För ganska exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg här där jag hängde läpp och var bitter över att jag inte fick ingå i någon träningsgrupp. Jag ifrågasatte systemet och jag tvivlade på mig själv. Kanske fanns det organiserad träning men att sanningen var den att jag var för kass. Jag höll inte måttet och jag var ingen spelare att satsa på. Tråkigt och jävligt deppig om jag ska va ärlig.
Kände själv att jag slet som ett djur men det blev kalla handen varje gång jag försökte ta mig in i någon form av organiserad träning. Där fanns inte plats för mig och att jag har en vilja av stål och vägrar ge mig var inget som någon kund ta hänsyn till . Det var aldrig en parameter att räkna med. Även om jag själv anser att ett pannben av stål borde premieras men nej, det var aldrig aktuell. Den dörren var stängd, igenbommad och låst.
I ett års tid har jag sett hur träningarna har pågått för vad det kändes som då, alla andra. Jag har gått förbi banan där det pågått träning och jag har varit arg, förbannad och ja, jag har varit avundsjuk. Vet inte om man får säga så men det är sanningen. Jag har varit fruktansvärt avundsjuk och ibland också ledsen. Deppig för att jag känt att jag verkligen försökt men när besluten inte längre ligger på mig och jag inte själv kan påverka utgången känns det bara orättvist. Det är fullt möjligt att det inte alls varit orättvist utan tvärt om helt rätt då jag inte är så bra som jag vill va. Men det är ju därför man vill ingå i en träningsgrupp, för att bli bättre.
Men nu ska ni få höra här mina vänner!
Den 24/8 kom det ett mail med ämnet: Inbjudan till testräning Akademin v.35.
Vidare stod det:
Hej, Du är välkommen att testträna för Miguel Yanguas fredagen den 3/9 KL.16.00.
Nu läser jag detta en gång till DU ÄR VÄLKOMMEN ATT TESTRÄNA FÖR MIGUEL YANGUAS!!! Alltså vi pratar pappa Yanguas och vi pratar om att få ingå i en akademi där målet är att bli en tävlingsspelare.
Ett års bitterhet och frustration försvann på en sekund. Jag gick självklart på testträningen och jag spelade mitt livs padel. I 15 minuter fick jag spela för allt vad jag var värd och utanför banan satt Miguel med penna och antecknade. Vad han skrev i sina papper vet jag inte men jag vet att jag kom med i Akademin och jag vet att jag nu fått en chans som jag verkligen ska förvalta.
Äntligen är jag en del av något större och äntligen har jag fått en plats i en träningsgrupp. Akademin drivs av Padel Crew och då kan man kanske tycka att det rimmar lite illa att jag jobbar för L9 Padel Court men tränar och tävlar för Padel Crew. Absolut, det går inte riktigt hand i hand. Men har man väldens bästa arbetsgivare som förstår vad detta betyder för mig och vill ge mig chansen att pröva mina vingar är det bara att köra.
Kan man jobba på Ica men handla på Coop? Ja, om varan man söker inte finns i Ica:s sortiment är det helt ok att handla den på Coop. Tack L9 Padel Court för att ni förstår mig och tack till Padel Crew för att jag får representera och ingå i er akademi. ❤️
Sa jag att jag numera tränar regelbundet för Miguel Yanguas??? Hur det går får jag skriva om vid ett annat tillfälle för jag har rätt mycket att jobba på. Jag har inte lyckats imponera på den där ärliga spanjoren än i alla fall. Hans ord till mig vid vår första träning var ju inte direkt någon hyllningsfras eller lovord utan de löd: It`s terrible, It`s terrible 🙈 Men mer om det en annan gång. Nu ska jag bara njuta av att äntligen få träna!
//Anna