Mitten av maj har kommit och nu skulle peppen ha varit total men Covid-19 har kommit emellan. Vi kan dock fortsätta spela padel i Sverige och många verkar spela mer än vanligt. Jag har inte gått ner i takt utan snarare ökat något jag med. Nu är dock tiden då man lämnar hallarna en del för att komma ut i solen för att spela. Västervik har dock blivit kallt och det får fortsättas att spelas inomhus. I slutet av maj skulle jag åkt till Spanien för att spela padel och umgås med underbara människor. Nu siktar vi in oss på att kunna köra samma resa nästa år. Den som väntar på något gott…..
Padelpappan pryder väggen i Västerviks minsta padelhall - ja förmodligen världens minsta.
Det verkar öppna upp massor av hallar runt om i Sverige vilket är riktigt roligt. Här i Västervik har Sveriges minsta padelhall öppnat i den gamla panncentralen.
Speltid 1,5 timme vilket enligt mig är den optimala tiden. Banan ryms precis i lokalen. Underlaget är Mondo vilket är den första av sitt slag i staden. Inom kort kommer vårt padelcenter ha en Mondobana redo. Det jag lärt mig är att man lätt kan fastna på Mondo bana med sina skor så jag har dammat av mina första padelskor som är lite slitna då jag inte har några speciella padelskor för Mondo men prylgalen som man är så kommer det att bli inköp inom kort. Den nya hallen erbjuder också en högre takhöjd än vad vi är vana vid så det är mycket roligt. Spelet går lite långsammare och de som spelar hårt får inte samma fördel som på en sandbana. För mig som älskar det defensiva spelet passar underlaget mig mycket bra. Den nya banan har gjort att trycket har lättat gällande bokningar. Jag har aldrig gillat att planera min padel två veckor innan.
När det var invigning i den nya hallen så var Daniel Windhahl på besök. Jag passade på att vara där tidigt så jag fick köra en hel del mot Daniel. Vi körde volley och smash. Trots att min volley inte är någon höjdare så tyckte han att jag blivit bättre än sist. Jag fick även tipset att slå mina smashar mot bakglas och inte mot sidovägg. Det är annars mitt paradslag från forehandsidan. Varje match tänker jag att jag ska gå mer mot bakglas men lik förbannat drar jag smashen i vänster sidvägg. Också viktigt med längden i smashen så att den träffar bakom baslinjen.
Lättare sagt en gjort men försöker lyssna på Daniels råd. Två steg bakåt och sedan ett steg fram. Körde även två crossmatcher mot Daniel. 5-11, 3-7. Daniel körde dock lite spanska regler som jag inte var van vid så en boll som studsar utanför rutan men efter bakglas skulle hamna rätt spelar man på. Han tog heller inte ut sig. En sådan dag är så mycket värd och jag ville aldrig gå hem. Han är underbar Daniel!
Hete Wiman - känd för att ha förlorat mot Jesper Hussfelt i ett hett tiebreak.
Jag fick även köra en crossmatch mot Isac Wiman som är en ung lovande landslagsman. Förlust 8-10 och jag hade ledningen 7-4. Där har jag revansch att ta. Då kommer det att bli en match mot Isac och hans far Stefan. Mest känd för att torskat ett tiebreak ihop med Lobas mot Jesper Hussfelt då Jesper i underläge 4-1 gått och tagit en lång paus vilket gjorde att Stefan blev arg och mest troligt tappade fokus. Detta går att lyssna på i Padelmundo i avsnittet Världens minsta padelhall, där de även pratar gott om mig vilket var oerhört roligt.
En dag fick jag inbjudan att köra turnering en fredagkväll med eliten i Västervik. Jag blev nog övertänd och var även lite nervös. Vara nervös och spela padel är ingen bra kombination. Jag fick spela ihop med plåsterpappan då lagen lottades. Vi visste vi skulle få det svårt och vi kom tyvärr sist. En oerhörd trevlig kväll och att samlas ett gäng och köra lite öl och turnering är ett underbart koncept. Alltid roligt att mäta sig med de bästa och se hur långt man har kvar.
Det har även blivit utepremär. Var dock en väldigt blåsig sådan så det gick knappt att spela men det var väldigt roligt. Senare hade jag en vecka då jag spelade över 7 timmar padel på en vecka och ett pass var 3 timmar långt. Kroppen var efter detta helt broken men jag repade mig ganska snabbt.
I slutet av den veckan så körde vi ett norrlandsderby där Skellefteå representerades av mig och Anton Svanström. Vi mötte familjen Ahlenius där Sofia är född i Umeå och familjen bott där i sex år.
Derby mellan Umeå och Skellefteå är alltid heta historier.
Uppladdningen och gliringarna pågick en vecka och när det var dags för match så fanns fokusen verkligen på plats. Vilken skillnad när det känns som det gäller något. Jag och Anton älskar båda att gräva långt ner i gruvan och då vi båda är uppväxta när Bolidengruvan är det den vi refererar till. Hur det gick? En förkrossande seger för Skellefteå och Björklöven fick än en gång finna sig i att vara lillerbror. Revansch är utlovad inom kort. Är också sjukt nöjd att jag har fått en ny huvudbonad från just nämnda Boliden. In i gruvan och jobba vidare.
Jag fortsätter att spela med olika partners hela tiden men vissa spelar jag mer med. Fortsätter att spela mest på forehandsidan. Just nu försöker jag få till att när motståndaren är långt ner och pressad gå fram på nät och attackera. Jag glömmer ofta bort just detta men förra gången jag spelade gick jag fram och knackade ut bollen fyra gånger vilket nog aldrig hänt. Jag är ju en defensiv spelare med en bra lobb. Jag lobbar ofta bra men glömmer då ta mig fram i banan för att ta över nät. Det är så mycket man ska tänka på men jag försöker att lära mig. Närmaste dagarna väntar två kanontimmar och då ska det tränas. Vamos!
//Padelpappan
