Simon Vasquez var less på att bara träna. Därför bjöd han in till en specialturnering med idel toppspelare – som samtidigt höll sig inom ramarna för de säkerhetsdirektiv som gäller.
Bara fyra lag deltog och ingen publik var tillåten.
På plats vill säga.
För det där med publik löste sig ju galant tack vare ett samarbete mellan Padelfeber och Padelstreamer.
Och det visade sig direkt att intresset för padel aldrig varit större i Sverige och att folket är svältfött på bra matcher. Redan strax efter nio på morgonen var över 700 tittare in samtidigt för att se dagens första match.
Sedan rullade det på och under finalen så passerades faktiskt den där magiska siffran 1 000.
Hur många som totalt har varit in och kikat under dagen är omöjligt att sia om – men det handlar definitivt om tusentals.
Så vad fick vi se då?
Det bästa paret vann också tävlingen. Även om de fick tömma alla sina krafter i finalen. Grattis, Calle Knutsson och Miguel Yanguas. Foto: Patric Persson
Jo, att svensk herrpadel mår utmärkt. Våra bästa spelare har tränat bra och är oerhört jämna. Vare sig John Larsson eller Isak Arvidsson var med i EM i Portugal men visade att de absolut hör hemma på samma nivå.
Calle Knutsson såg aggressivare ut i volleyn och har definitivt blivit ännu säkrare på sin kick i galler. Att han vann tävlingen i par med det 18-åriga spanska underbarnet Miguel Yanguas är inte mycket att orda om. De var ganska klara favoriter på förhand och bortsett från några korta dippar var de även det klart bästa laget.
Isak Arvidsson och John Larsson högg på en finalplats.
Jag hoppas att alla där hemma passade på att njuta av Yanguas, som definitivt spelar padel på forehandsidan med både elegans och modernitet. Inom ett par år är han definitivt en spelare som når kvartsfinaler eller ännu högre på World Padel Tour.
Den som nästan ändå imponerade mest på mig i dag var Pierre Bonfré. Eftersom jag vet hur lite han har kunnat träna de senaste månaderna är det smått ofattbart att han fortsätter hålla helt jämna steg med våra heltidssatsande spelare. Bonfré jobbar ju som läkare till vardags och får leva på sin enorma talang.
De härliga kämparna från Göteborg, Pierre Bonfré och Viktor Stjern, bjöd som vanligt på härlig underhållning. Foto: Patric Persson
Sveriges svar på Pablo Lima var kanske bäste svensk i dag – och det är klart att man gärna hade velat se hur bra han hade blivit med en rejäl elitsatsning.
Även John Larsson imponerade på mig i dag. Eller: egentligen var han så bra som jag hade förväntat mig. Att han och Isak ändå kunde slå Pablo Figueroa och Simon Vasquez var ändå lite överraskande.
Det enda tråkiga under dagen var väl att Figueroa tvingades bryta tävlingen efter två omgångar på grund av kraftig smärta i sin vänstra fot.
Vilket gjorde att när det väl var dags för finalen så hade Bonfré och Viktor Stjern ett övertag i och med att de hade en match mindre i benen. Det hade faktiskt kunnat avgöra tävlingen, för när de tog andra set i finalen såg både Knutsson och Yanguas trötta ut och på grund av den tröttheten ganska griniga.
Spelarna kom överens om att avgöra finalen med ett supertiebreak och tack vare en riktigt bra start slapp Knutsson och Yanguas känna den verkliga stressen. Nu blev det en ganska bekväm historia, trots allt.
Minnesvärt i finalen var att den unge spanjoren två gånger skickade stenhårda projektiler i huvudet på Viktor Stjern. Om det inte hade varit en vänskaplig tävling hade det nog kunnat tända till rejält där.
Viktor Stjern nere för räkning efter en kanonsmash från Miguel Yanguas. Men han reste sig. Foto: Patric Persson
Helsingborg Padel Invitational var väldigt trevligt initativ och jag ser gärna fler liknande småtävlingar fram till den riktiga säsongen kan dra igång.
För hur bra våra spelare än tränar så är det sånt här som ger massor.
Sverigeettan Simon Vasquez då? Ja, han fick ju kliva över till backhandsidan – vilket han gjorde fullt godkänt. Men det är ju som forehandspelare han är riktigt giftig. Särskilt ihop med Cayetano Rocafort.
Jag vet inte om jag tycker om tanken att Knutsson tänkt ställa upp med Daniel Windahl. Att två av våra bästa backhandspelare ska para ihop känns som ett slöseri. Och att nu två av våra bästa forehandspelare parade ihop fungerade inte särskilt bra.
Johan Håkansson
