Stiger ur sängen och tar mig med nöd och näppe bort till trappan för att ta mig ner i köket. Hela kroppen skriker om att få lägga sig igen och när första steget i trappan ska påbörjas måste jag bestämma mig för vilket ben jag ska gå med först. Det ben som jag börjar med är sen det som fortsätter först hela vägen ner för trappen. Att ta höger, vänster, höger, vänster som man normalt gör är helt omöjligt. Det är som att mina hälsenor varje morgon saknar ca 1 decimeter per ben.
Att kravla sig ur sängen och stappla ner i köket som en 90 åring gammal tant känns inte rätt. Det kan inte vara meningen att jag, 43 år gammal inte ska fungera rent fysiskt förrän jag blivit varm. Hade folk sett mig på morgonen är det få som skulle tro på att jag spelar så mycket padel i veckan som jag gör.
Jag köper att jag inte längre är 25 år men att förfallet av min kropp är så enormt och kännbart varje morgon kan inte vara rätt. Jag måste hitta en lösning. Det måste gå att själv påverka detta till det bättre.
En screening av Annas kropp innehöll en mängd övningar. Och den visade många intressanta resultat.
Sagt och gjort. Idag tog jag tag i problemet och genomförde en screening av min kropp. Fick genomföra en mängd olika övningar för att sen få min dom. Lite som att besiktiga bilen...men istället för att få anmärkning och efterkontroll får jag nu ett personligt anpassat träningsprogram utifrån de ”fel” min kropp har. Fick dessutom en förklaring på varför min forehand är usel och jag hela tiden envisas med att starta med racket upp för att sen ta ner det och göra någon form av cirkelrörelse nerifrån och upp innan jag träffar bollen. Har genomfört en mängd träningar där alla hela tiden sagt till mig att jag måste ha racket upp och vrida på kroppen när jag träffar bollen.
Idag fick jag veta att jag faktiskt inte kan det för att jag har nedsatt förmåga att rotera överkroppen åt höger. Även om det inte är något positivt att ha massa nedsatta förmågor känns det bra att få en förklaring på varför jag inte klarar av att göra vad jag blir lärd. Jag försöker men det går faktiskt inte rent fysiskt, just nu...Likaså fick jag en bra förklaring på varför jag ser ut som en vandrande pinne när jag spelar istället för lätt böjda knä med tyngdpunkten lågt. Jag har en nedsatt höft-och knäkontroll, vilket bidrar till en ökad risk för smärta eller skada i knäna. Svagheten i musklerna som kontrollerar höften och knäna påverkar spelet genom att jag inte orkar hålla min position med böjda ben utan spelar i en mer upprätt position.
Drönaren missar ingenting i dokumentationen.
Hela screeningen dokumenterades och delar filmades med en drönare. Så nyttigt att svart på vitt få se vad det är jag gör fel. Så som det ser ut på film är inte i närheten av hur jag tror att jag egentligen gör. I huvudet känns det så mycket bättre men här har jag sanningen så nu jäklar ska det tränas.
Att padel har blivit en materialsport där man bryr sig om racket, skor, bollar och kläder kan jag förstå. Men att jag nu måste krypa till korset och inse att jag inte bara behöver träna mer styrka och rörlighet utan också måste ställa mig i kö för inlägg i skorna känns skrämmande. Vad är det som händer med min kropp? Vadå inlägg, det känns som något pensionärerna prova ut på vårdcentralen i samband med att de checkar ut en ny rullator. Men nej, här är jag. 43 år med bristande rörlighet, styrka och dessutom i behov av inlägg i skorna. Var tog den glada ungdomen vägen? Trodde padel skulle ge mig motion och en stark kropp men ack så fel jag hade.
Anna beskriver resultatet som en käftsmäll och det slutliga beviset på att hon inte är längre är ung. Men hon tänker inte ge upp för det - snarare tvärtom.
Den ger mig fortfarande glädje men också en rejäl jäkla käftsmäll som vittnar om att jag inte längre är ung. Trist fakta att ta in men tro mig, jag ska trotsa min kropp och jag ska definitivt vara den piggaste och starkaste gamlingen på banan om 22 år när jag blir pensionär på riktigt. Har jag tur får jag behålla synen till dess och min forehand kommer sitta som en smäck!
//Anna
