Det har gått ett dygn sedan Padel Crews damer och Halmstads herrar säkrade sina guld i det historiskt första lag-SM.
Jag försökte följa tävlingen via stream så gått det går och är väldigt tacksam till de som filmade matcher.
Andréas Johansson skrev i går på Padelfeber om själva tävlingsformen, som han hyllade. Han var övertygad om att lagpadel är här för att stanna och att lag-SM rent av kan bli det mest prestigefulla vi har i Sverige.
Vilket verkligen ställer frågan till sin spets: vad är det för lag-SM vi vill ha?
Vi fick se charmen med lag-SM, där toppspelare parades ihop med en klubbkompis som hen normalt aldrig spelar med.
Det gav intressanta matcher med en nerv och en stämning som vi inte upplever på vanliga padeltävlingar.
Sedan fick vi även se utländska spelare som bjöd på härligt lir och som gav matcherna en extra dimension.
Jag vill absolut inte kritisera några klubbar och tycker inte att moral egentligen hör hit. Det sattes ett regelverk och några klubbar valde att utnyttja möjligheterna att värva spelare.
Således är det regelverket som är värt en diskussion.
För sanningen är att värvningarna fick en stor påverkan på detta historiska lag-SM.
Förbundet tillät varje klubb att ha två utländska spelare i sitt lag. Om vi ser till damsidan är det alltså 50 procent, vilket kan tyckas vara orimligt mycket.
Padel Crew, som vann på damsidan, kunde alltså mönstra halva sitt lag med utländska spelare som höll hög svensk landslagsklass.
Låt oss vara ärliga och slå fast att det var det som också säkrade guldet.
Ser vi på herrsidan var det tre klubbar som valde att ta in utländska spelare. Dessa tre klubbar (Halmstad, Padel Crew och Uppsala) lade också beslag på de tre pallplatserna.
Än en gång: jag moraliserar inte. Alla följde regelverket. De valde att spetsa till sina lag helt enligt förbundets riktlinjer.
Men: jag ser det som en fara för hela konceptet.
Lag-SM tycker jag ska vara just ett SM för Sveriges olika klubbar och spelare. Det får inte bli en tävling som handlar om vilken klubb som har bäst kontakter med Spanien eller som har mest pengar. Då är jag övertygad om att intresset för tävlingen skulle försvinna ganska snabbt.
Eftersom padeln är full av vinnarskallar och påhittiga personer ser jag dessutom en klar fara i att vi skulle få en värvningscirkus som urartar. En klubb lyckas locka hit Paquito. Nästa kontrar med Bela. Häftigt, kanske. Men hur mycket SM blir det kvar?
Jag tror på massor av internationellt utbyte. Jag ser gärna belgiskan Helena Wyckaert och spanjorskan Noelia Lopez möta våra landslagstjejer massor av gånger, men inte i lag-SM.
Lag-SM bör bli en härlig fest där landets olika föreningar får chansen att mäta sig mot varandra och där vi faktiskt varje år kan utse Sveriges bästa padelklubbar.
Och i stället för att få en diskussion huruvida en utländsk spelare har stark eller svag anknytning till en svensk klubb tycker jag att lag-SM kan stå stark och växa sig stor helt utan utländsk hjälp.
Johan Håkansson
