Intervju med Åkerberg: "Det var tufft"

Julia Gustafsson skriver om sina underbara år i Växjö, men också varför hon nu flyttar till västkusten. Dessutom väljer hon att intervjua den spelare som imponerade på henne i Studio Padels sändningar.

”Så vad spelar det för roll nu när det regnar on the Westside?
Det kommer alltid vara det best life.”

Och så gick flyttlasset. Av mina tidigare blogginlägg att döma kan ni nog alla gissa vilken stad jag bytt ut Växjö för. Exakt. Precis. HALMSTAD. Jag vägrar dock bli en sådan som säger ”Västkusten BÄSTkusten” utan ironisk ton - för helt ärligt, finns det något töntigare? (John Larsson, det här måste vi jobba på).

 

Jag är tacksam för mina 10 år i Växjö. För mina år i butik, för mina år på universitet, för mina år som socialpedagog, för de kollegor jag dagligen drivit till vansinne med gränslösa skämt, smeknamn och skämselattacker bakom dörrar och vrår. Till mina fina vänner i Växjö; ni har stående inbjudan till Halmstad (BÄSTkusten, ni vet).

 

Jag är tacksam till Mac Grossman som för 5 år sedan hälsade på mig, under ett gympass, på Växjö Padelcenter. Ett samtal som ledde till ett extraknäck i receptionen och sedan en fin vänskap. En liten rolig (inte säker på att Mac skulle beskriva det så) anekdot från Växjö Padelcenter som få spelare är lyckligt ovetandes om är att jag en gång var nära att få stället att smälla i luften. Jag hade nämligen glömt stänga av gasen till grillen efter en lunchpadel. Men lyckligtvis upptäcktes detta någon vecka senare när hela stället luktade gas och personalen började se dubbelt. Slutet gott – allting gott. Men också, note to self: ”Bra jobbat” betyder ibland bara ”jobbat”. Alla som känner Mac vet att han har arbetat såväl hårt som mycket för att bygga hallar som är mer än bara spelet, varje hall är som ett litet samhälle där spelare och personal möts för att bygga relationer. En förebild för alla unga entreprenörer.

 

Jag är tacksam till Oliver Nilsson som lurade in mig på en padelbana och fick mig att älska sporten så mycket att jag köpte allt material samma kväll och som sedan stöttat och hjälpt mig utvecklas till den spelare jag är idag. Och förstås, för alla er fina spelare jag har lärt känna i hallen, snackat skit och utvecklats med.

Allt ovan som lett mig hit. Till att ha stött ihop med Johan Håkansson på tävlingar och padelevent. Kanske haft en och annan oönskad åsikt. Till att ha blivit uppringd av ”El demonio” him self och att nu ha den nobla möjligheten att posta blogginlägg på Sveriges största padelsajt. ”Dra mig baklänges genom helvetes portar, detta känns riggat” som förra veckans motstånd sa när jag gjorde min fjärde poänggivande nätrullare.

 

Ni tolkar mig säkert rätt, det är nog en livskris. Något jag gjorde mig själv medveten om när jag studerade min deklaration. Efter en snabb granskning av begravningsavgiften drog jag slutsatsen att jag går MINUS varje år jag inte begravs? KLART MAN FÅR PANIK. Jag måste MAXA livet. NU (Pulsen? Stadiga 195 slag i minuten – vilket i mitt fall numer kan misstas för vilopuls).

Nya utmaningar väntar och jag skulle ljuga om jag sa att flytten var för annat än för PADEL. Herregud, vad tror ni om mig? Att jag skulle lägga 6 år på universitet för att faktiskt arbeta med det jag studerat? Absolut INTE. (Jag säger inte att mina föräldrar blir gråhåriga på grund av mig, men jag kan absolut förstå om några hårstrån ändrat färg på grund av mig. Det är tur man har stöttande föräldrar, hör ni).

Men nu, NOG om mig. Även om jag hade en trevlig stund att skriva ovan.

 

Vad tänker ni på efter att ha sett de eminenta matcherna som Studio Padel anordnat? (Hallå Fredde, lät ni Postnord hantera min inbjudan eller?) Är det någon av spelarna, de svenska alltså, som förvånar er?

Jag har själv länge ansett Anna Åkerberg underskattad av kritiker. Som kanske inte alltid får det beröm och den cred hon faktiskt förtjänar. Jag blir därför så glad när jag ser henne chocka publik och arrangörer med den begåvning hon besitter. Jag rekommenderar er ALLA att se Anna och Carla Barcielas framträdande under ”Speedy invitational”. Lite inspirationsgodis till alla oss forehandspelare. Jag var bara TVUNGEN att ställa Anna några frågor.

Hur är ditt tränings och kostupplägg? Hur ser en vecka ut? Träningsmängd osv. Några cravings?

- Jag brukar snitta tre pass á 2 h med min tränare Jonas Myllenberg. Utöver det cirika två matcher och så ofta det går i par med Amanda Girdo. Så det blir väl cirka 8-10 h padel i veckan. På gymmet är jag 3-4 ggr i veckan, och hur upplägget ser ut där beror på vart i säsongen jag befinner mig.

- Jag äter riktigt bra fram till 20.00, haha. Få kolhydrater, mycket grönsaker och mycket protein. På kvällen crave:ar jag alltid choklad så det blir det för jämnan. Ibland låter jag bli men tycker oftast att jag förtjänar det.

Hur mycket varierar du motståndet på träning? Sparrar du både upp och ner?

- Jag hade nog kunnat bli bättre på att variera motstånd. Jag möter mycket motstånd inom ungefär samma spann. Hade både behövt möta bättre och sämre motstånd. Nu i veckan spelade jag en träningsmatch med Carla Barciela, Martin Piñero och Juan Martinez Vasquez, alltså väldigt mycket uppåt. Och det där behöver jag definitivt göra mer! Det blir så tydligt hur straffad man blir så fort bollen studsar ut för mycket från bakvägg eller går för högt över nät.


Hur länge har du spelat och vad har du tidigare idrottat i?

- Jag har spelat padel sedan 2014, första två åren väldigt sporadiskt men sen tog det fart. Jag har spelat tennis i en himla massa år, från att jag var 10 till 18 om jag minns rätt. Tränade och tävlade väldigt flitigt. Har alltid tyckt väldigt mycket om att springa och gymma också. Vi hade till och med ett eget gym ute i garaget när jag växte upp.

Hur parerar du arbete kontra din elitsatsning i padel?

- Just nu arbetar jag 60 %, vilket än så länge fungerar väl. Jag kommer att testa i år och sen utvärdera om det finns bättre sätt att lägga upp vardagen på. Jag arbetar inom slutenvården så det är mycket helger och kvällar vilket ger mig möjlighet att träna på förmiddagarna. Dock behöver jag ju vara ledig många helger på grund av tävlingarna så det är ett litet pussel.

Du började som backhandspelare, hur kommer det sig att du gick över på forehand?

- Jag började som backhandspelare för att jag inte visste bättre, haha. Nej, men jag tror väl att det handlade om att jag fick spela mycket forehandvolley, vem vill inte det liksom? Sen var det på EM i Estoril 2017 som jag blev uttagen som backhandspelare men bara spelade på forehandsidan. I den vevan förstod jag att jag var ämnad för att kriga i hörnet och låta min partner stå för smasharna. Men det var tufft att byta hörn, det tog säkert ett halvår innan jag kände mig hemma på riktigt.

Om Amanda Girdo inte var ett alternativ att spela med, vilka tre damer hade du övervägt att spela med?

- Utan Amanda… hmm svår fråga! Men okej. Carla Barciela som jag spelade med i Studio Padels senaste invitationen Speedy invitational hade varit superkul att teama upp med någon gång! Hon spelar en lugn och taktisk padel som jag trivs väldigt bra med.

- Jag och Barre tävlade ihop en kort period och spelade fantastiskt bra ihop på träning. Däremot blev vårt samarbete kort och jag tror definitivt vi hade haft mer att ge.

- Jag spår en ljus framtid för Ida Jarlskog så mitt tredje val faller på henne. Det lilla jag sett av henne på padelbanan ser väldigt lovande ut!

Vad är ditt bästa tips till de B-spelare som vill ta sig till toppen?

- Mitt bästa tips, förutom att träna hårt, är att titta mycket på dampadel på WPT. Man lär sig så mycket när man ser hur de bästa spelar. Hur de vårdar bollen, mycket sällan väljer chansartade slag, och spelar i mitten, mitten, mitten.

Vad önskar du att någon sagt till dig i början av din padelkarriär som du blivit medveten vikten av senare?

- Att aldrig glömma att ha roligt på banan. Du spelar definitivt bättre om du trivs och mår bra. Utan glädjen är det svårt att göra resultat.

Vilket slag skulle du helst vilja ha i repertoaren som du anser dig sakna idag?

- Lättaste svaret är väl en stenhård smash. Typ som Bea Gonzales!

Kan du tänka dig att vara med i landslaget i år om chansen dyker upp? Eller hur känner du inför det efter din senaste medverkan?

- Ja, jag vill definitivt vara med i landslaget igen så jag kommer göra vad jag kan för att knipa en plats i truppen. Jag har stor tilltro till den nya förbundskaptensstaben så det blir intressant att följa deras strategi och planering inför stundande mästerskap.

 

TACK Anna, för att du tog dig tid att svara och PING Jonas Björkman och Mari Andersson.

Till er andra: Ta hand om er och tack för att ni läser.

Julia Gustafsson

@gustavssonjulia

 

 

 

 

Facebook Instagram Twitter LinkedIn Skicka meddelande Kopiera länk