvånad att det nu kommer par som snabbt tar sig hela vägen till toppen:
- Nej, inte ett dugg. Det här är tennisspelare som är så talangfulla. Det är supertalanger och verkligen tuffa att möta. Vi har inte kommit dit än i svensk padel att vi kan luckra upp deras anfallsspel. Dessutom får de träna med spelare som har padelerfarenhet, de får en snabbare resa.
Talangmässigt jämförde Anton vinnarduon med Jonas Björkman, Thomas Johansson och Andreas Ehrnvall.
- Det går inte att lära ut de händerna. Man bara har dom.
Annars njöt Anton Andersson av padeln. Det var ett tag sedan man såg att det strålade om honom som det nu gjorde i Uppsala.
- Det blev lite padel overload där ett tag med EM, masters och SM så tätt inpå varandra. När det dessutom gick knackigt så ger det ingen energi.
Anna Velica och Madeleine Saari-Byström tog hem titeln på hemmaplan.
Även damklassen blev riktigt rolig och spännande.
Skåneparet Helena Dahlström och Annika Möbius har också varit extremt lovande tennisspelare och har nu på äldre dagar (nåja, närmare 50 i alla fall) hittat padeln och rusat mot toppen.
De var favoriter i tävlingen, men i finalen fick de faktiskt ge sig mot hemmaparet Madeleine Saari Byström och Anna Velica i en rafflande final som slutade 3-6, 7-5, 6-4, där faktiskt Dahlström och Möbius servade för segern i andra set.
Helena Dahlberg och Annika Möbius stormar mot Sverigeeliten.
Padelfeber har tidigare skrivit om Saari-Byström och Velica, två tjejer som vill satsa på padeln, men ännu inte hittat rätt kontinuitet.
- Vi måste träna mer. Nu blir det nästa så att vi får använda de första matcherna åt att hitta tajmingen, säger Saari-Byström.
Dessutom bestämde de sig efter mycket om och men att byta sida på banan, att låta Velica spela backhand.
- I början gick det inte alls Det var hemskt, men vi gav det en chans och till sist började det kännas bättre, säger, Saari-Byström.
Och NU ska tjejerna verkligen börja träna.
- Finalen var så otroligt rolig att spela. Jag har aldrig varit så trött efter en match. Det är precis såna här matcher man vill spela, sa Saari-Byström.
Herrarnas B-klass vanns av Örebroparet Anton Johansson och Andreas Jensen där de i finalen besegrade Sofia Arvidsson och Henrik Svensosn från Halmstad.
Riktigt kul att Örebro börjar få fram lag av hög klass.
Johan Håkansson
