Först om främst: ingen skugga alls ska falla på våra bästa spelare och ett stort grattis till Calle Knutsson/Carlos Perez Cabeza och Sofia Arvidsson/Baharak Soleymani som vann A-klasserna.
Vi fick dessutom se en hel del bra matcher i både herr- och damklassen, inte minst när Malmökillarna André Schlyter och Christoffer Persson slog ut Sverigeettorna Windahl och Vasuez.
Men.
Och det är ett stort men.
SPT-tävlingen i Uppsala kändes urvattnad på förhand och den känslan höll i sig hela helgen.
Få bra lag. Nästan obefintlig publik. Helt enkelt stentrist. Matcher som spelades inför 10-20 personer som lite avmätt applåderade ibland.
Varför har det blivit så här?
Enligt mig beror det till stor del på det nya formatet.
Inför årets säsong utökades antalet lag i A-klasserna. På herrsidan från 16 till 24 lag. På damsidan från 8 till 12 lag.
Dessutom ersattes platen (turnering för de som förlorar i första omgången) med gruppspel, där varje grupp innehåller tre lag.
Detta har lett till flera dåliga saker. Dels är det väldigt många spelare som befinner sig just under Sverigeeliten som helt enkelt struntar i att spela SPT – eftersom de på förhand vet att de max får spela två matcher. Sedan är det slut.
Det i sin tur har inneburit att arrangörerna desperat har fått fylla ut A-klasserna med lag som absolut inte har där att göra. Vilket bara resulterat i helt ointressanta gruppmatcher som slutar 6-0, 6-0.
I stället vill spelare under eliten i dag hellre spela B-klass där de faktiskt kan få 4-5 matcher och rent av gå långt – den funktion som plate fyllde tidigare.
Jag har full förståelse för detta. Varför ska en hyfsad spelare från låt säga Skåne, Växjö eller Luleå åka till Uppsala för att spela SPT när han/hon på förhand vet att det bara blir två matcher?
Nej, det finns inte tillräckliga skäl. Och därför har det blivit som det blivit.
Jag tillbringade en del av förmiddagen i dag med att prata med Andreas Ehrnvall, som arrangerade Uppsalas SPT. Jag ville höra vad han tyckte och det han berättade var lika nedslående som alarmerande. Han sa bland annat att han älskar att arrangera tävlingar men att han aldrig varit med om en så tråkig tävling som den i helgen.
- Det är helt uteslutet att vi arrangerar en SPT igen – om inte förbundet ändrar på upplägget, sa han.
Ehrnvall har rätt. Och jag tror inte att han är ensam. Formatet måste ändras. Och det är allra helst redan till nästa SPT. För annars riskerar vi att det här förfallet av det finaste vi har bara fortsätter.
Mitt förslag är att man snabbt återgår till hur SPT var tidigare – där alla helt enkelt anmälde sig till tävlingen och där sedan rankingpoäng avgjorde om du hamnade i A- eller B-klass. Och med plate i båda klasserna.
Då kommer folkfesten att återskapas. För det är ju det som SPT borde vara. En folkfest.
Det är inte fel att vilja förändra och förbättra. Men när det inte blir bra måste man kunna dra i nödbromsen och inse att ett misstag har begåtts.
Det är där SPT befinner sig nu.
Johan Håkansson
