Förra säsongen var egentligen en enda lång framgång för forehandspelaren Sonesson från Malmö.
Tillsammans med Björn Mossberg hade de en stadig utveckling som ledde till riktigt bra resultat, framför allt under hösten och vintern.
Stabila resultat belönades med en plats i VM-laget och den verkliga fullträffen var segern i SPT Masters i Stockholm.
Vi var nog många som nyfiket undrade om paret var redo att ta nästa steg 2017.
I stället separerade de till mångas förvåning.
Sonesson och Mossberg under VM i Portugal i november.
- Jag tror nog inte att vi kommer att spela tillsammans mer. Vi gjorde jättebra resultat och hade en bra utveckling. Men det fungerade inte riktigt utanför banan och det ledde fram till det här beslutet. Och det räcker ju med att den ena inte känner att det känns bra. Då får man gå vidare helt enkelt, säger Sonesson.
Det har lett till en märklig situation. Sonesson har ingen fast partner.
- Ja, det är lite speciellt. Med Björn var det ju hela tiden så att vi tränade för att tillsammans bli bättre. Vi blev väldigt samspelta. Nu handlar min träning mer om att jag själv ska utvecklas. Men jag tycker verkligen att padel är jätteroligt.
- Jag försöker även att träna mer. Tidigare var det mest matchspel när man tränade. Nu blir det mer korg och spelövningar, vilket egentligen är ett måste om man vill utvecklas.
Sonesson saknar en fast partner, men tack vare sin plats i svenska Team Bullpadel har det ändå löst sig hittills på ett bra sätt.
Under årets första SPT-tävling i Löddeköpinge parade han ihop med den 18-årige spanjoren Luis Pozo. Det märktes att paret inte var samspelt, men det blev samtidigt bättre för varje match som gick.
I första omgången råkade han dessutom möta sin förre partner Mossberg.
- Det var lite spänt. Varken jag eller Björn var bra i den matchen. Men sedan blev det bättre och i semifinalen hade vi verkligen chansen att slå Bobby Seger och Andreas Pålsson.
Ja, paret hade setboll i första set, men tappade det. Sedan tog de andra set, innan misstagen kom i skilje. Det var ändå det par som gav slutsegrarna det absolut hårdaste motståndet.
Nu ska alltså Sonesson och Pozo spela ihop igen. Gothenburg Nox Open väntar och det är ett stentufft startfält.
Redan i första omgången väntar semiseedade Kim Olsson och Tobias Blixt för Sonesson och Pozo.
- Det är stor skillnad mot från förra året. Då kunde man få en eller två lättare matcher. Nu är det tufft från start. Men jag ser enbart positivt på det, säger Sonesson.
Vad har ni för mål den här gången?
- Vi tar verkligen en match i taget. Vi vet att vi har möjlighet att slå alla och oavsett vilka vi förlorar mot kommer jag vara besviken. Men det gäller att spela bra redan i första matchen. Vi måste vara på tårna.
Berätta hur det är att spela med en spansk talang?
- Det funkar rätt bra. Det är svårt att spela med en ny spelare. Det blir situationer när man undrar vem som ska ta vilken boll.
Beskriv Luiz Pozo för de som inte sett honom spela?
- Han har ju fantastiska slag och är spektakulär. Men det är lite som du skrev: att han är oslipad. Hade han inte varit det hade jag sett honom som bäst i startfältet. Nu ser jag ändå Gabo Loredo som den stabilaste och bästa spelaren. Men Luis har brister som vi andra. Vissa matcher märks dom inte. Men han har bättre slag än de flesta i startfältet och han är jättekul att spela med.
Han verkar lite blyg?
- Haha. Ja, han tar inte initiativ till att prata själv, men annars funkar det bra. Det är en trevlig och ödmjuk kille.
Kan du ge exempel på när det innebär problem för er på banan?
- Nu får man väl passa sig för vad som ska skrivas inför tävlingen. Men Luis tar mer höga bollar i mitten. Det är en skillnad mot när jag spelade med Björn. Det är en anpassning för mig.
Vad känner du att du har för mål med säsongen?
- Jag tar en tävling i taget. Det är svårt när man inte har en fast partner. Jag och Luis har inget spikat, men förhoppningsvis ska vi köra någon tävling till. Annars är målet en landslagsplats till hösten. Det är det konkreta mål jag har.
Johan Håkansson
