För ett och ett halvt år sedan tog Sverige två bronsmedaljer vid EM i Lissabon. Men jag skulle nästan vilja påstå att det var två medaljer utan något större värde. Både damerna och herrnarna besegrade Belgien, vilket var bra gjort. I övrigt berodde medaljerna på att flera starka padelländer saknades.
Historiskt har Sverige legat steget efter länder som Portugal, Frankrike, Italien och Storbritannien. Men det har varit en situation som Sverige till varje pris vill ändra på. Förbundet har som uttalad målsättning att Sverige ska tillhöra de allra bästa länderna i världen och då tycker jag att det är lika bra att starta den resan nu i Marbella.
Nu är alla de bra länderna med, utom Portugal. Men det känns faktiskt mest som Portugals förlust. Alla de övriga länderna är med och då börjar det likna en kraftmätning värd namnet.
De senaste åren har våra allra bästa spelare haft fantastiska förutsättningar. Att sporten är så överhettad bland sposnorer gör att våra elitspelare har ekonomiska förutsättningar att verkligen satsa på padel. Några kan göra det på heltid, som proffs.
Att vi dessutom har en trio på herresidan (och Baharak Soleymani på damsidan) som kontinuerligt satsar på World Padel Tour är ytterligare en faktor.
Sverige ska helt enkelt ta in på konkurrenterna – och helst passera dem. Vi har alla förutsättningar för att bli Europas näst bästa land efter Spanien, även det inte blir lätt, men det har ingen heller påstått.
Det är nu vi ska börja få kvitton på den verksamhet som byggts upp, den fina tour som Sverige har, den hårda konkurrensen och den seriösa träningen.
På grund av kaoset 2019 med två konkurrerande EM-tävlingar har internationella padelförbundet FIP beslutat sig för att ”straffa” de länder som valde bort FIP:s mästerskap senast. Därför måste en toppnation som Sverige ställa sig och kvala i helgen på herrsidan, vilket inte känns värdigt någonstans. Särskilt när länder som Litauen och San Marino gladeligen kliver rakti in i huvudturneringen.
Men skitsamma. Sverige får använda kvalet som en chans att spela in sig på banorna intill Parque Comercial La Cañada utanför Marbella stad. Och en möjlighet att testa vilka konstellationer som för stunden känns allra hetast när allvaret väl börjar på måndag.
Sverige har Danmark och Österrike i sin kvalgrupp och det räcker med att bli bland de två bästa för att gå vidare. Det ska naturligtvis gå vägen, även om Danmark är bättre än vad många svenskar förstår. Skulle allt gå käpprätt åt skogen i kväll så är Österrike en trygg räddningsplanka i morgon förmiddag.
Jonas Björkmans största utmaning blir att få ut max av det här laget. Exakt hur han försöker göra det blir intressant att följa. Kommer han att våga röra i de ”fasta” paren? Jag tycker personligen att han absolut gör testa den möjligheten. Även om det känns så så är det absolut inte hugget i sten att Stjern måste spela med Bonfré och att Anton Andersson ska spela bredvid Johan Brunström.
För mig är det två frågor som inte känns helt givna.
1) Hur ska Calle Knutsson användas? När Björkman tog ut Pablo Figueroa kändes det som att Knutsson i första hand togs ut som backhandspelare. Men med tanke på hur stabilt Calle spelat bredvid Windahl på WPT så är inte det alldeles självklart. Jag tror att Calle just nu är bättre som forehandspelare.
2) Vem ska spela med Simon Vasquez? Sveriges kanske enskilt bästa spelare saknar en naturlig partner i det svenska landslaget eftersom han normalt tävlat med Cayetano Rocafort och fransmannen Johan Bergeron. Som jag ser det får man absolut inte slarva bort Vasquez. Det är en spelare som helst ska vinna sina matcher. Särskilt i de riktigt tuffa lagmatcherna som väntar blir det oerhört spännande att se vad Björkman väljer. I den individuella tävlingen ska Vasquez spela med sin kusin Pablo Figueroa, men jag har svårt att se att det kommer se ut så när EM ska avgöras.
Kvällens lagamatch mot Danmark har flyttats från 18.00 till 19.45
Johan Håkansson
------
Allt material från EM prestenteras i samarbete med Here We Go Sportresor och MATCHi.
