Efter lite feberkänningar och halsont på torsdagen och fredagen med inställt genrep som följd så vaknade jag fräsch kl 08:30 i lördags. Medan den första omgången spelades i SM nere på Padel Crew körde jag, Calle, Husse och Fridolf en lång inbollning och lite gamespel på grannklubben. Träffen kändes bra, fötterna och huvudet var med. Frågetecknet på hur puls etc skulle kännas efter två dagars höstförkylning (eller vad det nu var) försvann och jag kände mig grymt redo. Några goa skratt sen stack grabbarna och jag duschade, åt och kopplade av med lite musik samtidigt som jag följde SM via sociala medier. Bilder och inlägg skvallrade om att det var rejält med folk nere på Rännarbanan och tighta matcher från start.
Jag tog mig till Padel Crew och möttes av ett hav av bilar, avspärrade gångar, vrål på banorna, knutna nävar och publik som levde sig in i matcherna. Händer detta? Uppenbarligen, tänkte jag för mig själv. Vilken inramning – nu gällde det att passa på att njuta.
Jag och Calle går in i åttondel mot bröderna Jonas och Christoffer Persson från Malmö/Bulltofta som enkelt vann sin första match i omgång 1 och är ett par klart på uppgång bakom de seedade paren. Vårt spel hackar lite och den goda känslan från inbollningen försvann så sakta ju fler game som spelades.
- F*n ”jag är lite SM-stel”, sa min campañero Calle en bit in i första set.
Det stämde till slut väl in på oss båda. Felprocenten var högre än normalt och det kändes som att vi vann matchen från bakplan via hårt slit i defensiven, vilket ju i sig är en styrka. 6-4, 6-1 fördes in i historieböckerna till min och Calles favör.
Kvartsfinalen mot Bobby Seger och Andreas Pålsson blev på sätt och vis en repris från kvartsfinalen i Växjö för några helger sedan. Jag tyckte själv att spelet var ok stundtals men det slutade alltför ofta med att vi var lite för små i duellerna samt stod för de enkla misstagen. En storspelande Bobby och en Pålsson som gjorde vad han behövde höll oss på bekvämt avstånd hela matchen. Vi förlorade mot Sveriges näst bästa par och vi gjorde vad folk kan förvänta av oss. Allt annat än en förlust hade varit en dunderskräll men för att jag skall ge min/vår insats helt godkänt denna helg så skulle vi förvaltat våra chanser i matchen betydligt bättre och fått silvermedaljörerna att slita mer för sin semiplats.
SM-finalen som Bobby länge ägde, men som Ola till sist vände och vann.
Tillbaka till Bobby, fram till sjunde gamet (5-2) i finalen var han turneringens absolut bästa spelare i mina ögon och det var fler som delade den bilden. Sen fick Ola Brodén in några riktiga slitbollar och vips så var han inne i matchen – glödhet och definitionen av vad det innebär att vara ”i zonen”. Flankerad av en Anton som hittade alltmer rätt i defensiven ju längre matchen gick så vann de finalen på ett sätt som jag inte riktigt hade kunnat se på förhand. Ola växte under matchen till ett komplett monster och Anton hängde på. Som vanligt stod Anton också för magi när tillfället gavs, lägen som han dock skapar via en sjukt imponerande fysik och spelförståelse. Guldet till Malmö/Stockholm och en grym säsong kröntes med titeln svenska mästare för Ola och Anton.
Innan jag gratulerar alla vill jag specifikt nämna H45-klassen. I juni 2015 gjorde jag mitt första ”gästtränaruppdrag” någonsin och platsen var i Luleå. Första passet var teori och grunder och det är lite speciellt att hålla ett teoripass i Norrbotten, frågorna haglar inte direkt. Men från en person regnade det frågor och där låg många youtube-timmar bakom hans funderingar. Personen i fråga var Johan Håkansson och i söndags blev han svensk mästare i H45 tillsammans med Uppsalas Andreas Ehrnvall. Nyckelmatchen var semifinalen mot förbundskaptenerna Thellmark och Bjelkedal, en match som vanns efter en riktigt väl genomförd match taktiskt där Johan jobbade metodiskt med sitt hög/låg spel och där Ehrnvall nöp till rejält vid läge och lät de fina handlederna tala gång på gång.
Jag gratulerar alla pristagare, ingen nämd och ingen glömd, samt såväl förbundet som min hemmaklubb Padel Crew till ett grymt arrangemang. Alltid saker som går att förbättra men jag tror vi är många som instämmer i att upplevelsen som spelare var grym och stämningen runt center courten magisk under söndagen.
Detta inlägg blev väldigt fokuserat kring herrklasserna och arrangemanget och jag har säkert missat hälften av alla häftiga prestationer och tighta matcher som spelades i helgen. Jag får luta mig mot att det inte finns några regler för hur en blogg skall skrivas.
Så otroligt mycket har hänt sedan SM 2015 och det är inte utan att några frågor spontant dyker upp; Hur ser det ut när det är dags för SM nästa år? Hur ska SM arrangeras/läggas upp? Hur stort skall SM vara och vad är rätt format? De ”nya” klasserna med junior och 45+ var genialiskt – något att spinna vidare på även för touren? I helgen bevisades återigen att SM är tävlingen med stort T och årets happening i Padelsverige. Det tycker jag är något padelförbundet skall vara dels stolta över att man lyckats skapa under 2015 och 2016 men också något som man skall förvalta väl och ta vidare 2017. Är övertygad om att mästerskapet 2017 kommer att vara ett betydligt större projekt att driva igenom men jag är än mer övertygad om att padelfeber.se kommer att skriva ”svensk padel har aldrig varit bättre” även efter nästa SM.
Andréas Johansson
