Nu har ytterligare en padelsommar börjat att lida mot sitt slut och den har inte varit som alla andra men en ändå en bra padelsommar. Det som svider mest är att inte kunna spela i Luleå och Skellefteå som jag brukar göra när jag åker hemåt. Alltid kul att spela på platser som man inte är van att lira på och med nytt folk.
En sommar i Sverige brukar betyda sol, bad, resor utomlands och kunna njuta av liveartister och för oss padelälskare åka till Båstad och se världsstjärnorna i underbar miljö. Vi skulle ha sett Lars Winnerbäck som både jag och padelmamman älskar men får bli en annan gång. Såg för någon dag sedan på Fredrik Wikingssons instagram en otrolig cover på Winnerbäcks kärlekslåt ”För dig” som framförs av Melina Borglowe. Har nu insett att den även är lite som vad padel är för mig. Den går såhär:
”Du är resan som jag velat ska ta fart, du är gåtan som jag aldrig löser klart. Du är början på något nytt och någonting underbart, för mig, för mig, för mig. När hösten kommer och tiden gått för fort, när allt känns på rutin och redan gjort, ska jag samla mina krafter och göra någonting stort, för dig, för dig”.
Padel är verkligen en passion och nu när hösten är i antågande så ska det börjas planeras att göra något stort. Inte just för padeln men för vad padeln ska göra. Padelpappans egna turnering ska planeras där allt överskott kommer att gå till Min Stora Dag. Hoppas att vi ses där.
Sist jag skrev spelade jag väldigt mycket och jag kände att jag kunde hävda mig bättre och bättre mot bra spelare vilket är väldigt rolig. I början av sommaren körde jag en del utomhus men då banorna i Västervik inte är superbra har det spelats inomhus. När semestern väl började var det många här i staden som spelade än mer och ökade tempot. Jag hade lite samma tankar men fick en realitycheck då sambon hemma inte var lika nöjd med hur mycket jag spelade. Jag spelar padel när de passar mig och inte när det passar familjen. Ibland behöver man stanna upp och fundera på vad man håller på med. Drogen padels dragningskraft är stark men familjen måste komma i första hand. På de resor vi gjorde under semestern fick racket vara hemma. Blev till och med en veckas vila från padeln under semestern. Det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara.
Efter semestern var det dags att steppa upp spelet för Padelpappan.
Under sommaren så hörde en del folk av sig från andra städer vilket är väldigt roligt. För tredje sommaren i rad så lirade jag ihop med supertrevliga Markus Keisu från Luleå. I år spelade vi väldigt bra ihop och gjorde rent hus. Fick även till en match mot ungdomen Oscar från Uppsala.
Efter att semestern tagit slut var det dags att steppa upp mitt game. Padelmamman börjar då helt välförtjänt att gå på gym vilket gör att vi för styra upp vår vardag. Nu börjar även barnens aktiviteter så nu känns det extra viktigt att spela med bra och mot bra spelare. Socialpadel får jag allt mindre tid över för.
Just efter semestern kom Tobias som jag bodde med på padelresan på besök. Sjukt kul att träffa honom igen. Då körde vi lite bollkorg som jag inte kört på länge. Det var otroligt länge sen jag gjorde det. Måste bli bättring med det. Vi fick även till lite spel och det var bra för vi ska spela en turnering ihop i September. Då kommer jag att kliva över på backhandsidan och vi kommer att bli ett av Sveriges mest defensiva lag.
Just defensiven har ju alltid varit min styrka men efter att ha fått lite positiv feeback på mig overhead så ska jag nog försöka trycka till lite i rätt läge och inte i fel läge. Rent spelmässigt måste jag våga kliva fram lite mer och hela vägen fram om jag fått press på mina motståndare. I går provade jag att spela mer rakt istället för 85% cross och det kändes helt rätt. Jag älskar att diskutera själva spelet under match och få lite enkla tips. Jag inser nog att jag själv inte alltid är så bra på att ge tips men jag tänker att jag egentligen har en del tips att ge egentligen. Jag vet inte varför jag är så rädd att ge tips.
Sommaren har även bjudit på en ny tradition. Söndagar 19.30 i Sveriges minsta padelhall så möter jag alltid Roger och Ronnie. Söndagspadeln. Folk skickar ibland och frågar om det finns plats kvar på den. Mitt spel blir bättre hela tiden och jag utvecklas fortfarande. Padel är fortsatt lika roligt och det är sällan som jag är så glad som när det vankas padel. På torsdag ska jag få bekänna färg då jag ska möte Loobas och Wiman som hade en hård batalj med Hussfelt för några år sedan. Då gäller det att ha fullt fokus och minimera misstagen. Resultatet och kanske en film kommer på mitt Instagram.
Vamos!
//Padelpappan
