Jag var kvar ett bra tag efter prisutdelningarna. Arenan (Feria de Madrid som egentligen är en av många mässhallar på området) började bli tom på besökare. Hallen var helt förvandlad till ett padelparadis bara för ”the master finals”. Det var nästan omöjligt att inte nynna lite smått på ”när alla vännerna gått hem” med Gyllene tider när montrarna började tömmas och de flera hundra barstolarna packades ihop. Festen var över och festdeltagarna är sedan länge på väg hem till världens alla hörn.
Absolut fullsatt torsdag till söndag.
Jag har sett några WPT-turneringar. Men helgen i padelns huvudstad slår allt. Vågen rullade, uppror vid tveksamma domslut, gestikulerande när spelarna gjorde ”fel” val enligt läktarproffsen och försnack i barerna. Aldrig förr har spelarna spelat inför större publik (5000 sittplatser plus ytterligare 800 platser för VIP, press och övriga intressenter) och det var slutsålt torsdag – söndag. Det märktes på världsstjärnorna att det var lite extra spänt tack vare inramningen.
Större än finalen i Master finals blir det inte i padel och inför söndagens spel var allt upplagt precis så som man önskar för de största finalerna av dem alla. Spännande och formstarka utmanare skulle ta sig an världsettorna. Enligt mig så ska det krävas att man slår just världsettor i den största finalen av dem alla för att ta hem titeln. Då blir det fullt ut på riktigt.
Ariana Sanchez (till vänster) är världens bästa damspelare, enligt Andréas Johansson.
Hemmahoppet Marta Ortega tillsammans med, enligt mig, turneringens klart bästa damspelare Ariana Sanchéz blandade och gav rejält i finalen. Tidiga break i båda seten hjälpte inte, systrarna Alayeto malde på och hade betydligt lägre felprocent när det skulle avgöras. Tillbakabreaken kom och sedan blev det lite stelt och krampigt från speciellt Marta. De viktiga bollarna tog världsettorna från Zaragoza. 7-5, 7-5 blev slutresultatet i en sevärd final.
Marta och Ari är varandras motsatser. Ari med fina händer, touch och finess samtidigt som Martas främsta tillgång är arbetsinsats, vilja och vinnarinstinkt. Tekniskt är där mer att önska hos adidas fixstjärna och potentialen är enorm i och med det. En sak har de dock gemensamt. De är padelns framtid på damsidan.
Bela visade att kungen ännu har mycket kvar.
I herrfinalen fick jag se den absolut mest gedigna insats jag någonsin sett. Världsettorna Bela/Lima stod för ren och skär perfektion i en dryg timme, sen var det över. Helt svarta blickar men aldrig övertaggade eller ivriga. Den största turneringen av dem alla skulle ingen ta ifrån dem. De hade ett tålamod och nivå i defensiven som var snudd på omänskligt. Maxi och Mati kom in fel i matchen. Många misstag och break i mot direkt. Maxi gick inte alls att känna igen. De försökte med allt. Till och med att ändra uppställning och ställa upp som i tennis vid egen serve. Inget bet. 6-3, 6-2 till Bela och Lima i en final som aldrig var i närheten av att vara spännande. Det var spel mot ett mål. För att den matchen skall bli jämn så måste Maxi/Mati ha sin allra bästa dag och Bela/Lima en av sina sämre. Nu var det tvärtom.
Spektakulära spelare som Stupa slogs tillbaka av Belas ordning och reda.
Precis när den frejdiga padeln med spektakulära hoppsmashar, lösa handleder etc höll på att ta över via Sanchez, Stupa och Galán så slogs den tillbaka med bestämdhet via den ”ordning och reda” som Bela är så otroligt skicklig på att utföra till 100%. Under 16 år har inget par varit närmre att kunna överta förstaplatsen på världsrankingen än vad Paquito/Sanyo var i år. Rankingpoängen är en sak, verkligheten någon helt annan. Bela har haft ett svårt år med skada och frånvaro från ett par tävlingar. Idag stämde allt igen. Och Lima var som vanligt, hungrigare än en t-rex.
Vi lever mitt i padelns globala big bang. Det är så tydligt. Bakom kulisserna sker möten, avtal skrivs under, kontakter knyts, spelare och kollektioner presenteras med köer av autografjägare i extas. Aktörer och publik från världens alla hörn var på plats. Ersättning som stjärnorna får för sina samarbeten med racketleverantörer och andra sponsorer har gått upp 50-60% om man jämför med för bara 3 år sedan. Detta möjliggörs givetvis av markant ökade omsättningar hos de stora aktörerna.
Snabbare än vi tror så kommer World Padel Tour vara just vad namnet antyder – en världstour. Men en Mastersfinal i Madrid är vad Maracanã är för fotbollen och vad Roland Garros är för grustennisen och inget kommer att kunna ändra på det. Helig mark och om du som jag älskar padel, ta då chansen att uppleva detta nästa år.
Andréas Johansson
