Att siffrorna blev hedervärda 6-3 6-3 är en sak. Det som är mer intressant är sättet siffrorna kom till på. Simon och Cayetano stod verkligen upp mot världsstjärnorna och i dessa siffror måste vi också räkna in att svensklaget faktiskt förlorade hela sex golden points.
Så till de sex vunna gamen måste vi räkna in sex till där det bara saknades en enda vunnen boll.
Bara några minuter efter att matchen var slut sken Cayetano Rocafort upp i ett leende och sa:
- I told you. Vi skulle ge dom en match. Och vi gav dom en match.
Vilket är helt sant. Och det är det som ännu dagen efter känns smått omtumlande.
Jag tror att vi alla som såg mötet i Klövern Padelcenter i Kista, antingen på plats eller via TV, delar den känslan. En känsla av stolthet och nästan lite overklighet.
Är det här svensk padel befinner sig just nu?
Ja, tydligen. Även om Caye är en äkta spanjor från Marbella tycker jag att vi numera kan räkna in honom som svensk och att han representerar - ja, rent av leder – den svenska utvecklingen. Jag har tidigare skrivit om hur mycket han betyder för svensk padel, både på elitnivå och på ungdomsnivå.
Cayetano förflyttar svenskarna mentalt, får dem att inse att det är svåra men absolut inte omöjliga steg att lära sig spela padel på en högre världsnivå.
Efter det jag såg i Klövern Padelcenter är jag mer övertygad än någonsin att det här laget inom en rimlig närtid spelar en huvudturnering på World Padel Tour. Så bra var den padel de presterade i Kista.
- Jag kände att jag verkligen kunde utmana Bela i crossen, ibland blev det missar och ibland gjorde vi små misstag. Men det är misstag som ger oss erfarenhet, sa Rocafort.
Vad han till exempel tänker på var att både han och Simon blev lite för sugna på att gå för vinnande smashar på de viktigaste poängen, men att lobbarna egentligen var lite för bra.
Det är exakt sådant som Bela är en absolut mästare på – att locka sina motståndare till förivrade misstag.
I stället för en vinnande smash slutade det med en snygg utkontring med en backhandknack ut ur buren.
Men det är inga pinsamma misstag. Det är samma misstag som till exempel Lamperti gjort år efter år.
Vad Simon och Cayetano bör ta med sig är i stället hur de höll ihop spelet även när tempot var så svindlande högt och slagen de tog emot var så hisnande svåra att hantera.
Och då tänker jag i nästa led: att Simon och Cayetano var rejält pressade i Trelleborg av Calle Knutsson och Daniel Windahl.
Calle Knutsson var för övrigt på plats i Kista (han är på väg att flytta upp till Stockholm) och gissa om även han växte av att se ”svensklagets” insats.
Bela sa efteråt att han var imponerad av motståndet och den här gången tror jag faktiskt inte att det var enbart artighet. Han var på riktigt imponerad och han fick på riktigt slita ganska ordentligt för att avfärda de där två bålgetingarna.
Tillsammans med Amanda Girdos sätt att stå emot världens bästa dampar Alejandra Salazar och Ari Sanchez var Simon och Caye en otrolig behållning.
Det var länge sedan jag kände sådan upprymdhet över svensk padel – vad den faktiskt är kapabel till.
Numera är svensk elitpadel lysande TV-underhållning, så min gissning är att det blir betydligt fler riktiga TV-produktioner framöver. Viaplays engagemang för sporten lär bara öka för varje tävling de sänder. De som jobbar på kanalen lär sig allt mer om spelet och då brukar kärleken bara öka.
I tre dagar har jag hängt runt världsspelarna i Uppsala och Stockholm. Jag har sett dem hålla i clinics med glada motionärer, spelat pro am med sponsorer och bjudit på sådan värme och glädje hela tiden.
Många glada amatörer har de senaste dagarna fått spela med och mot Fernando Belasteguin. En fantastisk PR för sporten.
Vad det betyder är såklart svårt att exakt beräkna, men det är klart att det är mycket. Och än en gång har Andreas Ehrnvall i Uppsala visat vad som går att göra med rätt passion och vision.
Bela har även bjudit på lite intressant information. Som att skälet till att han och Tapia bytte position helt och hållet berodde på att han var allt för obekväm i forehandhörnet. Att beslutet togs gemensamt med Tapia och tränaren Miguel Sciorilli och att det kommer att gälla framöver.
- Nu går jag aldrig tillbaka till forehand, som Bela sa.
Johan Håkansson
