Om jag för tre år sedan hade sagt till min man att vi i framtiden ska spela padel ihop och inte bara det, vi ska spela seriespel och vi ska vinna tror jag inte ens att han skulle ha lyssnat på mig. Att vi skulle åka till månen känns som ett mer troligt alternativet. Att jag som knappt klarade av att fånga en boll i storlek med en fotboll som kastades till mig skulle bli padelfrälst är en sådan högoddsare att jag nästan tycker det är tråkigt att det aldrig gick att spela på. Den som vågat tro på mig då hade varit rik idag :-)
För det som har hänt med mig de senaste 2,5 åren är en resa som knappt går att beskriva. Att jag inte bara bestämmer mig för att lära mig att spela utan går fullständigt ”bananas” och gräver ner mig totalt i detta padelträsket och att jag idag jobbar med padel på heltid är på något sätt så galet att jag knappt begriper det själv. Från att inte förstå dess tjusning till att idag stå överst på prispallen i mixseriens högsta division tillsammans med mannen är grymt.
Apropå mix så är det en mycket märklig form av aktivitet att ägna sig åt…Att spela med sin äkta hälft är absolut inte det smartaste valet jag gjort här i livet. En match som i vanliga fall hade kantats av peppande fraser, gemensamma mål och en jäkla massa respekt till varandra kan lätt bli något helt annat när man spelar med sin privata partner.
Jag och min man är väldigt olika i vår inställning till att spela matcher. Han vill spela sociala matcher där man snackar lite skit med motståndarna, skrattar och har skoj. Jag vill spela seriematcher och tävlingsmatcher där spelet faktiskt gäller något. Där det handlar om att vinna eller försvinna.
Ligger vi under med 2-5 tänker jag att ”nu vände vi det, nu är det vår tur att ta tag i matchen, kom igen” Min man tänker ”Ja ja, så är det, den här matchen förlorar vi men vad gör det? Ibland vinner man och ibland förlorar man” Att ge upp när det går lite emot oss är för mig aldrig ett alternativ!!! Man ställer inte upp i en match om man inte är beredd att kriga för varje poäng.
Men som sagt, där skiljer vi oss åt och det är här respekten och det vanliga artighetsfiltret man brukar ha med någon annan inte längre fungerar. I dessa situationer kokar det i huvudet på mig och jag vill strypa honom på plats. Hur i helvete kan man bara ge upp??? Något jag då inte bara tänker utan uttrycker med ord jag aldrig skulle drömma om att säga till någon annan. Jag är fullt medveten om att detta inte är ett sunt beteende och att vi kanske skulle slutat spela med varandra för länge sedan. Men å andra sidan är glädjen så mycket större med honom när det går bra än vad jag upplever med någon annan så han får hänga kvar ett tag till :-)
Även om jag verkligen vill vinna och vägrar ge upp innan sista bollen är spelad så kan jag någon enstaka gång känna att padel inte är rättvist. I helgen spelade vi en seriematch som vi absolut inte var värda att vinna. Som regerande seriesegrare hade vi en titel att försvara men kvällen innan var vi ute och ”härjade” och kom inte i säng förrän 03.30.
Ett ganska dåligt beslut med tanke på stundande match men där och då kändes det toppen att röja loss. Första set slutar 0-6 på ca 15 minuter. Jag säger till mannen att nu får vi skärpa till oss.
Vi måste samla ihop de krafter vi har och fokusera. Vi möter ett par vi mött flera gånger innan men aldrig förlorat mot. Min inställning är att det ska vi inte göra idag heller. Jag kan sträcka mig så långt att jag kan erkänna att det kommer att bli tufft men om vi nu ska förlora så ska de i alla fall inte nolla oss. Mannen svarar ”är det lönt, jag har gett upp”.
Hade jag kunnat lämna in en skilsmässoansökan till personalen där i hallen vore vi separerade nu…JAG HAR GETT UPP - De orden finns inte i min ordlista och jag är inte intresserad av att lära mig dem heller. Efter lite diskussion fram och tillbaka kommer vi fram till att mötas på mitten…vi ska ta ett par game i andra i alla fall.
Andra set dra igång och vi ligger under, får till och med en matchboll emot oss men vi lyckas reda ut det. Vi tar boll efter boll och plötsligt vänder matchen. Vi får till ett tiebreak som vi vinner och sen har vi allt med oss. Motståndarna spelar bra men vi har turen på vår sida. Bollar som ligger och balanserar på nätkanten dimper ner till vår fördel och alla marginaler man kan ha med sig har vi. Är det någon dag vi ska köpa oss en lott så är det efter den här matchen för vi vänder och vinner den. En match som jag nästan skäms för att vi fick med oss. Motståndarna spelade bra och vi hade inte en chans i första set. I andra set fortsatte de att spela bra och det var deras match ända fram till tiebreaket där allt vände och jag vill be om ursäkt för det här var verkligen inte ett rättvist resultat. Men så är sport, så grattis till oss!
Vinner vi på lotten vi köpt lovar jag att vi delar vinsten med motståndarna för det är de värda!
//Anna
