Hösten har kommit till staden och trycket på padelhallarna ökar. Jag spelar kanske fyra timmar i veckan. Padelmamman skulle säga att jag spelade mer men jag lever lite i förnekelse över detta. Vissa verkar spela typ tio timmar. Fattar inte hur de hinner och dessutom har råd. Allas fruar verkar dock inte veta vad padel kostar. En som jag spelade med i veckan sa ”Min fru undrar vad Matchi Göteborg är för något?” ”Jag svarar ingen aning”. Det är många som inte gärna vill se över sina swish-händelser…
Seriespelet i Västervik rullar på. Likt World Padel Tour så är det många nya par som spelar ihop vilket gjort vissa divisioner svårtippade innan start. Kvaliteten är skiftande och många lag anser att de har för lätta matcher i sin division och då blir inte seriespelet så roligt. Det kan inte vara lätt att hålla koll på 90 lag.
Petter och Padelpappan ångar på i Västerviks seriesystem.
Petter, min seriepartner, och jag har förbättrat vårt spel för varje vecka och vi går fram som ett ånglok än så länge i serien. Jag räknar med att vi nästa år kommer spela i div 2 och där satsa på en position i toppen. Petter har ett kraftigt spel med bra volley och smash. Själv inser jag att det är i defensiven jag har mina styrkor. Min roll i vårt lag är att vara grävmaskin och ta många snabba löpningar. I en perfekt värld skulle jag spela lugnt och vårdat; placera in bollen och få motståndaren att göra misstag. Suget efter att dräpa med en smash finns ändå där och jag ger efter detta vid många felaktiga tillfällen…
Jag och Petter försöker spela ihop någon gång per vecka och i några veckor nu har vi vunnit väldigt mycket. Några matcher mot div 2-lag så självförtroendet har blivit bättre och bättre. I går körde vi en lunchpadel mot plåsterpappan och Krook (en av de bästa i Västervik). Vi blev manglade och ingenting fungerade. Bra att få en reality check ibland och inse vilken nivå man håller. Nivåskillnaden här är enorm och det är en väldigt stor skillnad mellan de olika divisionerna och då tror jag inte att toppen i Västervik är lika bra som toppen på många andra ställen i Sverige.
För att utvecklas så måste vi möta bättre par och bättre par vill helst möta andra bättre par. Det är inte alltid lätt att få till det där. Jag måste inse att det måste gnuggas väldigt mycket på olika saker för att jobba mig uppåt. Jag hoppas kunna få med mig plåsterpappan på turnering i Norrköping i helgen så vi kan se hur vi står oss mot spelare därifrån och framförallt få möta lite nya lag.
Padelpappan är trött. Padelpappan behöver vila.
Materialmässigt så har jag hittat min linda så nästa sak att testa blev kantskydd. Här har jag fått tipset att köra med svart tejpremsa som går någon millimeter över kanten på racket. Fick även en mängd andra olika tips på kantskydd. Det som lockade mig mest var det som man själv kunde designa. Var hyfsat sugen på ett eget @padelpappan-skydd. Det på racket som blir slitet för mig är på ovansidan när jag smäller in i gallret ett gräver i marken. Hur ofta ska man byta rack egentligen? När vet man att det är dags att byta?
//Padelpappan
