Nu har det gått en tid sedan min träning med German. Jag har haft gott om tid på mig att nöta in alla saker som jag skulle förbättra. Som så många gånger förr så när jag spelar match eller game som man nu verkar säga i Norrbotten så blir det lätt viktigare att vinna än förbättra vissa detaljer. Det är fyra saker jag verkligen tagit till mig och som gett effekt på mitt spel (ibland ska tilläggas):
✅Att inte stressa i bakplan runt väggarna har gett mig helt andra möjligheter att slå över bollen.
✅Släppa bollen i bakglas mycket mer. Gör att jag får bättre kontroll
✅Slå bollen löst oftare. German ville att jag skulle spela löst hela tiden, men det är svårt.
✅När det kommer en lobb och den kommer ut från bakvägg, ser jag till att hamna bakom den innan jag slår.
Genom att jag tänker mycket på detta och även de andra sakerna han sa så känner jag att jag den sista månaden har jag tagit ett kliv till i min utveckling och det känns som jag har mer tid på banan.
Hoppas inte att det är en tillfällig utveckling. Min backhandvolley är fortfarande allt annat än bra med en bollträff långt bak men totalt har jag fått en bättre volley med bättre tryck. Trots att sommaren är här så har det blivit väldigt lite spel utomhus. De jag brukar spela mest med kör mest inne. Att spela inomhus under den hetta som var för ett tag sedan var tufft. Hallarna här har inte så bra ventilation så det är varmt och man blir svettig direkt. Glasen blir lite fuktiga vilket gör att lösa bollar dör men det är lika för alla.
Padelpappan får spela mot bättre och bättre motstånd hemma i Västervik.
Tidigare har jag bokat in spel mycket själv men nu är jag en passiv spelare som väntar på att någon ska höra av sig om spel. Varje gång telefonen plingar tänker reptilhjärnan att det kan vara fråga om padel. Detta gör att jag ofta inte vet när jag ska spela under veckan och när det inte kommer något på några dagar får jag lätt panik och padelmamman ordinerar spel så jag inte ska bli tokig här hemma. Padel är en farlig drog som det gäller att ta rätt dos av. Varje dos ger mig dock så otrolig glädje så man vill aldrig tacka nej. Varje vecka hittills har jag fått till mycket spel. Jag har nog den senaste tiden legat mellan fem-sju timmar i veckan. Officiiellt spelar jag 4 timmar.
Material inom padel är jag ju lite galen i och racket man lirar med får gärna vara dyrt. Så har det varit historiskt sett. Eftersom jag har förmånen ha lite olika rack hemma att prova så har jag lärt mig något. Carl, spela med ett enkelt, runt, mjukt racket tills du blivit riktigt bra. Jag har börjat att spela med en enklare modell och skulle nog säga att jag nog börjat spela min bästa padel någonsin. Framförallt så har lobbarna blivit riktigt bra och jag missar inte lika många volleys. Racket ger mig inte så mycket kraft men jag är ju som sämst när det gäller kraft.
Ju mer man spelar och bättre man blir så är ju önskan att det ska bjudas på bra motstånd och bra medspelare. Jag har märkt att vissa som jag spelat med mycket inte längre hör av sig om lir och likandant för mig, så är det vissa som jag inte hör av mig till lika mycket till längre. Alltid tråkigt när det känns som tåget gått ett tag men det är bara att kriga sig ombord igen.
Den senaste helgen fick jag lira lunchpadel ihop med några som tillhör eliten i Västervik. Risken att jag skulle vara fisken var uppenbar men jag bet i och jag och min partner Krook manglade våra motståndare i tre raka och släppte knappt ett game.
Underbart att känna att jag hänger med dessa spelare ibland. En bra insats där och telefonen började plinga direkt om mer spel mot bra motstånd.
Denna gång fick jag passa då det fanns planer med familjen. Jag körde dock ett pass till under helgen. Vi vann första set enkelt men i andra fick vi slita rejält för att ta hem det. Jag spelade mitt vanliga spel med mycket fokus på lobb och tyvärr dålig variation. Motståndarna ställde sig lite längre från nätet så de fick tillbaka mycket via overhead. Daniel som jag då spelade med, coachade mig då till att testa lägga lågt då de lobbar. Sagt och gjort så slog jag tillbaka lågt när de lobbade. Facit, fyra direkt avgörande slag. Motståndarna var inte alls med. Det var en underbar känsla att se att det fungerade och jag tror att det behövs mer av detta när vi spelar. Det är så lätt att många hamnar i ett fast mönster och spelar i sin comfortzone. Jag tänker själv mycket när jag spelar vad min medspelare kan göra men säger det inte. Det ska det bli ändring på. Nästa vecka börjar semestern och då väntar spel med Markus från Lulea och lite senare en 2 m lång basketspelare från Uppsala.
Jag har även planer på gång med en "Padelpappan invitational" som ska spelas i Skåne nästa år. Jag hoppas kunna bilda par ihop med redaktör Håkansson. Hoppas att vi ses i sommar eller om inte annat på turneringen i Skåne.
Vamos!
//Padelpappan
