När Paula Josemaria dök upp i Båstad var det inte många som hade särskilt bra koll på henne. Efter tävlingen var hon en ny favorit för många – inklusive mig själv.
Den padel hon visade upp bredvid sin dåvarande partner Ana Catarina Nogueira var något vi aldrig hade sett på damtouren förut. Vänsterhänta Paula spelade så avigt och skickligt att motståndarna helt enkelt inte vågade rikta spelet mot henne. Och hon gjorde det med ett så obekymrat leende som vi alla smittades av.
Sedan kom 2020. Paula Josemarias nya status som världens kanske bästa forehandspelare hade medfört att hon värvats av självaste världsettan Marta Marrero. Vi som följer touren såg framför oss ett lag som i princip skulle bli oslagbart.
Men det blev istället början på ett endaste mörker för Paula Josemaria, som uppenbarligen är en känslig själv. Bredvid Marrero krympte Paula, glädjen försvann och ersattes av ångest och rädsla – vilket rent konkret förvandlade en världsspelare till en högst medioker spelare.
Förvandlingen var smärtsam att skåda och till sist gick inte ”samarbetet” längre. Paula och Marrero gick skilda vägar och Paula fick avsluta säsongen bredvid Bea Gonzalez.
Inför den här säsongen fick hon bilda par med sin vän Ari Sanchez – en spelare som faktiskt påminner om Paula såtillvida att hennes talang är enorm, men att nerverna kan svikta. På det berömda pappret såg vi ett lag som kändes svajigt, som i sina bästa stunder skulle nå himlen – men som då och då skulle krascha.
Lite så har starten på 2021 blivit också. Men det vi såg i Marbella var enbart en blå himmel. Och framför allt fick vi se exakt den Paula vi förälskade oss i. Den leende Paula. Den fritt spelande Paula. Den spelare som är så otäck att möta att motståndarna gör allt för att undvika henne.
Som den konstnär Paula är måste helt enkelt själen vara med på banan för att det ska uppstå magi.
Patty Llaguno mäktade inte med Paula Josemaria och Ari Sanchez i finalen.
I finalen mot Patty Llaguno och Virginia Riera fick hon inte röra mycket boll. Men när hon väl fick vara med och spela så gjorde hon det lika självklart som i semifinalen. Hon klev in och bröt mönstret – och hon gjorde det med det där underbara leendet. Paula Josemaria är inte direkt bra på att dölja hur hon mår – och vi kunde alla se att hon nu mår alldeles fantastiskt.
Bredvid sin kompis Sanchez kunde hon vinna finalen 6-2, 6-3 i en taktiskt välspelad match som faktiskt var tuffare än siffrorna visar. Att de vann golden point-statistiken medd 5-0 säger varför matchen slutade som den gjorde.
Paula Josemaria skiner igen – och då vet vi alla vad hon kan prestera.
Och Marta Marrero? Hon fick lämna turneringen redan efter den första omgången.
Johan Håkansson
