Fyra tuffa matcher på lördagen sög musten ur spelarna (gruppspel plus kvartsifnal).
När det sedan var dags för semifinalerna på söndag var det pannben, vilja och ork som kom att spela en väldigt stor betydelse.
I finalen mötte Johansson/Knutsson svenske mästaren Anton Andersson tillsammans med Andreas Ehrnvall. Ehrnvall är en krigare, men det märktes att han fysiskt inte är på de övrigas nivå.
Det var ändå nära att räcka till seger. Andersson/Ehrnvall vann första set enkelt med 6-0 och hade dessutom ett break upp i andra. Men breaket tillbaka kom och andra set gick hela vägen till tiebreak.
Där avgjordes finalen. Det syntes hur sliten Ehnrvall var och han hängde allt mer med händerna på knäna. När tiebreaket rann i väg fanns det varken mental eller fysisk ork att forsätta kriga.
- Jag var länge helt ute ur finalen och kände mig obekväm och stressad. Men jag kände att matchen ändrades redan när vi breakade tillbaka i andra. Jag kände mig inte lika stressad längre och hittade bra ställen att placera bollen på, säger Johansson
Skiljesetet blev en enkel promenad för Andréas Johansson och Calle Knutsson fram till 6-0. Lite synd, men fysiken börjar spela en allt större roll i padeln då många tävlingar har ett tufft program om man vill gå hela vägen.
- Jag lägger lika mycket tid på träning utanför banan som på den och det har onekligen hjälpt mig. Jag kände mig stark, säger Andréas Johansson.
Att Johansson/Knutsson var värdiga vinnare var det inget snack om. Att de slog ut förstaseedade Roger Fridolf och Husein Mehmedovic i kvartsfinal var ett tydligt bevis på det. Laget höll dessutom ihop hela turneringen.
Padelfebers bloggare Andréas Johansson hyllar gärna sin unge partner, som anses vara en av Sveriges absolut mest lovande spelare och som redan i år borde aspirera på en landslagsplats.
- Gör jag bara rätt saker så är Calle otroligt tung att möta. Han är extremt rörlig och ar en väldigt bra lobb. När man står där bredvid ser man också hur maskerad den är. För han har ju droppen också med samma rörelse.
Hur är känslan att vinna en hyfsat stor tävling?
- Vi saknar ju flera toppspelare. Men det är jättekul att kunna visa för andra och för mig själv att man är med. Det är sjukt roligt. Och att göra det med Calle är extra kul. Vi har spelat i över nio timmar i helgen och hjälpts åt hela vägen. Vi har hållit uppe snacket och hela tiden påmint varandra när någon gått ifrån vår plan.
Nu ska Johansson och Knutsson åka upp till Luleå för att spela Midnight Sun Open vid månadsskiftet. Även Anton Andersson ställer upp där.
Att PC Open var ett maraton fick inte minst Kim Olsson och Tobias Blixt känna av. De började storartat i gruppen, där de slog slutsegrarna. Men under lördagens sista match, kvartsfinalen, fanns inte krafterna. Inte så konstigt. De hade då spelat sammanlagt över 100 game.
Johan Håkansson
