Redan när Malmö Arena slog upp portarna på morgonen ringlade köerna långa till alla ingångar. I princip alla biljetter var sålda, även på allra högsta etage.
Inramningen blev helt enkelt magnifik – och till sist blev även stämningen det.
När världsettorna Lebron och Galan mötte Sanyo och Tapia var publiken helt enkelt magisk. Framför allt vid ett par tillfällen då magikern Tapia sprang ut ur buren och gjorde smått overkliga saker exploderade ljudet i arenan. Det var total gåshud. Jag har aldrig hört något liknande i padel. Det var som om Malmö Redhawks hade gjort ett avgörande mål i förlängning i en SM-final. Spelarna njöt av det, de tittade upp mot de ledsläckta läktarna och Sanyo vevade med armarna för att få publiken att forsätta att koka.
Juan Lebron hade matchbollar men tvingades ändå vika sig mot slutet.
Att få uppleva detta var mäktigt för oss alla, publik, arrangörer och spelare. Inte många gånger i padelhistorien kan det ha upplevts något liknande. Det ska vara någon speciell dag i Buenos Aires eller en extatisk stund under ett mastersslutspel som kan konkurrera. Som svensk var man både tagen och stolt.
Om onsdagen och torsdagen var lite trög inledning blev fredagen riktigt bra. Men lördagen tog det hela vidare till en ny nivå. Det blev helt enkelt en av padelns finaste fester.
Lebron/Galan och Tapia/Sanyo bjöd på en helt otrolig fight där lagen pressade varandra till bristningsgränsen. Sanyo och Tapia räddade två matchbollar när de tvingade fram ett tiebreak i avgörande set.
I det tiebreaket fick de en drömstart när de kunde gå fram till 3-0 till takten av publikens mäktiga fotstamp. Det blev sedan 6-1 och sedan match.
Kanske turneringens allra bästa så här långt.
Och sent i kväll kommer showmannen Paquito Navarro att inta scenen.
Jag tror varken han eller publiken kommer att ha tråkigt.
Johan Håkansson