Det har varit en minst sagt händelserik försäsong. Det har rått tävlingsförbund i Sverige (bortsett från SPT), men i stället har det anordnats flera avskalade och högklassiga inbjudningsturneringar med roliga startfält där svenska toppspelare blandats med världsstjärnor.
I helgen var det dags för ytterligare en sådan. Icaniwill Invitational hade ett startfält som vi för bara några år sedan inte kunde drömma om. Nu känns det faktiskt som normaltillstånd. Så starkt har Sverige blivit som padelnation. Världsspelarna har skaffat klippkort till det nya stora padellandet.
Det fick också fungera som ett sista genrep eftersom World Padel Tour äntligen drar igång nästa helg i Madrid. Redan i dag sätter sig Simon Vasquez, Daniel Windahl och Calle Knutsson på planet till Spanien för att hela veckan träna på plats i Madrid.
Förkvalet till WPT startar till helgen.
På trosdag åker Baharak Soleymani också ner eftersom hennes kval tillsammans med belgiska Helena Wyckaert startar ett par dagar senare.
Men det var inte bara svenskarna som var intressanta att titta på i denna turnering. Att för första gången få se det nybildade paret Fernando Belasteguin och Sanyo Gutierrez var givetvis kittlande.
Hur turneringen gick rent sportsligt kanske inte var så intressant. Att se superstjärnor vinna stort mot svenskar är inte särskilt spännande, däremot gav det oss ändå en bra känsla av vad som är att vänta. Inte bara i WPT-premiären utan under hela säsongen.
Simon Vasquez och Martin Pineiro visade stundtals upp riktigt fint spel.
Om vi börjar med de svenska spelarna:
Simon Vasquez bildade par med Martin Pineiro. De fick storstryk mot Bela och Sanyo men lyckades sedan vinna en tuff bronsmatch mot Windahl och Knutsson.
Vasquez var själv missnöjd med sitt spel och tyckte att han kan betydligt bättre. Men säger samtidigt att spelet har känts grymt bra under hela veckan.
Windahl och Knutsson fick börja spela mot världsparet Federico Chingotto och Juan Tello och jag tycker faktiskt de gjorde det bra, även om siffrorna blev ganska stora.
Att de förlorade mot Vasquez och Pineiro är inte heller mycket att säga om. Det viktiga var att de stora delar av matchen spelade riktigt bra. Både Windahl och Knutsson hade perioder då de spelade enormt starkt och jag tror att paret nu åker till Spanien med en riktigt bra känsla i kroppen.
Eller som Windahl sa: ”Jag har en känsla av att det kan gå bra direkt, faktiskt”.
Daniel Windahl och Calle Knutsson åker nu till Spanien med stora förhoppningar.
Jag har aldrig känt så stark förväntan inför en WPT-säsong. Nu känns det verkligen som om våra spelare har haft sina läroår. De kan miljön, de vet förutsättningarna och nu har de utvecklats så pass mycket att de är redo att börja åstadkomma saker.
Nu hoppas vi bara på bra lottningar för de svenska spelarna. Vasquez spelar ju tillsammans med Chiles bästa spelare Javier Valdes.
Om vi då tittar lite närmare på världsspelarna.
Ända sedan det blev officiellt att Bela och Sanyo skulle spela tillsammans den här säsongen har en hel padelvärld undrat hur bra paret kommer att bli. Att para ihop den störste genom tiderna med den mest begåvade, två före detta världsettor, är ju onekligen spännande. Kommer de få spelet att fungera? Kommer de rent av att bli bäst? Eller kommer de yngre trots allt vara för starka för de två legendarerna? Är deras anfallskraft för liten?
Att få möta ett supersamspelt världspar som Chingotto och Tello var givetvis en perfekt värdemätare för Bela och Sanyo. Och det vi fick se räcker för att kunna slå fast att paret definitivt kan vinna titlar på WPT i år. Kanske, kanske kan de rent av bli världsettor.
Tello och Chingotto blev utmanövererade av Bela och Sanyo.
Bela och Sanyo tänker padel så lika och de sitter redan ihop som en perfekt enhet, vilket bara förstärktes av att Sanyo valde att spela med en identisk keps som Bela.
Försvarsmässigt finns det nog inget bättre par i världen. Bela och Sanyo kommer driva många lag till vansinne med sin bollsäkerhet och sina lobbar. Men inte bara det såklart. De är så otäckt kompletta som spelare. Nyckeln blir om Bela klarar att vinna nog många poäng mot de bästa lagen - för han får räkna med att få enormt mycket boll.
Damsidan då?
Det nya paret Lucia Saniz och Bea Gonzalez fick stryk i Göteborg för tre veckor sedan mot Patty Llaguno och Virginia Riera och de fick stryk nu igen. I finalen mot Paula Josemaria och Ari Sanchez var de faktiskt ganska chanslösa vilket absolut höjer ett frågetecken kring parets slagstyrka.
Men att Paula och Ari kan vinna titlar tämligen omgående råder det ingen tvekan om. Det var uppenbart att paret trivs tillsammans och att deras padel är extremt effektiv.
Sofia Arvidsson och Baharak Soleymani fick grym sparring i helgen. De fick först möta världsparet Sainz/Josemaria och sedan ett lag runt 30 i världen: Nicole Traviesa och Nelida Brito. Jag tycker även att Barre och Sofia gjorde exakt vad de kunde och visade framför allt i bronsmatchen att svensk dampadel står sig riktigt bra. Förlust 6-3, 6-2 är fullt normalt mot ett så pass bra lag.
Nu sätter vi punkt för "försäsong" med ännu en grym padelhelg med en riktigt bra TV-produktion.
Nu börjar det riktiga allvaret.
World Padel Tour.
Längtar ni också?
Johan Håkansson
