Vid förra SM, i Växjö, var Pålsson och Seger ganska klara favoriter. Men det blev tvärstopp i semifinalen mot de blivande mästarna Mehmedovic/Fridolf.
En överraskning för alla.
Utom för Pålsson och Seger.
- Förlusten sved mycket. Men vi hade spelat så dåligt innan, så jag var faktiskt inte så förvånad. Vi var inte bra. Besvikelsen hade varit större om vi vunnit de tre-fyra senaste tävlingarna.
Även denna säsong har varit lite upp och ner. Den började bra, med segrar på den svenska touren, men sedan hackade spelet och det började ifrågasättas om Pålsson/Seger var ett lag som kunde utmana om SM-guldet.
De farhågorna är bortblåsta nu. Först vann Pålsson tourtävlingen i Stockholm tillsammans med det spanska underbarnet Jose Carlos Gaspar. Och sedan vann Pålsson nästa tourtävling, SM-genrepet, i Växjö tillsammans med Bobby Seger.
- Vi har haft en uppåtgående spiral. Vi har tränat bra sista tiden och vi känner att formen är bra, säger Pålsson.
Pålsson och Seger kompletterar varandra.
Paret har spelat ihop i ungefär 1,5 år. Och som för så många var det omständigheter och slump som gjorde att de fann varandra. Bobby Segers dåvarande partner slutade med padel, vilket öppnade upp för Pålsson.
- De flesta andra satt ihop med en partner, så det blev naturligt. Men det har fungerat hela vägen. Vi vann vår första tävling. Dessutom trivs vi oerhört bra ihop, både på och utanför banan. Vi är bra polare och umgås. Vi tycker och tänker lika om mycket, även utanför. Jag tycker det är halva grejen, att man trivs med varandra eftersom vi reser en hel del.
Hur ser ni på SM?
- Det är några lag som kan vinna. Men kollar du på touren i år är det inte många skrällar. Det är 4-5 lag som kan vinna. Vi är ett av dem.
- Och vi har hemmabana på Padel Crew. Vi trivs bra med banorna och takhöjden. Och att man kan springa ut ur burarna.
Vi hamnar direkt i en diskussion om lobbar och Pålsson menar att svenskar generellt är alldeles för dåliga på att skicka upp bollarna.
- Spanjorer hade gjort det hela tiden. Det gör det ju svårare för motståndaren.
Att ni slog just Ola Brodén och Anton Andersson i genrepet måste ha varit skönt? Just med tanke på att ni förlorade mot dem några veckor tidigare?
- Ja, en vi känner nog båda lagen att det är en 50-50-match om vi möts.
Både Pålsson och Bobby Seger har haft en fin utveckling. När VM avgjordes för två år sedan på Mallorca var Pålsson bara sjunde man. Seger var inte ens uttagen bland de åtta.
Året efter, på EM, var de Sveriges förstalag och lär vara det även nu på VM i Portugal.
- Vi har alltid varit lite bakom. Men så känns det inte nu.
Beskriv din partner Bobby Seger?
- För mig är han Sveriges bästa forehandspelare. Han är mycket bättre än han ser ut att vara. Många underskattar honom. Men han är klurig, har bra touch och tänker bra. Det ser inte så spektakulärt ut, men bollarna kommer på otacksamma ställen, väldigt ofta in i gallret.
Man kan säga att ni lite är varandras motparter. Du är lång och slår hårt, Bobby är kort och slår smart?
- Ja, vi kompletterar varandra bra. Han är allt som jag inte har. Och vi vet vilka roller vi har.
Du har testat att kvala till World Padel Tour vid ett par tillfällen. Hur ser du på de äventyren?
- Det är kul att testa vingarna. Men vi har en extremt lång väg upp. Vi kommer aldrig att bli topp-50 i världen. Men det är kul att få inspiration och sen komma hem. Annars lunkar vi på i samma tempo.
Vad är skillnaden i dag mellan svensk och spansk padel?
- De är konsekvent bättre på allting. De klarar det dessutom i en hel match. Vi kan hålla en bra nivå en viss tid. Men det är inte så konstigt. De har spelat i 20 år.
En annan skillnad är att svenska spelare tränar för lite utomhus. Där har de från södra Europa en helt annan vana.
- Vi borde träna mer utomhus, men vädret här är ju så dåligt. Vi hade definitivt haft mer att hämta på WPT-kvalen om de gått inomhus. Men vi måste ner och utsätta oss. Hade vi fått träna en månad i sträck där nere hade vi hängt med på ett helt annat sätt.
Är det något som lockar dig – att underkasta dig en sådan satsning?
- Absolut. Det är en dröm att satsa utomlands. Och om jag bara visste att man om två år skulle vara topp 50 i världen hade jag inte tvekat en sekund. Men en sådan satsning är inte billig och sponsorerna vallfärdar inte med pengar.
Även om Pålsson både har sponsorer och framgång är padeln inget han kan leva på. Till vardags jobbar han på ett familjeföretag som tillverkar sålupphängningar, främst till kärnkraftverken.
Hur halkade du in på padeln över huvud taget?
- Jag hälsade på en kompis i Valencia. De hade 16 banor på hans universitet. Jag kommer ju från tennisen och provade då. Sedan dröjde det ytterligare ett år innan vi förstod att det fanns en hall i Helsingborg. Vi började spela där en gång i månaden, ungefär.
När tog satsningen fart?
- Det måste ha varit 2013. Vi hade en guldgruva. Vi kunde åka till Skanör varje vecka och under fyra månaders tid. Där blev vi nollade av förbundskaptenen Bjelkedal. Jag har mycket att tacka honom för.
Hur bra var du i tennis?
- Inget vidare (skratt).
JOHAN HÅKANSSON
