I februari i år fick jag frågan från Dani Dios om att ta rollen som assisterande förbundskapten. Med tanke på min prognos för min armbågsskada så var det ingen längre övertalningskampanj som behövdes och efter en träff med Stefan Krüeger som presenterade förbundets vision och målsättning för landslagen tog vi i hand.
Sedan dess har flertalet läger med en bredare trupp än den som åker och mängder med timmar ”off court” avverkats. Mycket har vi gjort bra men, som alltid, har också saker kunnat gjorts bättre. Jag har lärt mig mycket under året vilket jag har många att tacka för. Jag ser på året framför allt som ett läroår och att vi skapat en bas att bygga från organisatoriskt men också utbildningsmässigt för spelarna. Nu pratas det struktur och verktygslåda. Det gjorde det inte för ett år sedan. Jag sticker ut hakan och säger att våra toppspelare aldrig har haft bättre förutsättningar och stöttning i att utveckla sin padel som detta år. Mycket tack vare att år 2018 har varit första året med nämnvärd budget.
Truppen efter avslutande fyspasset på senaste lägret i Skurup.
Mitt uppdrag sträcker sig fram till och med en utvärdering efter mästerskapen. Alltså har jag drygt en vecka kvar som assisterande förbundskapten. Vad som händer sen får vi se, men för att kunna nå förbundets målsättning med att ta medalj på EM 2021 med både dam och herrlaget så krävs naturligtvis kontinuitet och långsiktighet och den resan har jag väldigt mycket energi i.
Vad väntar i Paraguays huvudstad?
Ja en sak är säker: förutsättningarna kommer inte likna de vi är vana vid. En snabbtitt på väderleksprognosen säger 30-33 grader varmt och en hel del regn till helgen och i början av nästa vecka. Luftfuktigheten kommer att vara brutal och därmed spelet extremt långsamt. Vidare vet vi att tävlingen kommer både avgöras på inomhus och utomhusbanor. Informationen från arrangerande organisation har varit lite knapphändig hittills för att utrycka det milt.
Under året har vi fokuserat våra samlingar och träningar på vad det innebär att spela med struktur och hur man bygger upp poäng. Att tänka hur man som par tillsammans ser till att undvika att motståndarna får öppningar i poängen snarare än att själv hela tiden försöka avgöra och hitta omöjliga vinklar. I detta arbetet har vi mycket kvar men vi har kommit en bit på väg. Vi lär behöva utföra det till fullo om vi ska hota de större länderna. Vi har också noga poängterat vikten av att ha en fysik som gör att man orkar med två tuffa matcher på en dag under ett helt mästerskap. Med all sannolikhet har vi de viktigaste matcherna i slutet på mästerskapsveckan, med 7-8 tuffa matcher i tuffa förhållande i benen och det är då vi ska vara som bäst. I kropp och knopp.
Vi åker över med 16 spelare. Sammanlagt sex stycken mästerskapsdebutanter: Baharak Soleymani, Matilda Hamlin, Ajla Behram, Pierre Bonfré, Viktor Stjern och Pablo Figueroa. Veteranerna i gänget är Anton Andersson och Calle Knutsson som var med redan på VM 2012. Så klart hade starka spelare som Billie Gajic, Sofia Arvidsson, Daniel Windahl och Simon Vasquez spetsat vårt lag ytterligare men av olika anledningar är dessa ej tillgängliga. I Daniels och Simons fall så önskar jag god bättring och i Billies och Sofias fall så hoppas vi på bättre timing till nästa år!
Lagbild på ett peppat Sverige!
Vi åker inte dit som ett gäng turister. Det ska vara fokus på att leverera bästa möjliga prestation på banan men också som stab från min, Danis och Novys sida (Novy Karlsson, förbundets ordförande och även stand in som teamleader). Målsättningen är topp 10 på både herr och damsidan. Har vi lottningen med oss så ser jag inte kvartsfinaler som en omöjlighet.
När jag läser igenom trupperna som är anmälda kan jag konstatera att vissa av de europeiska länderna saknar några av sina bättre spelare på herrsidan. De sydamerikanska lagen bakom Argentina och Brasilien är svårbedömda men sannolikt bra och lag som verkligen kommer att utmana oss. Bakom giganterna så utgör Portugal, Frankrike och Italien ett eget skikt. Med risk för att generalisera något så ser jag samma sak på damsidan men med några klara slagpåsar med (Finland och Japan). Låt oss se, vi ska ta match för match, set för set.
För att nämna något om de europeiska ländernas utveckling så är det självklart att Spanien och Portugal, som har många spelare som följer World Padel Tour, hela tiden utvecklas och till och med leder utvecklingen. Frankrike har också många spelare som bor i Spanien för sin padel på både dam men framförallt herrsidan och det kommer vi att märka. Italien kör en annan väg, de har fått in en rad argentinare i herrlaget och blir av den anledningen väldigt starka. Att jämföra oss med Frankrike detta år är ej rättvist, men övriga länder som har ungefär våra förutsättningar likt Belgien, Holland, Storbritannien, Tyskland och Australien är länder jag definitivt ser att vi bör ha bakom oss när vi summerar. På damsidan kan vi lägga till Japan och Finland till den listan.
Nu är det dags att njuta av det stora målet för året, eller efterrätten om ni så vill efter ett långt, tufft men otroligt kul år! Önska oss lycka till!
Nu ska året avslutas. Jag och Dani är redo!
//Andreas
