Padelfeber får en längre intervju med Dani Dios på hans arbetsplats, Real Club i Marbella. Han har just avslutat ett träningspass med två svenskar från Lund och vi slår oss ner i restaurangen för att närma oss en rad ämnen.
Som: vem är egentligen Daniel Dios Zetterlind?
Han beskriver sig själv som 60 procent svensk och 40 procent spanjor, vilket kräver sin förklaring.
- Min mamma Ulla är svensk. Hon kommer från Bräcke. Hon träffade min pappa på Mallorca.
Dani Dios föddes i Marbella och växte upp i staden Murcia. Men när han var 17 år bestämde han sig för att flytta till Barcelona för att satsa på en professionell tenniskarriär.
- Jag levde där i drygt fyra år och nådde runt 600 på ATP-rankingen. Men det slutade faktiskt med att jag blev pank. Det var för dyrt och prispengarna i de mindre turneringarna var för små. Så när jag var 22 år bytte jag spår och börjde coacha på en stor tennisresort i Murcia.
Men Dios kände snabbt att han inte var född till att ha en chef. Därför startade han en egen akademi och coachade faktiskt spelare i världstoppen.
I ungefär den vevan upptäckte han padel. Gamla tenniskompisar hade gått över och Dios tyckte att det var en sport för honom.
- Jag tyckte det var roligt och superlätt. Jag trodde dessutom att jag var väldigt bra.
Chocken kom när han ställde upp i en halvprofessionell tävling och mötte två riktigt vassa padelspelare.
- Det blev 6-0, 6-0 på 25 minuter. Det är det mest pinsamma jag varit med om i hela mitt liv. Men det öppnade mina ögon. Jag förstod att padel har så mycket mer än det man ser.
Dani Dios under ett träningspass med Sophia Jönsson och Gustaf Straht från Lund.
Det här var 2005, vilket Dios beskriver som det stora padelgenombrottet i Spanien. Det var då allt tog fart på allvar i en gigantisk boom.
Dios blev till sist så bra att han spelade på Padel Protour, det som i dag är World Padel Tour. 2011 släppte han tennisen helt och 2012 startade han en helt egen padelklubb i London.
Dios beskriver livet i London som spännande, men väldigt stressigt och intensivt.
- Min fru utvecklade typ 1-diabetes och vi tog en allvarlig funderare på vilket liv vi ville leva. Skulle vi stanna i London? Nej, vi kom fram till att ett lugnare liv i solen i Marbella skulle passa oss bättre.
I Marbella startade han från noll. Han ville starta upp något, men kände ingen.
- Jag funderade på vem som skulle kunna hjälpa mig. Då kom jag ihåg en mexikan som varit och spelat på min klubb i London. Han kom härifrån.
Den personen var Gabo Loredo.
- Vi träffades och kom fram till att vi har samma idéer. Vi är faktiskt tvillingsjälar. Sedan dess har vi jobbat tillsammans och byggt upp Padeltrainer.
På tre år har verksamheten vuxit – inte minst gentemot Sverige. På klubben Real är det svenskar i princip hela tiden, ett resultat av Dios och Loredos arbete.
Och nu är du svensk förbundskapten! Hur ser du på det uppdraget?
- Det är en oerhörd ära. Vi gör verkligen inte detta för pengarna, för vi får inga. Utan av kärlek till Sverige och för att hjälpa Sverige att ta nästa steg. Vi har ju tidigare jobbat mot klubbar som Helsingborgs Racketklubb, Padelcrew, Växjö, Hässleholm, Malmö, Göteborg och Luleå. Nu vill vi att förbundet ska använda oss så mycket det bara går. Vi är här för att hjälpa.
Dios har tränat i princip hela det svenska landslaget i Marbella. Och om bara en dryg vecka kommer Sofia Arvidsson på besök.
Både Dios och Loredo har redan i dag en bra relation till alla svenska landslagsspelare. I stort sett samtliga har varit i Marbella och tränat på Real.
Nyligen var vår nya generation där: Hannes Pilser, Daniel Windahl och Oliver Nilsson.
- Känslan jag har är att vi connectar bra med alla spelare. Vi har en seriös men vänlig relation. Nu gäller det att få en lagkänsla. Vi sitter nu alla i samma båt.
Redan i augusti åker Dios och Loredo till Helsingborg för att följa Swedish Padel Tour på plats.
- Vi åker delvis för att se hur spelarna reagerar under press. Nu vet de att vi är där och tittar. Men det är exakt den press de kommer att känna under EM i Portugal. De måste vänja sig vid den.
Sedan väntar en intensiv period i september med flera läger. Daniel Dios ser som sin största uppgift att bredda svenskarnas kunnande.
- De spelar svenskt. Men när de möter spanska och argentinska spelare blir spelet annorlunda och då måste man kunna anpassa sig.
Han gör en intressant liknelse och säger att de bästa svenska spelarna har tre kort att spela, men att det krävs fem för att lira poker.
- De kort de har är väldigt starka, men de behöver två kort till för att kunna ta nästa steg. Och det är mitt jobb att ge dem de korten.
Hur tänker du kring laguttagningen till EM? Vi har flera unga spelare som knackar på dörren?
- Absolut. Och det är viktigt att de unga spelarna känner sig nära laget. Även om de inte slutligen blir uttagna ska de känna att de är en del av gruppen och att de görs redo för att ta över. För en dag kommer de göra det.
- Vi har EM nu i år – men det verkligt viktiga målet är VM nästa år. Vi har redan sikte på det och där ska Sverige göra ett bra resultat. Argentina och Spanien går inte att slå, men sedan vill jag se Sverige.
Dios pratar också mycket om att skapa en pyramid inom svensk padel. Med en vass topp, men också en stadig bas.
- Pyramiden ska göra att det hela tiden trycks på underifrån. Då kommer vi skapa bra spelare och min gissning är att Sverige har minst tre lag för WPT inom bara några år. Men det är viktigt att de i toppen hela tiden känner pressen.
Det är precis det som är på väg att hända i världspadeln. Där har samma gäng dominerat i drygt tio år, men nu kommer en ny generation och gör livet surt för gamlingarna.
- Många äldre kommer nog att ge upp – för basen trycker på för hårt.
Du säger att du känner dig till 60 procent svensk, kan du utveckla det?
- Absolut. Jag känner att jag har ett svenskt temperament. Jag är disciplinerad och noggrann. Min mamma har lärt mig disciplin. Jag missar aldrig en tid. Och om bara ett par år tror jag att jag pratar språket flytande. Sedan har jag en spansk sida också. Där jag är ganska easy going och kan improvisera.
Dani Dios berömmer våra svenska spelare gång på gång och säger att han blev djupt imponerad när han såg Ola Brodén och Anton Andersson spela mot världseliten i Uppsala.
- De kunde verkligen spela mot eliten. Men utomhuspadel är något annat och när du inte kan avgöra bollen på 4-5 slag måste du ha en plan B. Det är därför svenskarna måste ut ur bubblan för att möta andra spelare. Därför tycker jag mycket om den tävlingen som var i Halmstad, där svenskarna fick spela med och mot proffs. Det ger ett värde.
Av samma skäl ser han WPT-challengern i Helsingborg som en dröm. En tävling som borde ge alla svenskar stor motivation.
- Det blir ett test. Antingen kommer verkligheten slå dig hårt i ansiktet – eller så blir resultatet positivt.
Något som våra unga svenska spelare fick känna på i Marbella. De fick en del stryk, men Dios säger att det var en ögonöppnare som bara ger motivation.
- Du behöver de smällarna och i padel sker inga mirakel. Det är en process att bli bra. Och jag brukar jämföra padel med boxning. Du är så nära din motståndare och de kommer att nita dig. Och det gör ont. Den känslan hade jag aldrig i tennis.
Under landslagssamlingarna kommer Dani Dios att ha mycket teorilektioner med spelarna. För att öka deras förståelse.
- Vi kommer att visa om bollen kommer tid – vad ska man då välja för slag? De är bra på att spela snabbt, men om motståndarna svarar på det, vad gör de då? Där kommer Gabo att hjälpa mycket. Han är extremt taktisk. En schackmästare.
Dani Dios har inte tagit över svenska landslaget för att ändra på svensk padel. Bara bredda den.
- Svenskar vill döda på varje boll. Men möter de två försvarsspelare som överlever tio hårda slag måste de ha en ny plan. Jag vill också se att de svenska spelarna kan spela med olika medspelare. Jag vet att det kommer att bli tufft för en del, men vi är inte här för att behaga alla. Det kan bli konflikt men det är jag beredd på.
- Vi ska göra allt så proffsigt som möjligt. När vi väl tar våra beslut ska de vara väl underbyggda. Och jag ska alltid kunna förklara exakt för en spelare varför den inte togs ut. ”Du måste förbättra det, det och det”.
Ett besked som gläjder vår förbundskapten är att Sofia Arvidsson har bestämt sig för att komma till Marbella och träna hårt tillsammans med Anna Svedenhov.
- Det är underbart besked. Hon vill köra två gånger om dagen och det visar hur mycket hon gillar sporten. Det är också jättebra för padeln att någon som har ett så bra rykte i Sverige satsa seriöst.
Johan Håkansson
