Är man insatt i padeln och ser nyktert på saken är det snarast en fullständig självklarhet att padel ska vara en medlem i RF. Vi närmar oss redan 100 medlemsföreningar och ingenting tyder på att denna explosion är på väg att avta. Snarast tyder alla tecken i skyn på att vi ser början på något väldigt stort.
Ändå hittar alltså RF obegripligt nog skäl till att stänga dörren för padeln.
Eller snarare: man vill tvinga padeln att stå med mössa i hand och få en ingång till RF via ett befintligt förbund. Självklart är det tennisförbundet man ser framför sig här.
”Racket och boll. 15-0. Självklart”.
Ungefär så verkar RF:s styrelse tänka.
När frågan om padelns framtid i dag avgjordes vid RF:s riksstämma i Jönköping klev tennisförbundets generalsekreterare Christer Sjöö upp på podiet för att tala. Och visst: han sa att han respekterade padelns vilja att stå på egna ben, och han hade också en ganska rolig liknelse mellan koriander och dragon – att bara för att något SER lika ut så kan olikheterna i själva verket vara väldigt stora.
Men med all respekt: det kändes inte helt ärligt. Jag tyckte att Sjöö ganska dåligt dolde tennisens dröm är att få in padeln inom tennisförbundet.
Sjöö sade själv från podiet:
- Padeln växer fram på våra anläggnigar och det ger ett bättre socialt liv. Padeln innebär också en bättre ekonomisk grund för våra klubbar att stå på, sa Sjöö.
Padel som tennisens sponsor, alltså.
Det är ingen hemlighet att svensk tennis jobbat i stark motvind i ganska många år. Vi har förvandlats från en stormakt till något helt annat. Runt om i Sverige förfaller tennisbanor, klubbar har svårt att hyra ut sina banor och det var länge sedan vi fostrade världsspelare.
På många håll befinner sig svensk tennis i kris långt, långt borta från 80-talets gyllene dagar.
Jag kan förstå att tennisen ser padeln som en räddande ängel och gärna vill införliva sporten, så som skett ibland annat Frankrike och Italien.
Men är det bra för svensk padel?
Behöver padeln verkligen tennisen?
Mitt svar är nej. Det är i så fall tennisen som behöver padeln och jag är absolut inte övertygad om att tennisförbundet, trots fagra ord, verkligen verkat för att padeln ska få bli en självständig medlem i RF. Vad har egentligen sagts och gjorts där bakom kulisserna?
Detsamma gäller för övrigt squashen. Att båda dessa förbund lade ner sina röster tycker jag säger det mesta. Om de i stället öppet röstat för att padeln skulle få bli RF-medlem hade det varit en stark signal. Nu uteblev den signalen.
Padeln växer sig stark och på kort sikt har vi inget avgörande behov av ett RF-medlemskap. Det är givetvis en stor styrka. Och den styrkan hoppas jag gör att padelförbundet stryrelse både är trotsiga och stenhårda nu.
När jag pratat med padelfolk de senaste månaderna har jag funnit noll stöd för att vi ska bli en del av tennisförbundet. Den önskan finns helt enkelt inte.
Nästa helg håller padelförbundet årsmöte i Skurup.
Det blir ett viktigt möte.
Då avgörs vilken färdriktning sporten ska ta.
Vad tycker du?
Sedan kan jag tycka att det är obegripligt att man lägger årsmötet samma helg som finalspelet i lag-SM - dessutom på annan ort. Men det är en annan fråga.
Johan Håkansson
