Omstart för divison 2 här i Västervik har skett. Jag och Petter ser oss själva som en kandidat för toppstriden även om vi är nykomlingar. I premären väntade ett lag som nyligen åkt ur div 1. Vi åkte rakt in i en bergvägg och vann knappt ett gem. I match nummer två mötte vi ett lag som jag tänkte att dessa kan vi ta. Pang 2-6 i första set och ingenting stämde. Som tur var lyckades vi vända och vinna matchen. Jag fortsätter min vana trogen att spänna mig rejält under seriespelet. Vi missar mycket, blir helt tysta när det går dåligt och pratar inte taktik mellan bollarna. Padel är det roligaste jag vet så kom igen nu och upp med huvudet och börja prestera.
Padelpappan var på gång. Då kom fjällsemestern...
För någon vecka sen kände jag att nu börjar det hända saker och jag kände att jag började spela riktigt bra. Jag kände ingen trötthet efter en timme och fick känslan att nu växlar jag upp.
Då kom fjällsemestern. Två veckor med familjen i Sälen. Hur skulle huvudet klara två veckor utan pade?. Det var fler än jag som kände en viss oro för hur jag skulle reagera. Jag går ofta runt på jobbet och övningssvingar i luften.Innan vi åkte tänkte jag nu när padel är så hett så kanske till och med Sälen har en bana men icke. Närmaste bana fanns i Falun 17 mil bort. Bara att lämna racket hemma. Innan resan kändes det som att detta kanske är det bästa för min kropp och huvud som kan hända och att jag kan få mig en rejäl formtopp när jag kommer hem igen. Oj så fel jag hade. Eftersom det mest blivit skidåkning med barnen och inte så mycket själv har det inte blivit så mycket träning. En stor bov i dramat är att det blev öl och vin så gott som varje dag. Jag har nu varit hemma i snart en vecka och spelat 4 timmar padel.
Ingen padel i fjällen.
Kroppen är helt slut efter typ 20 minuter, timingen finns inte alls där och min redan usla volley har blivit ännu sämre. Jag har fått smaka rejält i alla matcher. Jag trodde inte man kunde tappa så mycket på två veckor men bevisligen kunde man det. En lärdom jag tar med mig och ska nu ge allt för att komma tillbaka i god form. En drake lyfter i motvind och så är det även för padelpappor.
Hörde även intressant podd i Paddelpodden med han som grundat Shotluckan Padel. Det jag tog med mig var att han tokpluggat WPT- matcher både damer och herrar från kvartsfinal och framåt för att hitta rätt taktik. Detta bör även jag och många med mig göra. Taktik är något jag behöver fördjupa mig i och som nog är viktigare i padel än var många tror. Som par tror jag det är oerhört viktigt att ha en taktik och att kommunicera om den valda taktiken. Här har jag och Petter en hel del att lära. Utan padel hade jag aldrig fått lära känna Petter. Han är en underbar människa som har en vinnarskalle som jag sällan skådat. Vi är så olika men båda har viljan att bli bättre och jag tror att vi på sikt kan bli ett bra team.
Padelpappan och hans partner Petter har det lite kämpigt just nu.
Nu när självförtroendet är kört i botten känns det underbart att imorgon 09:00 få köra min padelskola med ett gäng åttaåriga tjejer som osar padelglädje. Padel är en sport för alla. Dottern som ser cirka 15% är en av de i skolan som har bäst bollkänsla och träffar bollen bäst. Viktigt att inte sätta gränser och inse att ingenting är omöjligt.
Tiden går fort och snart är våren här och i maj åker jag på mitt livs första padelresa. Innan semestern fick jag i present av älskade padelmamman att träffa en specialist som gett mig ett träningsprogram för att klara av Andreas Ehrnvalls hårda träningar. Längar sjukt mycket efter den resan.
I helgen spelades första SPT uppe i min favoritarena i Luleå. Hade varit grymt att ha fått se det på plats.
Vamos! Attras! Tanquilo!
