Då var tiden äntligen kommen för att åka till Uppsala. Fredag in lunch klev jag in i bilen och påbörjade resan. Det blev mycket Winnerbäck och Lundell i bilen. När Lundell kör sin ”När jag kysser havet” som jag tror handlar om alkohol så fick jag en känsla om att låten passar väldigt bra in på vad drogen padel är för mig. Om jag bara byter ut några ord så blir det som följer:
”När jag spelar padel, är jag fri från alla hämningar, när jag spelar padel, försvinner alla främlingar, då är vi alla och en var, allt vi har och vi lever här och nu i denna stund”
Väl framme i Uppsala så var det dags att få spela med Tobias igen, som jag bodde med i Barcelona. Det blev ett kärt återseende. Jag fick även möjligheten att spela med Ola som också var med på resan. Tobias är ju likt mig en defensiv pjäs som gärna spelar på forehandsidan. Tobias fick spela med sin partner Peter och jag fick köra med Ola.
Ola och jag spelade väldigt bra ihop fast det var första gången vi spelade. Vi låg under nästan i varje set men lyckades sedan vända till seger. Det blev även premiär för mitt nya NEH pannband, som är det som Björn Borg hade. Nu saknas bara en klassisk Fila tröja. Jag fick även höra att min volley blivit bättre än i Barcelona så det var skönt att höra. Det blev 2,5 timmes glädjepadel och sedan avrundade jag och Tobias kvällen med lite tapas och några öl.
Padelpappan fick spela med Ola Axelsson igen.
Lördagen kom och det var nu jag skulle få träna med Belas coach Miguel igen och även få träffa en del av gänget från Barcelona. När jag kom ner till frukosten så satt Miguel i matsalen. Vi har ju träffats några gånger men jag vågade inte slå mig ner utan jag gick bara fram och hälsade på honom. Efter frukosten blev det några timmars vila på hotellet. Som småbarnsfar är det inte ofta man bara kan softa själv några timmar på lördagsförmiddagen så det var bara att njuta.
Jag och Ola tog bussen ut till hallen och vilket kärt återseende att få träffa Andreas, Malin och Charlotta som driver Uppsala padelcenter. De känns lite som min padelfamilj och skulle jag behöva adopteras inom padeln så skulle de gärna få adoptera mig. Vi tog lite lunch på stående fot och skulle börja ladda för en timme med Miguel. Träningen skulle ske på centercourten. Timmen innan oss så körde Daniel Windahl ett pass med Miguel. Det är otroligt kul att se en sån duktig spelare träna.
Malin och Charlotta tog väl hand om Padelpappan.
Sedan var det dags att byta om och börja passet. Vi var fyra stycken som skulle köra. Passet innehöll många basictips som blev rejäla ögonöppnare. Nu gäller det bara att komma ihåg alla tips och använda dem på banan. Alla i Sverige står för nära servelinjen enligt Miguel och i padel så har man mer tid än vad man tror och det går även att skapa sig tid genom att slå över bollen löst. Timmen var magisk och jag skulle vilja ha Miguel varje vecka.
När timmen var över var den en lycklig padelpappa som skulle spela turnering i några timmar. Det blev för mig ganska många okända ansikten då inte alla från Barcelonaresan kunde vara med. Vi spelade 20 minuters matcher med väldigt korta pauser. Det blev nog spel i 3,5 timme med knappt någon paus. Kroppen var till slut helt broken. Som vanligt i padelsverige så var alla väldigt trevliga och det var roligt att spela. Framförallt känns det skönt att det känns som att mitt spel håller en hygglig nivå. Jag börjar bli sugen på att testa och tävla lite ihop med plåsterpappan. Tror det kan bli bra. När Ehrnvall hela tiden pratade om mig som ”Padelpappan” var det en del som undrade varför jag kallades det. Så mitt genomslag i Sverige har inte nått alla ännu…
Efter turneringen blev det lite häng i hallen med snacks och dricka. Att hänga i en padelhall med padelfolk är ju helt underbart. Jag njöt av varje sekund. Kvällen fortsatte sedan med restaurang och dans. Lördagen var en riktig superdag som jag kommer bära med mig länge.
Söndag morgon vaknade jag seg i huvudet och kroppen och det var dags att åka hem till Västervik och familjen. Jag skulle bara svänga förbi hallen och säga hejdå. Då fick jag SMS av Andreas Ehrnvall som undrade om jag kunde vara på plats om 15 min och vara sparring på en Migeul träning.
Självklart ville jag det. Det var inte alldeles enkelt att vara sparring och försöka lägga alla slag där de önskade att jag skulle slå dem. Fick heller ingen vila mellan de olika momenten. Kroppen var rejält sliten och jag svettades ymnigt. Jag gjorde mitt bästa och var väl helt ok i de flesta moment. Det blev ändå ett bra avslut på en grym helg även om det inte kändes super i kroppen under måndagen. Uppsala känns som ett andra padelhem för mig och jag skulle verkligen vilja spendera mer tid där framöver. Nu på torsdag så väntar padelfys igen. Ska bli skönt efter några veckors uppehåll från det. Vamos!!
//Padelpappan
