Jag minns när man var liten och spelade fotboll och man ville vara Maradona, Zico eller Sokrates. När man blev lite äldre ville man säga att man hade samma spelstil som Maldini eller Aldair. Nu när man lämnat fotbollen för länge sedan och gått all in på padel har jag funderat lite på vilken spelare man påminner om eller vill vara som. Efter den tuffa matchen i Uppsala där jag verkligen fick jobba i defensiven påminde jag en del om Sanyo enligt någon på plats. Det finns många sköna karaktärer ute på World Padel Tour. Paquito, Bela, Lima, Lebron och många mer. Ändå är det ingen av dem som jag hittat som jag tycker att jag påminner om.
Jag undrar om jag inte är Sveriges svar på Teddy Lucic. Ni kommer ihåg försvarspelaren som slog igenom i Frölunda, sedan vidare till IFK Göteborg för att sedan prova på lyckan utomlands i Bologna. Teddy var under lång tid given i landslaget och fick där en tråkig sorti när han blev utvisad mot Tyskland i sin sista landskamp och domaren hånlog när han visade upp det röda kortet. För mig var Teddy Lucic killen som anpassade sin nivå efter vilka han mötte. Mötte han Romario så var han världsklass och spelade han mot Byske IF i div 5 norra Norrland så höll han den nivån. Så tycker jag att jag är på padelbanan. Den senaste tiden har jag spelat en hel del mot de som spelar i vår div 1. Shit vad jag höjer min nivå och känner att jag hänger med rätt så bra. Spelar jag med kollegorna på jobbet som precis börjat att spela gör jag enkla missar och håller inte alls samma klass.
Teddy Lucic hade förmågan att höja sin nivå när motståndet krävde det.
Jag och min seriekollega Petter har nu bytt plats så jag spelar på forehandsidan och Petter på backhandsidan då han har en betydligt bättre smash och offensiv än jag. Jag hoppas på att bli nominerad till årets grävare då det roligaste jag vet på en padelbana är att gräva upp bollar. Petter har en vinnarskalle som få och vill väldigt mycket och är rätt högljudd på banan. Jag är lugn som en filbunke i jämförelse. Tidigare har vi spelat sjukt bra när vi spelar bra och riktigt dåligt när det inte funkat och låtit bådas humör bli sämre och sämre. Det blir helt tyst på banan. Det har inte gynnat vårt spel. Vanligtvis brukar jag ha svårt för att säga ifrån men när jag väl gjorde det och vi pratat ut så har vårt spel blivit bättre. Kommunikation är en sjukt viktig detalj inte bara i livet utan också i padel. Jag försöker jobba efter devisen att bollen ska över och fokusera på att få över alla returer. Vet in hur många 15-40 jag tappat och ofta genom en usel retur i nätet. Nästa vecka drar seriespelet igång för oss i division två. Ska bli spännande att se hur det går.
Materialmässigt känns det som jag börjat att hitta hem. Jag har ett rack som jag trivs med som har en bra vikt. Har testat ytterligare en ny linda som är grym och har även en klibbig trasa så att jag kan förbättra greppet under pågående spel. På sista tiden så har jag börjat halka omkring på banan och insett att mina skor börjar ta slut. Jag har fått rådet av en fd innebandyspelare i Västervik att det är viktigt att köpa skor som är av årets modell då gummi och dämpning är färskvara så bättre att lägga på några hundralappar istället för att handla fjolårets modell på rea. Tänker att det är en liten del av den totala utgiften man har på denna sport. Gjorde en snabb huvudräkning ihop med padelmamman och kom fram till att jag nog lägger 25000kr per år. Välinvesterade pengar om jag får säga det själv då jag inte vet om jag mått bättre fysiskt nånsin.
Padelskolan med Astrid fortsätter.
På lördag morgon fortsätter jag med min padelskola för dottern Astrid och hennes klasskompisar. 09:00 är ingen dröm att köra på men det är en helt underbar timme. De kämpar på och blir bättre för varje gång. Det är roligt att vara ledare men inte alltid så lätt när den ena gråter där och den andra springer runt och skjuter bollar över glaset.
I vår stad fortsätter sporten att växa. Jag kan ha påverkat några kollegor att testa på men för ett år sen var vi fyra st som spelade och nu är vi närmare 15-20 som spelar. En av mina kvinnliga kollegor som började spela innan jul körde fem gånger förra veckan. Så roligt att se glöden i mina kollegors ögon och vi snackar padel nästan varje dag. Vamos!
/Padelpappan
