Efter mitt förra inlägg så var det dags för klubbmästerskap. Jag och David, aka Plåsterpappan skulle i första matchen möta ett par som vi själva känner att vi bör slå. Herregud hur vi spelade. Svetten rann efter två gem och alla fyra var riktigt nervösa. Vad är det som händer när man ska tävla? Sjukt roligt men väldigt nervöst. På något sätt så vann vi 7-6 i första. Vi kunde sedan slappna av och då kom spelet igång. 6-0 i andra och vi var redo att ta oss stadens toppspelare.
Det blev en oväntad motståndare för Padelpappan i klubbmästerskapet.
Den ena av våra motståndare hade dock åkt på en skada så vi visste inte riktigt vem vi skulle få möta. David Appelqvist som var den friska delen av laget sa först att det skulle komma någon 50-åring från Halmstad, nästa dag skulle han spela med sin bror och till sist var det med en lokal div 2 spelare. Efter vår första match började snacket gå att Daniel Windahl var i hallen och det verkade inte bättre än att det var Appelqvist/Windahl som var motståndet i omgång 2. Trots att Windahl inte direkt tog i så fick vi smaka rejält. 2-6 1-6 blev resultatet. Sjukt roligt dock och man ser att det är en lång, lång väg till toppen och det finns otroligt mycket att lära sig.
Var sedan förbi min personliga sjukgymnast och kollade upp mitt knä och axel. Båda sakerna verkar vara bra och jag känner i dag ingen smärta. Känns grymt och jag kan nu spela mer padel än någonsin.
Veckan efter klubbmästerskapet väntade min välgörenhetsdag till förmån för till Min stora dag. Jag hade underskattat hur mycket jobb som krävs för att anordna en sån här sak men insamlingen gav över 13 000 till barn som har det svårt och jag har fått mycket beröm för mitt initiativ. Det är roligt att känna att man gör nytta i samhället så detta är något jag tänkt fortsätta med.
Jag har även hunnit med en PT-timme. Shit vad det hjälper till att utveckla ens spel. Jag har nu ett vapen på lobbar och inom kort en helt ok volley. Min backhandvolley är nog en av Sveriges svagaste. Måste börja träna mer när jag spelar som vanligt men istället för att träna på vissa saker så tar vinnarinstinkten över och efter 4 gem så går jag tillbaks till mitt vanliga spel för att försöka vinna matchen. Ett av mina stora problem inom padeln är att om jag vinner första set så förlorar jag 85 procent av andra set stort. Varför är det så?
I mitt förra inlägg så hade jag problem med lindan. Jag har nu testat några olika och bäst just nu är en tjock klibbig squashlinda. Det är många som har hört av sig med sina bästa tips om lindor. Fortsätt med det. Vi har en i Västervik som gillar ett sånt här rör som fyller upp trycket i bollarna. Är det någon fler som har testat?
Seriespelet i staden har dragit igång. Vi har 89 lag igång vilket är imponerande. Jag och Petter mötte en av förhandsfavoriterna. Vi vann 6-4 6-4 3-2. Fantastisk start. Jag kände att jag spelade med ett lugn och slog inte så hårt. Det är nog min nya spelstil. En klok man i Uppsala sa att man har alltid mer tid än vad man tror i padel och det ska jag anamma ännu mer.
Hela familjen har drabbats av padelsjukan, skriver Padelpappan.
Hela familjen har drabbats av padelsjukan. Padelmamman är redo att steppa upp. Båda barnen önskar sig padelrack när de fyller år. Deras pappa ägnar en stor del av dygnet på att tänka på padel. Vamos! Attras! Vi går mot en spännande höst.
/Padelpappan
