Följ min resa som glad padelamatör

Carl Hamrin, eller Padelpappan som han kallar sig, är en av alla tusentals som fastnat för padel i vuxen ålder. I hans blogg tar han oss med på sin resa för att bli en bättre spelare, trots motgångar och krämpor.

Carl Hamrin var namnet och jag är en 42 småbarnsfar som bor i Västervik. Man lever mitt i livet med två småbarn och kände att jag inte hade mycket tid för annat än jobba och familj. Då kom padeln in i mitt liv och det är det bästa som har hänt på länge. Premiären skedde augusti 2017.

I denna blogg tänker jag skriva tankar, känslor kring padel och mitt egna spelande. Vad har jag för erfarenheter.  Sånt jag är nöjd med och som jag är besviken på.

Min sportbakgrund är främst inom fotboll men slutade spela 2006. Sedan dess har jag inte motionerat mycket. Det var när jag läste Patrick Ekwalls blogg som jag först hörde talas om sporten padel och tyckte den verkade intressant. Jag själv är inte bra på tennis, squash eller badminton men har en bra bollkänsla och en viss spelförståelse.

Skaermavbild 2018 05 16 Kl 162231

När padeln kom till Västervik var Padelpappan en av de första som började - och han fastnade direkt.

 

Under våren 2017 började rykten komma att sporten skulle komma till Västervik. Efter sommaren öppnade hallen.  Jag testade förstå gången med några kollegor. Jag blev fast direkt. Till en början så utövade jag sporten som jag brukar spela tennis. Många bollar i väggen och taktiken var obefintlig. Även sambon provade på och även hon fastnade direkt. Plötsligt så hade vi en gemensam hobby och tv-serien Suits på kvällarna byttes mot youtubefilmer av Padeltrainer. Padel går verkligen att spela i alla kombinationer så Parpadel är en av mina nya favoritsysselsättningar. Gärna då med en vinlunch efter. I Västervik är det så fiffigt att det finns en barnhörna med leksaker och turligt nog älskar våra barn att hänga med till padelhallen.

Jag och kollegan Mellberg anmälde oss till en turnering och sedan seriespel. Spelet blev bättre och bättre vilket gjorde att jag bara ville spela mer och mer. Utvecklingskurvan är brant i början och vi känner att vi kan bli bra på det här. Underbart också att äntligen få känna tävlingskänslan igen. Man är nervös innan match och det spritter i hela kroppen Vad som gjorde mig extra glad är alla människor som man träffar inom padeln och helt plötsligt har jag lärt känna mer folk på några månader än vad jag gjort på 16 i Västervik. Det pratas padel överallt och det börjar bli svårt att få tider i hallen. Padelhallen har blivit som en fritidsgård för vuxna. De som dominerar i Västervik till en början är gänget som är väldigt bra i Racketlon.

I december bestämmer jag mig för att starta upp ett instagramkonto som om mitt padelliv. Jag börjar även göra intervjuer under serien i Västervik med olika spelare. Antal följare ökar och mycket av dygnets timmar går åt till att tänka padel. Min bästa kompis Martin gillar att fota så han börjar ta grymma bilder när jag spelar. Jag börjar ta PT timmar för att utveckla mitt spel och börjar spela 4 gånger i veckan. Sedan nås jag av informationen att Anton Andersson ska komma till Västervik och det går att få träna med honom.

Fredagen den 5 januari är det dags. Det blir den mest minnesvärda timme i mitt padelliv. Jag och min kompis Edin får träna en timme med Anton och Andreas Ehrnvall. De kör slut på mig totalt och ger mig otroligt bra tips. Det är nu jag börjar förstå att padel är väldig mycket position och taktik. Dagen efter spelar jag och kompis David aka plåsterpappen turnering.  5 matcher på en dag. Sen börjar min kropp göra sig påmind om att den är otränad och att jag är 42 år. Min teknik är inte den bästa heller.  Axeln börjar krångla.

Jag kämpar på trots smärta. Jag och Edin ska upp till Uppsala och spela Shotluckan Open. Min sjukgymnast Kalle tejpar ihop oss och så kör vi. Nivån i Uppsala är helt annan än i Västervik. Vi åker på storstryk men det gör ingenting för vi träffar så mycket trevligt folk i Uppsala. Padelsverige känns som en enda stor familj och jag känner mig tacksam och glad att vara en del av detta.

Nytt besök hos sjukgymnasten och jag har åkt på Impingement i axeln. Nu väntar rehabträning och speluppehåll för att inte skadan ska bli bestående. En jobbig tid väntar och dagarna går sakta sakta. Det är viktigt att lyssna på sin kropp och vila mellan passen. Sjukgymnasten säger spel max två gånger i veckan men då Padeln är som ett gift är det svårt att hålla det. Abstinensen blir för stor och jag kör lite mer.  Medan jag är skadad kollar jag noga in Padel 365s Youtube inslag med taktik som hålls av Padeltrainer. Kan jag verkligen rekommendera.

Just nu är jag inne i en fas där axeln inte gör ont längre och mitt spel har kommit upp ytterligare en nivå. Det gäller också många andra i Västervik. Vissa verkar bo i padelhallen och ingen match är given att vinna. Jag känner att jag vill försöka bli så bra jag bara kan på padel och målet är att tävla runt om i Sverige. Genom padeln så känner jag mig i bättre form fysiskt och psykiskt än på länge. Vikten har även minskat från 72 till 68 så padel är verkligen en bra motionssport. Följ gärna med mig på min resa som glad amatör inom padeln.

 /Padelpappan

 

 

 

 

 

 

 

Facebook Instagram Twitter LinkedIn Skicka meddelande Kopiera länk