Fernando Belasteguin. Jag egentligen inte hur man skall inleda en text som är vigd åt denna fantastiske padelspelare. Men finns nog inget annat sätt att beskriva honom som en levande legend. Och jag kan redan här varna för en text fylld av superlativ och hyllningar för Herr Belasteguin.
Bela, som i maj fyllde fyrtiofyra, ligger just nu på plats nummer sju på WPT rankingen. Och på FIPs rankinglista hittar vi honom på plats nummer fem. Och detta vid en ålder där de flesta elitidrottare sen länge har avslutat sina karriärer. En minst sagt imponerande bedrift av den elegante argentinaren.
Ska vi titta på statistik under Belas WPT karriär så är det siffror som är svårslagna. 565 spelade matcher varav 476 av dessa har slutat med seger. Detta ger oss en vinstprocent på strax under åttiofem procent. Så ni förstår ju att det är svårt att inte ställa in sig i hyllningsledet kring denna man.
Innan vi går in lite mer på nutid så vill jag presentera ännu mer av hans imponerande siffror.
Bela började sin proffskarriär enbart 15 år gammal och redan sju år efter sin debut på touren var han rankad som nummer ett. Givetvis som den yngste världsettan i historien.
Tillsammans med sin radarpartner Juan Martin Diaz gick han obesegrad i ett år och nio månader. Och vann under denna period tjugotvå turneringar på raken. Det innebär sextiotre matcher utan förlust.
De passade också på att inneha tronen som världsettor i tretton år. En svit som Bela förlängde till totalt sexton år då han 2015 bytte JMD till Pablo Lima och de som par ägde scenen i tre år till. Mellan JMD och Lima passade han på att vinna två turneringar med en viss Guillermo Lahoz.
Som ni ser så är Belas karriär en framgångssaga av sällan skådat slag. Även om vi nu har unga vinstmaskiner som Tapia och Coello så kommer de nog aldrig nå Belas höjder. Och ja, jag vet att det är en helt annan padel nu jämfört när Fernando var som störst. Men trots det kommer Bela för mig alltid vara störst.
Det som imponerar så oerhört med hans spel är att han aldrig är nöjd. Trots att han rent tekniskt är fulländad så vill han hela tiden bli bättre. Hela hans aura andas perfektion. Bela fyller alltså fyrtiofem nästa år men är ändå en av de som tränar allra hårdast av spelarna ute på touren.
Jag för min del älskar den typen av padel som Bela symboliserar. Den gamla och tålmodiga padel. Platta och kontrollerade bandejas. Väl avvägda placeringssmashar och ett vackert volleyspel. Just tålmodigheten har varit en av hans absoluta styrkor genom karriären.
Efter uppbrottet med Pablo Lima så har Bela vunnit allt färre turneringar och har haft det tungt i perioder. Han drog på sig en hel del skador och spelet haltade betänkligt. Och i takt med att den morerna snabbare padeln tog över på banorna så såg man att Belas spelstil inte var lika giftig längre. Hans kicksmash biter inte alls på samma sätt som konkurrenternas.
Och detta har ju givetvis inte gått Bela förbi. Perfektionist som han är tränade han ännu hårdare på att bibehålla kvaliteten på sina starkaste sidor. Och helt enkelt byta sin roll på banan. Bela förvandlades till Magister Belasteguin mer eller mindre. Han kom nu till att använda sin rutin och sina kunskaper till att hjälpa unga hungriga talanger att växa på banan.
Först ut - stjärnskottet Augustin Tapia som han vid sin sida tog tre titlar. Varav den sista blev Master finalen 2020.
2021 blev det ett litet experiment tillsammans med Sanyo. Tre titlar blev det för paret.
2022 var Bela tillbaka i mentorsspåret ingen och kamperade ihop med nästa unga talang. Arturo Coello!
Han började detta år tillsammans med Sanyo, men det samarbetet blev inte så långvarigt. Jag tror att de två helt enkelt inte klickade helt enkelt. I mitt tycke är den nuvarande partnern helt rätt matchning för Bela. En ung och hungrig Mike Yanguas som inte riktigt haft flytet i val av partner så här långt i sin karriär. Precis som i samarbetet med Tapia och Coello så kan Bela nu i stort sett spela utan press. Han låter kidsen stå för det kreativa och explosiva i spelet och han kan göra det han är bäst på, gneta platta bandejas ner i hörnet i sin cross!
I Roms Premier Padel så fick vi se vilken hög nivå detta nya par kan prestera på. De pulvriserade Galan/Lebron på ett otroligt imponerande sätt. Bela har verkligen förmågan att få sina medspelare att växa. Och den gängliga och atletiska Mike Yanguas passar verkligen på att släppa loss i sitt spel!
Jag är övertygad om att dessa två kommer fortsätta ställa till det i padelburen under den resterande delen av denna säsong.
Men passa verkligen på att njuta av Belas framfart på tourerna för vem vet hur länge till han orkar kämpa på. Känner mig tämligen säker på att han inte kommer bli som Lamperti. Utan den gode Fernando Belasteguin vill avsluta på topp. I den bästa av världar kommer det en seger i årets masterfinal och Bela kan lämna den stora scenen med händerna i skyn!
Tack för allt du gett padeln och allt du fortsätter ge.
