Så har det alltid varit kring Fransisco Navarro Compán från Sevilla. Den största talangen i padelvärlden, sportens J-O Waldner – men med ett psyke som mer påminner om John McEnroes, där galenskapen alltid lurar runt buren.
Det vore en sak om man, likt McEnroe, kan använda galenskapen, ilskan och frustrationen till något konstruktivt, att det fungerar som en katalysator som sedan följs upp av storspel.
Men när det kommer till Paquito har han allt för ofta besegrat sig själv. Hans humör och lynniga psyke har kostat många padelmatcher.
När han dessutom inför denna säsong parade ihop med Juan Lebron, som inte direkt är känd för det stabilaste psyket, kunde vi bara befara att det skulle hända saker. Två gudabenådade spelare – som bär på demoner. Två vulkanutbrott som när som helst kan få utbrott.
Det vi nog alla förväntade oss var att det skulle pendla mellan genalitet och fullbordad padel till kaos och kanske rent av splittring.
Precis så har det blivit. Paquito och Lebron har erövrat padeltronen, men det har inneburit avrutet samarbete med demoncoachen Ramiro Choya, inbördes slitningar och ibland rena katastrofmatcherna.
Men det som hände ikväll i Barcelona liknade inget annat.
Jo, förresten – det påminde om Paquitos sammanbrott vid just Mastersslutspelet 2017, då samarbetet mellan honom och Sanyo Gutierrez hade rämnat och allt slutade i kaos, olustiga scener och pinsam förlust.
Den här gången var det ändå mer obegripligt. Paquito och Lebron hade fått en drömstart, break direkt – men i det tredje gamet valde domaren att (helt korrekt) döma bort Paquito två gånger för fotfel. Han satte ena foten på fel sida mittlinjen.
Javi Ruiz och Uri Botello bröt tillbaka och då kunde inte Paquito behärska sig längre.
Scenerna vid sidbytet är såklart en skandal. Paqutio tog sin väska och hotade att gå, såg sedan ut att ha lugnat ner sig, men flög plötsligt upp igen och skulle ge sig på domaren. Det gick så långt att motståndarna Ruiz och Botello rusade till för att lugna ner Paqutio.
Så uppträder såklart inte en spelare i balans. Och som så ofta tidigare känns det som om Paquito ständigt för en kamp mot sina egna demoner.
Den här gången ska han bara vara tacksam för att domaren inte diskade honom. Världsettan gick långt över gränsen, men fick ändå fortsätta matchen.
Juan Lebron och Paquito Navarro lever vidare i Barcelona - och därmed som par.
Det ska vi alla vara tacksamma över, för när väl Paqutio fått sina demoner på plats och fått dem att sitta stilla i stolarna utvecklade det här sig till en fantastisk match, kanske rent av årets bästa.
Den långsamma banan gör att bollduellerna kan bli väldigt långa, vilket var fallet här. Det var verkligen en fysiskt krävande batalj som innehöll det mesta.
Framför allt innehöll den smått overkligt bra padel av Paquito och Lebron när det behövdes som mest. Dels i slutet av andra set, men även när de kom tillbaka från 0-2 i det tredje.
Det var något jag absolut inte trodde på. Jag trodde att Paqutio skulle falla ihop mentalt som ett korthus och att hans samarbete med Lebron skulle sluta precis så som vi belackare förutspådde: i kaos och viss vanära.
Jag är glad att de två genierna lyckades samla ihop sig och i stället bjuda publiken på det vi alla älskar: världens mest talangfulla padel.
Det finns många som tycker att Paquito skulle må bra av en idrottspsykolog och det ligger nog mycket i det. Å andra sidan är det svårt att veta med genier. Paquito har alltid vandrat bredvid galenskapen och det är mycket möjligt att det är just det som gjort honom till världens bästa spelare.
Nästa säsong får han, av alla rykten att döma, luta sig mot Pablo Lima som är betydligt stabilare i psyket än Juan Lebron.
Det är för övrigt fler lag som har sipprat ut från Barcelona, som förväntas para ihop inför nästa säsong.
Sanyo Gutierrez och Franco Stupazcuk.
Mati Diaz och Maxi Sanchez.
Juan Lebron och Ale Galan.
Men det tar vi sedan. Låt oss först njuta av fortsättningen av Mastersslutspelet och nu skulle det knappast förvåna någon om det slutar med att Paqutio Navarro står där med bucklan till sist.
Johan Håkansson
