Så var det då äntligen dags att få åka på mitt livs första padelresa. Min plan är att jag ska skriva om den här resan på flera olika blogginlägg. Jag skulle ljuga om jag sagt att jag inte var nervös.
På flygbussen upp till Arlanda kom tankarna flygande om att varför åkte jag inte på padelresa med mina vänner i Västervik. Kommer detta att bli så kul? Kommer jag att få vandra runt ensam i Barcelona under resan? Nu när jag kommit hem igen så kunde jag inte vara mer glad över att jag tog den här chansen och åkte på en padelresa med folk jag inte känner. Skulle jag vara den sämsta spelaren på banan. De i Uppsala har ju spelat padel mycket längre än mig. Jag visste att jag skulle dela rum med en kille som hette Tobias.
Framme på Arlanda vandrade jag nervöst fram mot incheckningen för att möta upp Nina som var ansvarig. Direkt fick jag hälsa på min blivande rumskompis Tobias och Helena. De tog hand om mig direkt och vi satte oss på en restaurang och där mötte vi upp några till deltagare på resan. Alla var som alla padelspelare är, trevliga och utåtriktade. Det kändes som att detta kan bli riktigt bra.
Hela resan blev helt magiskt. Nu när jag kommit hem så inser jag att en stor orsak till att den blev så bra heter Tobias, min rumskamrat. Tobias är 36 och jobbar som IT-Chef.
Han har spelat padel några år, sitter i styrelsen på Uppsala Padelklubb, tränar ungdomar i klubben och brinner verkligen för sporten padel. Han spelar helst på forehandsidan, har en volley jag bara kan drömma om samt liksom jag är en riktig grävare. Han är även väldigt kommunikativ på banan vilket jag gillar och visar mycket känslor på banan. Tobias tog hand om mig från första stund och jag kunde inte drömma om jag skulle få en grym rumskamrat. Han har under hela resan sett till att jag har det bra, tagit hand om mig. Vi har skrattat oerhört mycket och spelat sjukt mycket padel ihop. Vi har kört extra pass. Han har gett mig tips om mitt spel, filmat mig när jag spelat. Tagit med mig på äventyr. En kille som jag känner att man kan prata om allting med. Jag känner att jag har så mycket gemensamt med Tobias och att vi var rätt lika människor. Tobias är en så man skulle vilja ha känt i hela sitt liv. Jag har inte haft en tråkig stund ihop med honom.
Eftersom Tobias jobbar med ungdomar så har han erbjudit mig hjälp hur jag kan jobba med ungdomar i Västervik. Han har gett mig uppvärmningstips så nu ska det börja hoppas hopprep 10 min för varje speltid, tips på träningsredskap så att jag kan träna hemma på ett bra sätt. Han vill starta upp ett samarbete bland ungdomar.
När resan var slut och det var dags att lämna Arlanda var det en person jag verkligen ville krama och det var Tobias. När jag sitter på bussen så är jag nära att börja gråta för att det jag längtat efter så mycket är slut och en del är också att jag inte får träffa Tobias på länge. Det är inte ofta som jag träffar människor som jag tycker så mycket om. Jag skulle få en rumskamrat men känns som jag fått en otroligt bra vän. Tack för detta Tobias! Du är en starkt bidragande orsak att resan var så bra.
Jag vill även vara tydlig med att alla på resan var grymma människor som verkligen bidragit till att denna resa var bland de bästa resor jag någonsin gjort. Alla delar samma intresse och alla var väldigt snälla. Jag känner dock att förutom Tobias så vill jag lyfta fram två personer till, Malin och Charlotta.
Padelpappan tillsammans med Malin och Charlotta.
Malin och Charlotta jobbar båda på Uppsala padelcenter. Vilka tjejer. Glädjen lyser i deras ögon, de är duktiga på padel. Charlotta är en duktig tränare men framförallt är det otroliga människor som jag tycker så mycket om. De sprider en sån glädje och gör att man vill vara i Uppsala padelcenter hela tiden. Jag tror det är oerhört bra för svensk Padel att det finns tjejer som jobbar i hallarna. Bilden ovan tycker jag är en underbar bild. Jag har planer på att göra en canvas av dem. Får se vad padelmamman säger om det. Vi hörs igen inom kort på bloggen och då ska det handla om spelet i Barcelona. Vamos!/Padelpappan
