Ideellt är sannolikt ett minne blott - Hot eller fördel?
Läste en blogg som kom upp i mitt flöde:
http://idrottensaffarer.se/blogg/dan-persson/2017/01/ideellt-eller-rationellt-ar-fragan
Tycker Dan touchar mycket av det som vi ser inom padeln just nu. Ett hedersuppdrag är inget hedersfyllt uppdrag längre. Nästan tvärtom. Jag tänker på förbundet, med insyn i en del av förbundsarbetet och också baserat på egen erfarenhet så skulle jag vilja säga att det är en rätt otacksam uppgift att engagera sig. Undantaget instruktörsutbildningarna – det har varit ruggigt kul och responsen har varit häftig!
Vi är otroligt beroende av att våra hallägare även brinner för idrotten padel och uppbyggnaden av den, inte bara produkten padel. För i min värld är det skillnad. Stor skillnad. Och jag har respekt och förståelse för de som säger ”nej, det lägger jag inte min tid på”. Hallen är full dag ut och dag in, det är kul att driva sin verksamhet, bygga gemenskap via lokala event och då och då ge tillbaka till de trogna kunderna. Det måste ju få lov att vara helt ok att ha den inställningen. För hobbyn padel är det perfekt och för spridningen likaså. För padel som idrott och sport är det ett problem.
Vi står och väger i Sverige just nu anser jag – något behöver hända. Padel är långt ifrån en skånegrej längre och aktörerna runt om i landet har större ekonomiska muskler samt resurser (rent krasst mantimmar) än vårt förbund som drivs på ideell basis. Under de år jag varit aktiv har den ena efter den andra avsagt sitt ansvar i förbundet i rent självförsvar då de drunknat i jobb och oändliga diskussioner som inte leder någonstans med anledning av att intressena går isär. Utan insyn i hur tennis eller squashförbundet fungerar, kanske hade det allra bästa varit att få ingå i något av dem och få en flygande start? Mycket av jobbet som skall göras är ju trots allt till stor del ”bara” att kopiera.
Ännu har jag inte sett något som säger att en organisation med ett förbund som styr inte skulle vara det bästa. Vet inte exakt hur de raderna i stadgarna lyder men det har hittills inte varit tillåtet att vara en del av styrelsen om du är ägare eller delägare till någon anläggning. Men om denna regel ändras och öppnar upp, vilka räcker då upp handen och är beredda att stoppa in alla de timmar som krävs? Om jag förstått det rätt kommer denna regel hävas och årsmötet i mars blir väldigt intressant.
Ett förbund skall ju stå för en samlad bild, vision, utvecklingsplan, helhetstänk, hållbarhet och långsiktighet. Där är vi inte idag. Finns dessa planer och visioner så fungerar inte kommunikationen av dem. Men jag har svårt att se att en kommersiellt driven organisation skulle göra det bättre på lång sikt även om det kortsiktigt antagligen hade skett mer. Men må hända att min syn är för att jag är uppväxt med föreningslivet och är alldeles för inpräntad med att idrott drivs genom föreningar, eldsjälar, föreningsliv och a-lagen är förebilderna för barnen.
I padelvärlden finns det gott om länder där sporten står och stampar just av anledningen att ”alla kör sitt race” och att intressen hos olika aktörer går isär. Resultatet blir att sporten förblir en populär motionsform och aldrig någon erkänd idrott. Vi vill ju ha padel i OS – eller hur?
