Att förlora en semifinal mot Chingotto och Tello är i sig ingen skam och inte mycket att orda om. Men det är ju så mycket där under ytan, saker som skaver, eller hur?
Paret Bela och Tapia har inte utstrålat harmoni på hela säsongen, vilket blev ganska tydligt när paret helt enkelt bestämde sig för att byta position.
Bela gick tillbaka till backhand – Tapia klev över i forehand.
Skulle det bli en nystart för paret?
Knappast.
Hela turneringen i Valencia har gått på kryckor för paret, trots att de lyckades brotta sig fram till en semifinal. Men vi har alla sett att Tapia har verkat direkt ointresserad. Som om han ställt sig där i forehandrutan i ren protest. Inte en enda gång har han utstrålat lust.
Och då pratar vi om ”The golden boy”, padelvärldens största talang, han som ska ta över.
Något har uppenbarligen varit väldigt fel.
I semifinalen stod Tapia och tittade upp mot läktaren när Chingotto och Tello hade setboll i första set.
Sedan hände det: paret bytte tillbaka.
Och det är faktiskt något alldeles oerhört.
När jag pratade med Bela så sent som i Uppsala sa han att han nu aldrig skulle flytta på sig igen. Han ansåg sig vara för svag som forehandspelare och hade nu återvänt till backhandrutan för att avsluta karriären där.
Men så blev det alltså inte. När andra set började var Bela forehandspelare och det öppnar ju minst sagt för spekulation.
Var det Belas beslut? Ansåg han att han inte mäktade med de eviga crossduellerna mot Juan Tello?
Eller var det coachen Miguel Sciorillis beslut – att han helt enkelt såg till lagets bästa?
Eller var det Tapia som helt enkelt lyckades tjura sig tillbaka till backhandpositionen?
Kanske får vi veta – men en sak är alldeles säker: det här är inget lag som befinner sig i harmoni och frågan är om vi inte bevittnar slutfasen av detta samarbete.
För det första är det rent pinsamt hur Tapia har betett sig sedan han klev över till forehand. Oavsett vilken roll man får i ett lag så utför man den fullt ut, annars är man en barnunge.
Sedan kan jag förstå att han inte varit helt nöjd. Tapia är en racerbil. En Lamborginhi Rosso – som nu ombads att aldrig köra snabbare än 70 km/timmen.
Men okej. Om vi nu bevittnar slutfasen av det här samarbetet (som på pappret var så vackert och kittlande), hur skulle då en framtid kunna se ut?
I 13 år dominerade de världspadeln. Det vore onekligen en vacker saga om JMD och Bela återförenades, skriver Johan Håkansson.
Tapia lär inte ha svårt att hitta partner. En som jag tror skulle ta emot honom med hyfsat öppna armar är Sanyo Gutierres, som inte riktigt fått till det i par med Stupa.
Men gamle Bela, vart ska han ta vägen?
Där har jag faktiskt en dröm.
Bela borde återförenas med Juan Martin Diaz. De var världsettor tillsammans i 13 år. De är padelhistoriens mest ikoniska par. Och att de skulle avsluta karriärerna tillsammans vore riktigt fint.
Nej, de skulle inte bli världsettor igen.
Däremot ännu mer odödliga.
Johan Håkansson
