SPT 7 går just nu i Skurup och jag tillbringade gårdagskvällen med att hänga i hallen och titta på hur det ska gå till när de som verkligen kan spelar 😜
Fylld med inspiration och enormt peppad somnade jag sent i fredags för att dessvärre idag vakna upp till ett sms man inte vill ha: ”Fan fan fan Anna. Vaknade inatt med halsont o tänker det kan man göra. Men nu är det ”jag kan inte svälja”- ont.”
Min partner var sjuk och då vi var seedade måste jag nu hitta en ersättare med rätt antal poäng för att det inte ska påverka seedningen. En utmaning som visade sig vara svårare än vad jag trodde. Denna helgen går det tre sanktionerade tävlingar i mitt närområde vilket innebär att de som inte är anmälda till Skurup är med hög sannolikhet anmälda i någon av de andra två.
När jag efter mycket om och men lyckades hitta en spelare som faktiskt kunde spela föll det på att hon hade två poäng för mycket. Alltså två ynka jäkla poäng gjorde nu att det inte gick 😡 Ja, jag förstår att det finns regler och jag förstår varför man ska följa dem men helt ärligt, två poäng!!!! Dessutom vet vi alla att poängsystemet för oss som harvar runt i Medel + träsket inte stämmer för fem öre. De med högst poäng behöver inte per automatik vara de som är bäst utan sanningen är att det är de som haft mest tålamod att harva runt på alla dessa tävlingar som bara pumpas ut just nu. Men men, det är bara att acceptera….
Jag ville dock inte ge mig helt så efter enormt mycket messande fram och tillbaka mellan mig och flertalet snälla padelvänner (ni är bästa, tack 🥰) som alla på sitt håll hjälpte mig att ragga upp någon landade jag i en junior som redan var på plats i hallen.
Perfekt! En ung, pigg och ivrig junior, vad kan bli bättre? Men även detta föll då vi insåg att OM vi skulle vinna våra matcher idag skulle bli tvingade att lämna WO till morgondagens match då hon redan gått vidare i juniorklassen och de matcherna skulle gå samtidigt imorgon. Så där föll det. Visst, vi hade kunnat spela, men att redan nu veta att vi måste lämna WO längre fram kändes inte rätt mot de vi eventuellt skulle slå ut på vägen.
Så här sitter jag nu, vid sidan om banan och tittar på alla andra. Tråkigt, absolut, MEN det är ju ingen som rår för att man blir sjuk.
Sen vet jag inte vem det egentligen är värst för, mig som sitter här vid banan taggad till tusen och bara vill in eller min partner som ligger nerbäddad i sin säng hemma och har ångest över att hon ”sabbat” för mig. Men så är det. Livet blir inte alltid som man vill och helt ärligt, det handlar bara om en tävling. Även om det för stunden känns tråkigt så kan man inte gräva ner sig. Det är bara att gå vidare och framförallt så önskar jag min partner ett snabbt tillfrisknande för så är det, att hon blir frisk måste vara viktigare än att vi missar en eller två matcher.
Vi vinner som ett lag, vi förlorar som ett lag och idag är vi också sjuka som ett lag!
Tack för mig och krya på OSS ❤️🩹
//Anna
