Jonas Fahlman, 47, från Skellefteå är en av alla tusentals svenskar som upptäckt padel och börjat älska sporten.
- Det är ju fantastiskt roligt. Vi har försökt att spela åtminstone en gång i veckan, men det är inte helt lätt att få tider, säger han.
Men ganska sent på kvällen den 29 december var spelglädjen på topp.
- Vi hade en bra match. Jag och min partner mötte en riktigt bra spelare, men hade vunnit de två första seten. Vi hann precis börja på ett tredje set och min känsla var att allt kändes så jäkla bra.
Men så kom en boll ner mot backhandhörnet.
- Jag gick emot glaset. Inte kraftigt, utan så som man gör. Sedan fattade jag faktiskt inte vad som hände.
Nästa sekvens som han minns är att han står på alla fyra och känner att det rinner något varmt längs kroppen.
- Jag hade blod över allt och glaset hade gått i en miljon bitar. Men min stora tur var att det fanns sjukvårdskunniga som spelade på banan intill. De var snabbt framme och lade förband med handdukar och bindor.
Ett stort och djupt sår skar upp hela vaden - ända ner till benet. Foto: Privat
Värsta skadan blev på utsidan av vaden. En dryg decimeters stort sår som gick ända in till benet.
- Där var det viktigt att få stopp på blödningen. Jag var ju hela tiden vid medvetande. Någon hade ringt ambulansen och från ambulansen ringde de till mig.
Jonas Fahlman kördes till akuten där de konstaterade en rad skador, främst på ben, armar och händer.
- Jag blev sydd där i tre timmar. Jag inser ju att jag hade kunnat dö där på fläcken och det är ju något som kommit över en sedan.
De första provisoriska förbanden som Jonas Fahlman fick av de som spelade på banan intill stoppade blödningen.
Läkaren konstaterade att de provisoriska förband han hade fått på plats i hallen var kompetent gjorda och väldigt viktiga. Sean hade han en mängd mindre sår på kroppen.
- När läkaren såg såret på benet sa han direkt: ”Det där rör jag inte. Det där blir operation”.
På morgonkvisten hade Jonas Fahlman börjat få ordentligt ont i benet. När han kom till specialistläkaren fick han svaret varför. Det låg mycket glas kvar i benet.
Operationen tog två timmar, mest på grund av det svåra att få bort glaset.
- När jag vaknade upp hade jag mindre smärta och det berodde tydligen på att de lyckats rensa bort glasbitarna. Men ett tag efter upptäckte jag varje gång jag duschade att det glittrade i duschen. De minsta bitarna är inte större än dammkorn. Och de var kvar ganska länge, vilket inte var så trevligt.
Ben, händer och fingrar fick de västa skadorna. Och långt efteråt upptäckte Fahlman små glasbitar när han duschade.
Men Fahlman har ändå hela tiden känt att han hade en jäkla tur.
- Jag hade ju inte skadat några vitala delar. Men det blev ändå 80 stygn och benet ser fortfarande ut som om jag har trampat på en landmina.
Efter olyckan kontaktades Fahlman av de som driver PDL i Skellefteå och nu är ärendet en försäkringsfråga.
- Jag har också försökt tacka de som hjälpte mig med de till buds stående medlen. Jag känner mig även tacksam mot svensk sjukvård. Nu har jag fått se det bästa av den och det känns fint att betala skatt när man fått se hur den fungerar när något så här akut händer.
Jonas Fahlman är nu efter sex veckor tillbaka på banan och säger att han inte känt någon större rädsla.
- Jag tänker mer att blixten ska väl inte slå ner två gånger på samma ställe. Men visst har jag mått dåligt av att tänka på vad som faktiskt hade kunnat hända. Jag har ju också fortfarande smärta i ringfingret och svullnader på benet. Det kommer bli ganska fula ärr.
En sak som Jonas Fahlman har funderat på efter olyckan är säkerheten i hallarna.
- Padel börjar bli så stort och det är högt tryck på banorna. Det snurrar mycket pengar och jag tycker att man borde återinvestera lite i säkerhet.
Läs mer: ”Svensk padel sitter på en tickande bomb”
Johan Håkansson