I det här inlägget tänkte jag skriva om mig sjäv, hur jag blev padelpappan och vad sporten padel betyder för mig.
Jag flyttade till Västervik 2002. Jag kände då ingen här, så då började jag spela fotboll i en lokal klubb. På så sätt fick jag många vänner. Fotboll hade jag spelat sedan jag var liten men hade ett uppehåll på över fyra år då jag studerade i Karlstad.
Efter några år slutade jag spela och därefter följde många år utan fysisk aktivitet. Några tappra försök gjordes med löpning och styrketräning. Träningen kom igång men inte så mycket mer.
Padelmamman och jag byggde hus och flyttade in 2008. Följande år var det mycket fix med huset och efter några år kom vår efterlängtade dotter Astrid. Efter ett tag visade det sig att Astrid hade en ovanlig ögonsjukdom som vi aldrig hört talats om, som bara några barn per år får i Sverige och som till stor del är ärftlig. Livet som förstagångsförälder tog en väldig vändning och den närmaste tiden var väldigt tung. Det var svårt att känna glädje över något i livet.
Nu nio år senare vet jag att jag inte kunde fått en bättre dotter. Hade jag bara haft tio procent av Astrids pannben hade jag ägt totalt på padelbanan.
Padelpappan skriver om sin sin dotter Astrid som föddes med ett ovanligt synfel.
Det sociala livet blev lidande och de intressen jag hade var lätträknade. Åren gick och 2017 kom padeln in i mitt liv. Jag har nu mer social kontakt än någonsin i mitt liv och har lärt känna människor från olika delar av landet. Jag har åkt på padelresa och ska åka på en ny i maj - om den nu blir av vill säga.
En sport har fått otränade Carl att gå från 0 träningar till minst fyra timmars träning varje vecka. Jag har hittat ett glädjeämne i livet, en glädje som jag nästan aldrig känt förut och som har tagit upp en stor del av mina tankar. Jag skulle nog säga att jag varit rätt blyg, men nu har jag skapat Padelpappan på Instagram och bloggar på Padelfeber. Jag hade ingen aning om att jag kunde skriva, än mindre kunde jag tro att någon skulle tycka det var roligt att höra vad jag har att säga.
Jag tillhör nog de som Ola skrev om i sin krönika, som kanske tar padeln på lite väl stort allvar men sporten har verkligen gett mig så mycket positivt i mitt liv. Älskar alla prylar och vill bara ha mer. Nu senast funderar jag på en elektrisk skotork som en kompis gillar väldigt mycket. Glädjen man känner när det kommer ett nytt paket ger mig samma känsla som när man öppnade paket i sängen som liten när det vankades födelsedag.
Padeln har gjort att jag gått ner några kilo och känner mig mer vältränad än jag gjort på 25 år. Älskar en sport där jag som 44 åring kan spela jämnt med de som är 20 år yngre. I alla fall än så länge.
I mitt vardagliga spel så tycker jag att det går bättre och bättre. Det jag kan sakna är att ha en fast partner att spela med. Jag spelar mest med olika hela tiden och det skulle ha varit roligt att haft någon som man kan träna och utveckla sig med.
Seriespel är inget som lockar men att tävla vore kul. Jag varvar fortfarande forehand och backhandsidan. Just nu sitter returerna bra från forehand och jag jobbar mycket med att försöka lobba på volley och även våga lägga lobb på lobb på lobb.
Slår jag ett bra slag mot bakvägg och har läge att gå längst fram så missar jag alltid att göra det. Har svårt att få in det i min skalle riktigt. Under februari fick jag uppleva en underbar match då jag tog set mot två som jag inte tagit ett set mot sen eldkvarn brann. På den sista bollen efter att klockan ringt lyckades jag springa ikapp en smash och smeka in den på motståndarens planhalva. Matchen var kvitterad och i ren tv-pucksglädje hoppade jag upp i motståndarens famn. Länge sen jag kände en sådan glädje.
Den totala glädjen infann sig under en match i februari.
I Västervik är det fortsatt fullbokat i hallarna och det är verkligen svårt att boka en tid. Jag har knappt bokat på länge utan man väntar bara på att telefonen ska plinga till och det ska bli spel. Väskan står packad och klar redo för spel likt en doktor som har jouren.
Skönt att det inom kort ska öppna en ny hall i Västervik med en bana. Extra roligt att han som driver hallen ska ha en vepa med Padelpappan på. Just nu i Coronatider så är det lite glesare i hallen och vi får se hur länge det går att spela.
Padelfeber ska få en ny bloggare, Anna Lo Backgården, den kvinnliga motsvarigheten till padelpappan. Ska bli sjukt roligt att följa. Ta hand om varandra.Vamos!!
//Padelpappan
